Idag fick min köttgryta upprättelse… Ja, idag åt vi de sista resterna av den och idag var den jättegod. Än en gång visar det sig att köttgrytor tjänar på att få stå till sig i kylen någon dag. Idag drygade jag ut den med röda kidneybönor och jag blev alldeles lagom mätt och klartänkt 🙂 .

Till grytan och bönorna serverade jag jasmineris, majs och råa morotsstavar.  Och till efterrätt blev det tinade hallon och blåbär med lite brunt rörsocker och vaniljyoghurt. Vill man kan man göra egen vaniljyoghurt. Blanda i vaniljsocker i mild naturell yoghurt. Det brukar jag oftast göra, men ibland är det någon annan som köper med färdiga varianter, och då är det förstås mest ekonomiskt att äta upp dessa 😉 .

Råris och särskilt svart ris är förstås nyttigast, men inte alltid billigast eller snabbast. Därför brukar jag variera med olika sorters ris. Sist när jag storhandlade fick jag med 3 sorter, då de hade bra kampanjpriser. Ris har lång hållbarhet, och det känns bra att ha sådant hemma. Min filosofi är att det är bra att variera sin kost. Av klimatskäl ska man inte äta för mycket ris här i skandinavien (har inte sett så mycket risodlingar här omkring 😉 …) , men jag tycker att man kan unna sig det om man äter det med måtta. Sist köpte jag även mathavre eftersom det är klimatsmart, billigt och nyttigt. Men jag måste experimentera fram ett godare recept på det. Det jag lagade efter packetets recept var inte särskilt populärt här hemma. Det är alltid svårt första gången man lagar en ny matvara, eftersom man inte har grepp om vad som passar till eller hur den bäst ska lagas.

Ris är ett sådant exempel. När jag bodde i korridor var det en iranier där som påstod att svenskar inte kan laga ris. Jag blev lite förbluffad och förvånad, eftersom jag själv aldrig har misslyckats med ris om jag följt anvisningen på förpackningen. Men till min förvåning upptäckte jag att flera av de andra svenska studenterna faktiskt bara kokade upp vatten och hällde i lite ris på måfå. Sedan lämnade de spisen åt sitt öde och gick in till sig. Ibland kokade det över, många gånger kokade det torrt. Jag var målös. Jag kände mig ganska tråkig – jag var så trist att jag läste innantill på förpackningen och gjorde som det stod. Fast det blev ju bra å andra sidan…  Nu var det förstås fler svenska studenter än jag som läste inantill och fick till gott ris, men som med alla fördomar såg den iranske studenten bara de stormkokande riskastrullerna och drog slutsatsen att svenskar inte kan koka ris …

Även grytbitar av nötkött tycks vara svårlagat. Och det tyckte jag också förstå gången jag lagade det. Då hade jag inte klart för mig att det är skillnad på hur man ska laga nöt och fläsk. Grytbitar av fläsk är snabbmat – det blir torrt och tråkigt om man överlagar det (5-15 minuter brukar räcka). Nöt däremot behöver lång tillagningstid för att blir mört. Idag lärde jag mig dock att nötgrytbitar av hög kvalité kan bli gott på 30 min tillagning om det får stå i kylen i två dagar. Men jag är inte säker på om det fungerar så även med riktigt sega grytbitar av sämre kvalité. De bör nog få koka både en och två timmar för att bli skär- och tuggbara.

Nötkött är mer järnrikt men det finns misstankar om att en för hög konsumtion av ”rött” kött kan ge tarmcancer. Då vi har ökad risk för tarmcancer i vår familj, undviker jag att servera det mer än 1-2 ggr per vecka. Det man i övrigt kan göra för att minska riskerna med rött kött är att äta något c-vitaminrikt i samma måltid. Folatrik mat sägs minska riskerna med att få blodproppar pga för hög köttkonsumtion. Ganska intressant tycker jag. Ibland undrar jag om de flesta risker med vanliga livsmedel går att kompensera med annan mat. Ofta innehåller traditionella maträtter bra kombinationer utan att man ens tänker på det. Potatis innehåller ex. en del c-vitamin. Purjolök har viss mängd folat och c-vitamin. Vanlig hederlig gammal husmanskost är nog egentligen ganska nyttigt, när man tänker efter.

Annonser