När jag var au-pair i USA hade jag turen att bo i en halvitaliensk familj, som dessutom hade drivit egen restuarang en tid. Till skillnad i från mina vänners au-pairfamiljer, hade denna familj lite annorlunda matkultur jämfört med medelamerikanen. De kunde laga mat.

Och till skillnad från mina vänner som gick upp 10-20 kg under sin tid i USA, slapp jag att gå upp mer än 2 kg. Jag insåg att det var skillnad på mat och mat. Vanlig hemmalagad mat är inte så fettbildande. Färdigmat med tillsatser tror jag är orsaken till att det finns så många onormalt överviktiga i USA. För här i Sverige hade jag aldrig sett så feta människor som det finns där. Och i Sverige läser vi hemkunskap i skolan och här kan de flesta grunderna i matlagning. 10 kg hit eller dit tycker jag är ganska oväsentligt, mer än för att komma i vissa modekläder som dessutom egentligen inte är gjorda för normalviktiga människor. I USA såg jag människor som knappt kunde röra sig pga sin övervikt. Hade det handlat om djur som sett ut så hade man i Sverige dömt djurägarna för djurplågeri.

Men överviktiga männsikor sägs ju ha sig själva att skylla. Att det är deras eget ansvar. Fast jag tror inte att det är så enkelt. Personligen tycker jag att snabbmatsindustrin har ett ansvar. För att förstå deras innehållsförteckningar får man antingen vara kemist eller dietist. Eller ovanligt väl allmänbildad och påläst. Jag tycker att det är av samhällsintresse att den mat som säljs i vanliga livsmedelsaffärer borde innehålla hälsosamma ingredienser, eller åtminstonen innehållsförteckningar på vanlig svenska och kanske även varningstexter med vilka effekter tillsatserna har under långvarig konsumtion. Fast det kanske inte är uträtt ännu, vilka de långsiktiga effekterna är. Nu har jag sett att visa seriösa mattillverkare faktiskt tar sitt ansvar i och med att de börjat saluföra färdigmat utan tillsatser. Och det tycker jag att de ska ha en eloge för.

Visa information

I köket hos min au-pairfamilj fanns inte ens en mikrovågsugn! Istället hade de en gigantisk gasspis med ”broiler” (grill) och en rejäl ugn. För mig var gasspis något jag aldrig tidigare använt, men jag kan fortfarande sakna den. Att koka mjölk eller göra sås var mycket enkelt, aningens för mycket värme gick snabbt att justera med reglaget. Lite läskigt tyckte jag att det var i början, eftersom en öppen låga trots allt är en öppen låga.

Hamburgare var för mig, som svensk, något man köpte på McDonalds, i gatukök, eller som halvfabrikat i frysdisken. Personligen tyckte jag inte att det var så där jättegott. Jag har aldrig varit förtjust i vare sig hamburgerdressing eller djupfrysta hamburgare.

Au-pairfamiljen köpte inte halvfärdiga hamburgare, de gjorde egna av ”ren” köttfärs. De ”grillade” sina hamburgare i gasspisens ”broiler” och det blev de godaste hamburgare jag ätit.  Jag förundrades över hur enkelt det var. Okryddad köttfärs plattades till i handflatan (ca 1 cm tjock och ca 1 dm i diamter), lades på aluminumfolie och grillades ca 5 min och kryddades efteråt med salt och peppar. Very simple. Simply meat. Very tasty!

Hemma i Sverige hade jag ingen gasspis och ingen broiler, men det gick lika bra att tillaga dem i ugnen. Smaken blir förstås inte som med gaslåga, men fortfarande blir det mycket godare än färdiga hamburgare från frysdisken. Jag brukar använda 1 pkt köttfärs som jag delar upp i handflatsstora ”bitar”. Jag plattar till dem och lägger dem på folie på en plåt. Täcker man plåten väl slipper man diska den… ca 225-250 grader (grillläget fungerar också), i ca 5-15 min beroende på hamburgarnas tjocklek och diameter, samt ugn. Ugnars temperatur har en tendens att vara högst varierande när man provar med ugnstermometer vilken den verkliga temperaturen är. Vänd gärna hamburgarna efter ca 5 min och krydda med salt och peppar när du vänt dem. Får man hamburgare över går de utmärkt att frysa.

