Januari månad verkar vara hälsopekpinnarnas månad… och just nu kan det göra mig lite trött. Överallt fylls dagstidningar, medier, tidskrifter osv. med väldigt mycket hälsoråd som säger att vi inte får äta för mycket kalorier, fett och socker. Vitt mjöl, vitt socker, vitt fett – tja, kanske inte vitt fett, men mättat fett är ofta vitt.

Kort och gott – sky de vita farorna eller de kommer att förgöra dig! Och visst finns det mycket som pekar på att just socker (raffinerat), vitt mjöl (utan fullkorn och siktat) och mättat fett (särskilt härdat och industriellt framställt) inte är bra för hälsan. Det påverkar blodsockret negativt och det kan bidra till alla möjliga vällevnadssjukdomar. Men efter att ha hört ett program om vilken attityd vi idag har till rökare, fick det mig att reflektera över det massiva budskapet som numera dagligen omger oss kring ohälsosam mat, och vilka effekter det får. Kanske får skräckpropagandan oss att stänga av öronen och hetsäta allt förbjudet?

Mår man bra och trivs med livet börjar man förmodligen inte att röka, i alla fall inte om man förstår konsekvenserna. Detsamma gäller förmodligen även onyttig mat. Därför tycker jag att det är lite beklagligt att det läggs så mycket värderingar och moralistiska budskap kring mat och hälsa. De som har det tuffast fortsätter förmodligen både att röka och äta fett och socker som just i den kombinationen kan lindra stressrelaterad ångest, trots att de egentligen ”vet bättre”. I programmet om rökning tog man upp att det faktum att Obama inte helt lyckats sluta röka gjort att andras aktning för honom sjunkit. I mina ögon gör det honom mer mänsklig. Han har laster precis som alla vanliga dödliga människor som befinner sig under stor press…

När jag var i tonåren läste jag mycket månadsmagasin och veckotidningar, och trots att jag inte var överviktig fick jag för mig att jag var det. Därför provade jag olika dieter  som fanns med i alla dessa tidningar. Uppnådde jag något resultat? Tja, jag blev trött, hängig, okoncentrerad, slö och alldeles matt… jag gick upp ett eller två kilo efter avslutad kur… Ja, jag fick även lätt matfobi och hade till slut svårt att äta något alls med gott samvete. Till slut löste jag problemet genom att kontakta en sakkunnig. Hon gav mig ett 3 veckor långt program att följa. Vanlig mat enligt tallriksmodellen. Hon fick mig att förstå att man behöver ett visst antal kalorier varje dag för att må bra. Och det fick mig att börja laga och äta normalstora portioner av vanlig husmanskost. Jag blev mätt, mådde bra och hör och häpna – jag gick inte upp i vikt! Det var en stor lättnad att äntligen veta vad, hur ofta och framför allt hur mycket jag skulle äta. Det lärde mig även att känna igen min hunger.

Det jag tagit fasta på inom hälsosammanhang och som jag är övertygad om att det fungerar – är att fokusera på att äta näringsrik mat. Att äta alla näringsämnen vi behöver och tillräckligt mycket. Då blir det mycket lättare än att försöka avstå. Äter man sig först mätt på bra mat är det inte hela världen om det slinker ned en liten kaka efteråt. Äter man kakan först är det förmodligen inte en liten kaka som slinker ned, utan snarare ganska många. Och matportionen med den näringsrika maten som vi faktisk behöver blir förmodligen ganska liten… Äter vi rejält med fullkorn och t.ex. vattenlösliga fibrer (äpplen mm) fyller det ut och gör oss mätta lite längre. Får vi i oss alla näringsämnen blir vi normalt inte alls lika sugna på godis, bakverk och andra snabba kolhydrater.

