Efter att ha intresserat mig för mat, näringsinnehåll och hälsoråd sedan jag var i tonåren har jag följt debatten kring fett, socker och olika typer av hälsoråd. Det ”roliga” med dessa hälsoråd är att ibland är vissa födoämnen så farliga att man nog kan räkna med en säker död inom några år om man inte genast slutar att förtära dessa. Några år senare är de så nyttiga att vi borde äta dem dagligen… ägg är ett sådant exempel.

Samtidigt finns det belägg för många kostråd, varför jag kan tycka att det är värt att ta till sig de nyanserade om man sätter saker i sitt rätta sammanhang.

Under en period var fett oerhört farligt. Lightprodukter kunde man däremot äta hur mycket som helst av, utan att riskera att bli tjock, fet och ful. För det var inte lika viktigt om maten var hälsosam. Bara man inte blev fet av den. Socker däremot blev man inte fet av, men kalorier var farligt. Och eftersom socker innehåller kalorier var socker inte bra.

Sedan kom ”fetmaepidemin”, särskilt i USA. Och i dess spår läste jag om konstgjort socker av majs, som fick ersätta vanligt socker i alla möjliga vanligt förekommande livsmedel. Det var nämligen billigare att framställa än vanligt socker. Kärt barn har många namn –  fruktossirap, modifierad stärkelse, modifierad majsstärkelse, stärkelsesirap, corn syrup, HFCS (high fructose corn syrup) …  Och modifierad stärkelse hade jag läst tidigare om – det  fanns det misstankar om att det kunde påverka immunförsvaret negativt.

När det kom uppgifter om fruktosens skadliga verkan – att den skulle ge lika stora leverskador som alkohol och att överskott lagras som fett i kroppen. Då kom även feta rubriker om att det var farligt att äta frukt. Frukt innehöll ju fruktos… Men det man glömde bort var att frukt inte innehåller så mycket fruktos, utan snarare mer druvsocker. Druvsocker är glukos och nödvändigt för att hjärnan ska fungera. Frukt innehåller naturliga fibrer och enligt de som lade fram rapporten om fruktosens skadlighet, ska konsumtion av naturlig fruktos tillsammans med naturliga fruktfibrer motverka fruktosens skadliga verkan. Frukt innehåller även vitaminer, mineraler och antioxidanter, varför det vore synd att sluta äta det av rädsla för den lilla mängd fruktos som frukten innehåller. Vanligt socker är en kombination av glukos och fruktos.

Om fruktosens skadlighet stämmer (och det verkar finnas trovärdiga bevis för det), är det anmärkningsvärt att det finns i godis, läsk, dressingar, yoghurt till barn och andra produkter som vänder sig till barn. Jag själv skulle inte servera alkohol till mina barn, och därför undviker jag även att ge dem produkter som innehåller modifierad stärkelse. Det går inte helt att undvika om man inte ska gå till överdrift, men jag ser till att de åtminstone inte får det i vardagen. Ett enkelt sätt att slippa fundera är att välja ekologiska alternativ då de inte innehåller modifierad stärkelse. Eller naturella produkter, som t.ex. yoghurt utan tillsatser.

När jag fick mitt första barn rekommenderade BVC att man skulle ge sitt barn fet mjölk och Bregott på smörgåsen. Därför att fett är livsnödvändigt och att barn behöver mer fett än vuxna. När han sedan började skolan rasade en debatt på lokaltidningens insändarsidor där någon förfasade sig över att skolorna i kommunen serverade röd mjölk. Nyligen läste jag att man konstaterat att de naturliga transfetterna i mjölk inte alls var ohälsosamma, till skillnad från de industriellt framställda transfetterna som bildas vid ofullständig härdning av fetter. Särskilt ekologisk mjölk skulle innehålla en bra halt av EPA som hör ihop med omega 3.  Samtidigt är de officiella kostråden att man ska välja magra mejeriprodukter. Det är många bud kring vilka mejeriprodukter man ska äta. För egen del har jag ibland svårt att få ihop logiken. Eftersom de magra mejeriprodukterna ofta innehåller modifierad stärkelse har jag valt att köpa de normalfeta alternativen och att äta dem med måtta.

Personligen tror jag att en förhållandevis frisk människa tål några glas fet mjölk eller en matsked grädde några dagar i veckan om man dagligen rör på sig tillräckligt. Jag uppfattar det som mer skadligt att sitta stilla en hel dag och äta lättprodukter än det är att konsumera naturligt feta livsmedel med måtta och röra på sig så mycket att man mår bra.

Jag har sett ganska många bekanta som bantat sig tjocka. De var inte tjocka från början, men när de levde på kalorisnåla dieter för att gå ned till sin idealvikt tappade de kontrollen och åt desto mer efteråt. Det är ju så när kroppen tror att det är svält på gång att den sänker förbränningen och lägger på sig allt den kan för att överleva. Konsekvensen blev att mina bantande bekanta efter varje diet blev en aning tjockare.

För egen del hade jag turen att bli tillsammans med en smal storätare, som vräkte i sig s.k. vanlig lagad mat, frukt och grönsaker, men ratade fikabröd och godis mm. Han hade en aktiv livsstil, som innebar att han cyklade till jobbet, som dessutom var ganska fysiskt krävande. Det märkliga var att när jag utan att tänka på det, åt allt större portioner av hemlagad mat började jag att gå ned i vikt. Innan hade jag egentligen aldrig varit överviktigt, men ibland gått upp något kilo eller två. Dessa försvann efter bara några veckor när jag började äta ganska rejäla matportioner. För när jag blev mätt orkade jag inte längre äta så mycket annat onyttigt mellan måltiderna.

Idag är fettdebatten och kostråden mer nyanserade än förut. Allt fett är inte längre farligt. Vissa fetter är istället lika livsnödvändiga som de alltid har varit. Men med fler parametrar att hålla reda på är det svårare än någonsin att välja rätt fett. Ett tag fanns tre alternativ: fleromättat = nyttigt, enkelomättat =ok, mättat = skadligt.

Nu stämmer inte detta helt heller längre. Fleromättat ska ju vara nyttigt, men det oxiderar (härsknar) lätt och då omvandlas det till cancerogena otrevligheter (och kan bidra till åderförkalkning). Man ska därför inte hetta upp fleromättade fetter. Enkelomättat fungerar bra när man vill tillaga maten, då det är stabilt. Mättat sägs fortfarande var onyttig. Men jag har läst allt fler notiser om att det finns saker som tyder på att det kanske inte är så… att det egentligen inte finns bevis för att mättat fett är skadligt alls… Själv går jag på linjen att fettet som naturligt finns i livsmedel, dvs. nötter, frön, grönsaker (t. ex. avokado), frukter (t.ex. banan), kött, fisk, ägg, mjölk och oljor som framställs på rätt sätt (fast det är en egen vetenskap vad som är rätt sätt och vilka oljor som är bra…) osv.,  nog inte är så farligt i en balanserad kost. Men det är inte lätt att välja rätt sorts fett… när man inte riktigt vet vad som verkligen är rätt…

Annonser