Sol, fågelkvitter, snödroppar… vår! 🙂

För mig betyder 5 plusgrader och sol att jag måste (= inte kan låta bli…) ut och springa. Helst i skogen. Och nu är det en härlig tid att vara ute i skogen. Det finns inga mygg, ingen pollen och luften är härligt frisk…

Ja, jag tillhör inte den skara som pressar sig att springa i bitande kyla eller plaskandes i snömodden. Däremot älskar jag att åka skidor, om det finns någon snö att åka på förstås ;). Det var inte så gott om det i år, så jag gav mig istället ut på raska promenader med eller utan barn… De blev förstås inte så raska med barn, men jag tycker att det är viktigare att man alls kommer ut och alls rör sig än att stirra sig blind på att göra allt efter planeringen. Mina promenader med barn brukar dessutom sluta med styrketräning tills armarna värker. Det är tungt att bära en trött 15 kilosklump flera kilometer…

Livet med barn i dagisåldern innebär mestadels att man får tumma på sin planering. Tidsramar är svåra att följa, det blir vabdagar för oplanerade influenser och besök på akuten för oplanerade olyckor. När man desutom jobbar i den nya tidens arbetsmarknad med ständiga schemaomläggningar handlar vardagen mest om att planera om. Att improvisera och vara flexibel.

Så min träning består oftast av sådant som inte kräver planering. Dvs. löpning, promenader, skidåkning, cykling, styrketräning hemma, städning (inte att förakta 😉 ) och aktiviteter med barnen. Men som sagt, den bästa träningen är den som blir av och den billigaste träningen är den man kan göra på hemmaplan (inte nödvändigtvis inomhus… 😉 ). Visst, det kostar att köpa bra löparskor, skidor, cykel, ev. träningsredskap/hantlar. Men när man väl har dem håller de ganska länge. Och det man kan göra lite opretentiöst på hemmaplan har oftast en större chans att bli av.

I år börjar min yngste bli stor nog för att jag ska börja kunna göra saker på egen hand utan att man ständigt hör ett -”Mamma, mamma kom, jag vill att du ska vara hos mig!!!, varje gång man lämnar rummet där den mammakära lilla krabaten för stunden håller till. Under min senaste löparrunda fick jag därför lusten att börja träna lite mer systematiskt.

Kanske Göteborgsvarvet i maj, tänkte jag och började kalkylera på om jag skulle hinna med träningen som krävs för att orka med det. Innan jag fick mitt första barn tog jag mig i varje fall runt banan (trots missad träning pga många förkylningar och blåa tår pga dumsnålt billiga skor), och det borde inte vara omöjligt att göra om det igen – bara jag får tid till bra träning. Så idag tog jag tag i det och gick in på deras hemsida… men jag fick lång näsa… det var redan för sent att anmäla sig… 😦

Tjaha, då får jag väl spara lite pengar istället. Träna kan jag ju göra ändå… 🙂 och nu kan jag köra efter min egen planering. Nu räcker det att jag kan springa 5 km 31 mars utan att stanna, och 1 mil 30 april osv. Det kommer att bli behagliga löparturer utan forcerad träning…

Och behöver man extra motivation för att komma igång med löpträning men inte har råd/tid att delta i något lopp, så finns följande argument, som jag fastnat för: När man löptränar ökar blodcirkulationen, förbränningen och det bildas nya hjärnceller. På sikt får man bättre kondition, starkare benmuskler och bättre minne. Människor som löptränar regelbundet lever generellt sätt längre… Om man å andra sidan tränar för hårt och inte tillåter sig att återhämta sig finns förstås ökad risk för skador och luftvägsinfektioner. Men det är ju så med det mesta här i livet – lagom är bäst… 🙂

Annonser