Idag gjorde jag alla grundläggande misstag man kan göra med lunchen.

Jag hade hittat jättefint svenskt nötkött från frigående betesdjur, till ett mycket bra pris på Lidl. Och när man nu har tillgång till en bra råvara bör man ju ta väl vara på den. Det var relativt lång hållbarhet och jag hade tänkt laga det en dag när jag hade tid att göra någonting riktigt gott av den. Men så blev det inte.

Idag var allt annat slut och jag hade bråttom. Så jag gjorde en halvhjärtad snabbgryta. Och visst den blev inte oätlig på något vis, men med tanke på det fina köttets kvalité var det snudd på ”helgerån”. En halvdan köttgryta av 1 kg prima nötkött. Det var småtomt i kylen och jag hade bara purjolök och morötter att lägga i grytan, och inte tid att låta köttet koka så länge som nötkött bör. Nötkött passar bättre till långkok.

När vi åt bestod måltiden av råris, rädisor, inlagda rödbetor och denna köttgryta som mestadels innehöll kött, bortsett från några morotsbitar, lite purjolök samt skysås. Kött är näringsrikt, så jag åt en rejäl portion.

Efter maten slog tröttheten till. Yrsel och blodsockerfall. Eftersom jag numera är noga med att äta bra mat på regelbundna tider är det inte så ofta jag drabbas av detta fenomen längre. Men nu kom jag plötsligt ihåg varför jag sällan serverar köttrik mat till lunch, eller i så fall äter en liten portion av det. På kvällen när man ska varva ner tycker jag att det är på sin plats att äta mat som man blir lätt dåsig av. Men vid lunchtid har jag sällan tid att ta en tupplur.

Det är ju egentligen ett naturligt fenomen att bli trött efter maten. Kroppen behöver  variation. Rörelse, stillhet och vila. Men i dagens samhälle finns oftast inte utrymme för att vila på maten, som man gjorde förr i tiden. Synd att vi idag har en så fullbokad tillvaro att det inte finns plats för eftermiddagsvila. Är man hemma med barn är det inte riktigt läge att lägga sig ned och vila om de inte är så små att de fortfarande sover ”middag”. Jobbar man brukar det ses som lite konstigt om någon skulle gå och lägga sig och sova mitt på dagen. Oftast finns inte så många ställen att sova på heller. Fast visst har jag stött på enstaka självständiga individer med god självkänsla, som faktiskt utnyttjat s.k. vilorum som finns på vissa arbetsplatser. Och när jag tänker efter har dessa individer även varit ganska effektiva, samlade och klartänkta när de väl satt igång och arbetat efter sin vila.

Att vila i 10 min på dagen kostar inte så mycket, och energimässigt vinner man mycket på att göra det. Rent ekonomiskt borde man kanske införa 10 min ostörd vila på alla arbetsplatser, eftersom man arbetar bättre efteråt. Men som allt annat handlar det mycket om vanor, och vi har inte den traditionen här i Sverige. Kanske för att vi behöver ta tillvara det dyrbara dagsljuset här i norden. Vila fick man göra när det blev mörkt. I varma länder tar man siesta eftersom det inte går att uträtta så mycket i hettan. Men med dagens dygnetruntaktiviter är det svårt att få till pauser. Eller att gå och lägga sig när solen går ner. Nu tror jag att människor är smarta och jag tror att det kommer att ske en förändring allteftersom. Ju mer flexibelt vårt nya IT-samhälle blir desto större möjligheter får man att styra sin egen tid. Och till slut kanske vi är tillbaka där vi en gång började. Att följa vår naturliga dygnsrytm.

I morgon ska jag nog blanda ut resterna av ”köttgrytan” med bönor och rotfrukter, för att kompensera att det blev så slösaktigt idag. Det är dags att handla och imorgon ska jag se till att det finns lite mer grönsaker och andra bra tillbehör. Det blev en mycket oekonomisk köttgryta idag, som dessutom stal min energi. Inte bra.

Ibland blir det inte bättre än så här. Men det är ju egentligen ett I-landsproblem när man tänker efter 😉 .  Att man nästan bara har kött att lägga i köttgrytan och ont om tid som gör att man inte hinner handla och därför inte har rätt ingredienser hemma. Tur att det inte blir så här varje dag…

Annonser