Då det är högsäsong för rotfrukter kan det vara kul att passa på och prova lite olika recept. Här är ett gammalt recept på rotmos från 1960, som finns med i min gamla kokbok som jag fått ärva lite i förtid, bara för att jag alltid varit så förtjust i den… boken är tryckt 1960 men förmodligen författad redan i slutet på 1950-talet.

Det här receptet är utan morötter och har lite mer peppar än vad jag är van vid.

Rotmos (4 port.)

Ingredienser:

  • 1 medelstor kålrot eller två mindre (ca 500 – 750 g)
  • fläskspad eller vatten och salt
  • 6-7 potatisar
  • smör eller margarin
  • 3 kryddpepparkorn
  • 3 vitpepparkorn

Skala kålroten och skär den i tunna skivor eller bitar. Lägg dessa i en kastrull och häll på så mycket fläskspad eller saltat vatten (1 tsk salt per liter vatten) så att det täcker kålrotsskivorna. Lägg i pepparkornen och koka rötterna halvmjuka under lock, ca 30 min. Lägg därefter i de skalade och i bitar skurna potatisarna. Koka alltsammans mjukt. Häll av spadet och spara det att späda moset med. Mosa rötter och potatis med en potatisstöt eller pressa i purépress. Späd moset med spadet (eller med mjölk), till önskad konsistens. Smaksätt om så behövs med salt. Om rötterna kokas enbart i vatten kan moset gärna smakas av med en klick smör. Rötterna kan också kokas tillsammans med rimmad fläsklägg eller oxbringa, rimmat lamm- eller fårkött.

Jag tycker att det är lite spännande att kunna få testa och laga mat enligt ett originalrecept som är så gammalt att det känns som en svunnen tid. Lite som att resa i tiden. Det finns inte några tidsmaskiner, men genom att laga ett gammalt originalrecept får man ju faktiskt smaka maten, så som den smakade då.

En annan sak som slagit mig när jag läst delarna kring näringslära och hushållsplanering är att man redan då hade nästan samma rekommendationer som man har nu. Vad som hände mellan 50-talet och 2000-talet, kan man ju undra lite över. Allt är förstås inte som nu, men jag är högst förvånad över att kokboken känns så moderna att läsa, ifråga om kostråd.

Hushållsplaneringsdelen har gett mig en och annan tankeställare. Det var förmodligen tyngre hushållsarbete då, och man var säkert tvungen att prioritera sin tid mycket väl, för att hinna med det dagliga hushållsarbetet. Men idag arbetar vi borta en så stor del av vår dag att vi fortfarannde tvingas att prioritera, för att hinna med, trots att vi har så många tidsbesparande hjälpmedel.

Hushållsekonomi är ett annat intressant ämne som de (det var många författare…) tar upp i kokboken. Förr var det en självklarhet att ta till vara på allt och då handlade det inte om att bara äta kycklingfilé eller fläskkotlett. Då tillvaratog man allt. Och detta tycker jag verkar sunt.

Annonser