Cravings beror ofta på näringsbrist. Ex. när jag var gravid var jag helt galen i rotsaker. Efteråt läste jag att de innehåller mycket folsyra. När jag ammade och började förlora vikt fick jag cravings efter vispgrädde och persikor på burk. Jag som aldrig tidigare gillat vispgrädde åt 3 dl om dagen och blev orolig. Men det visade sig att jag behövde det, jag gick långsamt ned i vikt och min son växte så kraftigt att han hamnade över översta tillväxtkurvan i diagrammet. Jag insåg vad en s.k. ammningspuckel för ammande barn innebar. När jag trappade ned på amningen hamnade min son snabbt på sin ursprungliga kanal och då blev jag förstås orolig för det… men han har sedan dess alltid varit normalviktig. Och mina cravings efter grädde försvann av sig själva…

Det finns även vissa näringsämnen som krävs för att vi ska kunna hålla vår normalvikt. Ex. kan brist på tiamin (B1) leda till övervikt. Tiamin behövs för en normal kolhydratomsättning. Då stärkelserik föda ofullständigt omvandlas till energi lagras den istället upp som energi.

Äter man mycket vitt socker eller dricker mycket alkohol går det åt extra B-vitaminer. Det krävs B-vitaminer för att förbränna både socker och alkohol. I naturen förekommer socker tillsammans med de B-vitaminer man behöver, men när socker raffineras  följer B-vitaminerna med det som tas bort. Därför måste man äta extra B-vitaminrik kost när man äter socker. Man kan alltså få B-vitaminbrist vid hög sockerkonsumtion om man inte kompenserar.

Det andra som jag insett är att det är mer hälsosamt och effektivt att börja röra på sig än att börja banta. Äter man för få kalorier utgår kroppen ifrån att det inte finns mat. Då blir den mycket ekonomisk och sparar alla kalorier den kan. Ju mer muskelmassa – desto mer förbränner man och desto fler kalorier kan man och behöver man äta. På en bokrea för länge sedan hittade jag en bok som handlade om hur man fick till smala lår på 30 dagar. Och även om jag inte fick smalare lår (jag var ju ganska smal från början) så lärde jag mig hur man byggde muskler. Lagom muskulösa lår är snyggare en spinkiga hängiga lår… 😉 En del av boken handlade om att man skulle gå långa promenader ( i slutet av månaden var det 1 timme per dag), det var övningar hämtade från både balett och styrketräning. Och efter ett tag brydde jag mig inte längre om hur låren såg ut (jag hade börjat fokusera på andra saker än utseende…), men jag var glad att jag hade byggt upp både benstyrka och balans. Det har jag sedan haft nytta av när jag ska löpträna, cykla osv. Till och med när jag äter onyttiga saker – muskler ökar ju som sagt förbränningen. Och vill man gå ned i vikt är det värt att prova lågintensiv träning som ex. långa promenader.

Med mina erfarenheter av dieter var jag inte särskilt förvånad när jag hörde att unga flickor som höll diet fick försämrad IQ. Det finns inte så många datorer som fungerar utan ström, inte heller så många bilar som fungerar utan bränsle. Hjärnan och kroppen är inte så mycket annorlunda – de behöver också energi för att fungera.

Faran med den vita pastan har däremot förvånat mig. För egen del har den fungerat bra, den har gett mig lång mättnad och extra energi om  jag kombinerat den med andra livsmedel. Därför tyckte jag att det lät rimligt, när jag hörde en forskare berätta om att hon kommit fram till att vanlig vit pasta i verkligheten inte höjde blodsockret i den utsträckning som man kunde förvänta sig. Hon höll därför på att utveckla ett eget index efter nya parametrar. Min slutsats utifrån det jag känner till är att vit pasta kanske inte ska vara vårt förstahandsval – men att det nog är ok någon dag i veckan tillsamman med annan bra mat…

Alla dessa faktorer pekar åt samma håll – att det viktigaste är att se till helheten. En kaka hit eller dit spelar inte så stor roll om man fyllt tallriken med näringsrik mat som ger tillräckligt med energi, proteiner, fetter, långsamma kolhydrater och övriga näringsämnen vi behöver. Men en kaka kan få blodsockret att rusa i höjden om det inte finns så mycket annat i magsäcken…

Låter man sina muskler arbeta och rör sig tillräckligt ökar blodcirkulationen och minskar stressreaktioner i kroppen. Att vistas i dagsljus och tillräckligt i naturen gör att man sover bättre. Bra sömn gör att kroppen fungerar optimalt. Därför tycker jag att det är dags att sluta med dieter och alla förbud. Att fokusera på det som är bra, ser jag som en mycket bättre väg till hälsa… och föresten – det är bättre att väga 10 kg för mycket än 10 kg för lite… 😉

Annonser