Idag var ingen rolig matdag. Den äldste har lunginflamtion och den lille är småförkyld och mammig. Ingen har någon aptit och båda tar mycket tid i anspråk. Då är det inte kul att laga mat. Men snön lyste vit därute och det muntrade upp mig lite grann.

Så vad gör man då när man absolut inte har någon lust att laga mat. Låter bli att äta? Det vore ju ett billigt alternativ:)…

Nej, har man barn så går det ju förstås inte. Nej, jag kom på att det fanns färdig risgrynsgröt i kylen, och det tycker barnen mycket om. Så trots den dåliga aptiten fick de iallafall i sig något mellan snuva och hostattacker.

Till middag fick det bli gårdagens rester. Stekt potatis (skivad skalpotatis stekt i rapsolja, kryddad med salt, peppar och några nypor råsocker) och en minimal bit lax. Laxen var så god så att jag åt upp den själv,  kall. Resten av familjen fick fiskpinnar, majs och ättiksgurka. Den lille ville inte alls äta men blev så glad över ättiksgurkan att han åt både den och majsen. Alltid något.

Det var dock han som önskat att vi skulle köpa hem fiskpinnar, så det var med viss irritation jag insåg att han nog inte skulle äta en gnutta fisk den här veckan. Men med sjuka barn är det ingen idé att bråka. Dessutom brukar han äta bra, särskilt fisk, köttfärs och kyckling. Min äldste med lunginflamtionen var så trött att han sov istället för att äta.

Ett gott råd om barn och mat som jag tagit till mig ( ur boken ” De fem första åren”) är att det viktiga inte är exakt vad barnet äter vid varje måltid utan vad det får i sig under en vecka. Därför har jag kunnat slappna av och inte bry mig så mycket om barnet äter bara ris till lunch och sedan bara kyckling till middag. Och ibland äter min lille bara buljongkokt blomkål eller bara färska grönsaker. Men eftersom vi oftast äter lagad mat två gånger om dagen brukar summan av kardemumman kännas rätt ok endå.

Jag är tacksam att jag läste det rådet redan innan barnen började äta vanlig mat, för jag har sluppit mycket lindrigt undan – inga matvägrare här. Jag har bara några få regler, de måste smaka på nya rätter, de ska inte ta för sig för mycket från början, och de ska sitta kvar tills de ätit färdigt. Och som jag ser det har jag vunnit så otroligt mycket på att  inte tvinga i dem mat de verkligen inte tycker om. Jag själv är ganska kräsen allätare och jag själv skulle aldrig äta mat som ger mig kväljningar.

Det viktiga för mig är att barnen inte sitter och säger att det är äckligt, utan att de sköter det lite snyggt för att inte förstöra aptiten för andra. Att de äter varierat och att de får i sig det de behöver.

För några veckor sedan tyckte jag att vi ätit lite för lite grönsaker under veckan som gått, så jag gick och funderade på vad jag skulle göra åt saken. Då fick jag en ”snilleblixt” (kul när man får det:)), och kom på att vi skulle ha en ”grönsaksmiddag”. Några timmar innan maten sa jag till barnen att idag ska vi ha en grönsakmiddag! Och så frågade jag vilka grönsaker de ville ha.

Barnen ville ha smörkokta morötter , spenat med grädde, kokt broccoli, buljongkokt blomkål, avokado med Creme Fraiche, kokt potatis, färsk dill och persilja.  Utöver detta gjorde jag en egen variant av tzatziki (grekisk gurksallad) och skivad färsk gurka på ett fat utifall barnen inte skulle gilla tzatzikin, samt lite färska coctailtomater och skivad citron. För att göra ”grönsaksmiddagen” till en rolig grej, tände vi levande ljus på bordet. Barnen som sett på Specialagenten Oso sprang runt och släkte alla lampor innan vi åt.  Det är ju roligt att de lär sig att spara ström, fast efter att Specialgent Oso lärt dem att släcka lampor, kan det ibland bli lite jobbigt när man står och diskar och det plötsligt är helt mörkt överallt.

Som tur var, var kylskåpet och frysen fyllda med grönsaker just den här dagen och sambon hade dessutom tid att handla det som fattades på vägen hem från jobbet. Det var så roligt att se. Det fanns egentligen bara grönsaker att äta, men de åt fulla tallrikar. Och den lille som gillar lök och starka smaker vräkte i sig tzatzikin. Jag serverade även knäckebröd, smör, ost och mjölk till maten.

Min tzatziki är en slarvvariant av ”Vår Kokboks” recept på Grekisk gurksallad. Jag gör halva mängden, struntar i att torka gurkan på papper och hoppar över att låta yoghurten rinna av i kaffefilter. Det blir förstås något rinnigare, men rent smakmässigt helt ok. Jag letar alltid genvägar och när smaken inte försämras tycker jag att det är ok till vardags – åtminstone så länge barnen äter det. En annan dag när jag inte hade vitlök hemma provade jag med gul lök istället, men det var inte särskilt smaskigt:). En klyfta vitlök och naturell yoghurt är ett måste.

Annonser