Idag hade jag knappt om tid och valde att göra färdiga potatiskroketter till lunch. Ja, då och då använder jag också halvfabrikat. Jag är ingen radikal ”icke-använda-tillsatser” fanatiker. Jag tror inte man löser världens problem med rigid fanatism. Däremot försöker jag att kompensera med att göra hemlagad mat som bas. Min personliga åsikt är att man tar igen på gungorna, vad man förlorar på karusellerna. Bra vardagsmat ger utrymmer för både smaskiga efterrätter och en del halvfabrikat emellanåt.

Pga kroketterna  fanns därför inte plats i ugnen för en långpanna med hamburgare. Så bestämde jag mig för att prova något nytt.

Det blev ett nytt eget recept som jag tror jag ska kalla Simpel köttfärs. Det är så simpelt enkelt och snabbt…inga krusiduller. Jag lade hela köttfärsklumpen i en smal avlång form, fördelade den snabbt med en sked och gjorde små skåror här och var med skeden. Sedan pepprade jag och saltad. Poängen med ”skårorna” är att kryddorna kommer ner bättre än om man bara kryddar ovanpå på slät köttfärs. På kortsidorna av formen fanns några centimeter kvar att fylla och där lade jag i borstade, oskalde och skivade morotsslattar. Eftersom kroketterna krävde 225 grader fick köttfärsen också hänga med i den temperaturen.

När kroketterna var klara efter ca 10-15 min, sänkte jag temperaturen till 200 grader och lät köttfärsen grädda ytterligare ca 10 min tills den inte längre var rosa inuti. Till detta serverade jag även kokt broccoli, för att få med något grönt. Det är ju viktigt att få med så många olika färger som möjligt:). Ugnsrätter tar kanske lite tid innan de är klara, men man sparar in desto mer tid som man annars ägnar vid spisen. Därför tycker jag att ugnsrätter är ideal snabbmat när man har små barn och ofta tvingas lämna spisen för att det händer så mycket, där i en annan del av ens hem …

Barnen tyckte om den nya rätten, men uppskattade inte ugnsbakade morötter. Fast jag med mer vuxen smak tyckte att de var goda. Nästa gång jag lagar det ska jag salta lite mer, då jag var lite feg med både salt och peppar den här gången. Å andra sidan är det lätt att krydda lite extra vid bordet, det är värre att försöka minska saltet i efterhand…

Den andra hälften följde en gång ett recept på Kalasbiffar från ”Vår kokbok”, till punkt och pricka. Det var baconlindade biffar och köttfärsen behövde definitivt inget extra salt utöver det som fanns i baconet. Men han följde receptet och där stod det att man skulle salta. Jag jobbade kväll och hade med mig maten som matlåda och hade inget annat att äta. Lunchrestaurangen var stängd och jag var vrålhungrig. Så jag pinade i mig de saltdrypande biffarna, trots allt. Den törsten jag upplevde var obeskrivlig och vi lärde oss att undvika att salta alls när bacon finns med i receptet. Kalasbiffar utan saltad köttfärs är annars riktigt goda.

En annan variant på ”Simpel köttfärs” skulle kunna vara att peppra och salta köttfärsen i en separat skål och röra om så att kryddorna fördelar sig bättre, men då blir det ett extra moment och lite mer disk. Disk är något jag alltid försöker att spara in på då vi redan diskar flera diskmaskiner varje dag.

Att blanda ut köttfärs med ex. mjölk och ägg är förstås mer eknomiskt, men har man bråttom är endå ren köttfärs en förhållandevis billig råvara. Simply cheap fastfood. Simpel köttfärs.

Annonser