När jag var barn odlade min mamma grönkål i trädgårdslandet. Det var väl inget särskilt med den tyckte jag. Fast sedan kom vintern, och det märkvärdiga var att min mamma lät grönkålen vara kvar i landet över vintern. Snön kom och klädde kålen med ett vitt täcke. Så en dag när grönsakerna var slut i kylskåpet, frågade jag min mamma vad jag skulle mata marsvinen med? -Du kan ge dem av grönkålen ute i trädgårdslandet…, svarade min mamma. Jag var häpen. Kunde man använda grönkålen därute under snön!?

Jag gick ut och borstade bort det översta snölagret – och där under lyste det vackert grönt… Marsvinen blev jätteglada och smaskade i sig grönkålen innan den ens hann tina. Fast den var inte hård utan bara kall. Och marsvinen levde länge, så det var nog inte något fel på den dieten…

Grönkål har dock varit lite ovanligt i affärerna. Eller annars har jag lyckats att missa den… ja jag kanske inte har letat tillräckligt. Men till jul brukar den dyka upp och då brukar jag passa på att köpa ett litet lass… för det är gott och ovanligt näringstät mat. Grönkål kallas även kruskål och är en av de mest vitaminrika grönsaker vi har här i Sverige. Den innehåller även järn och kalk. Den är rik på karoten, C-vitamin och B-vitamin.

Grönkål hör till de äldsta köksväxterna i Sverige och den är en av de frosthärdigaste. Ett genuint klimatsmart, prisvärt och näringsrikt livsmedel som borde förtjäna en större plats i det svenska köket. Men oftast finns den mest med som en vacker dekoration på julbordet. Jag tror att detta håller på att ändras och snart kanske grönkål är lika vanligt som spenat och majs. Och nu till jul brukar den ju finnas till bra pris även som färsk.

Annonser