Olika fettsorter är något som tycks väcka starka känslostormar och en livlig debatt. Från att ha framstått som en bidragande orsak till många vällevnadssjukdomar svängde det till att fett prisades som mer eller mindre lösningen på alla viktproblem och diabetes…

Nu verkar inte sanningen kring fetter vara riktigt så enkel som det ofta verkar i debatter. Enkelomättade fetter tycks alla vara ense om att de är bra och inte är skadliga. Fleromättade fetter kan bli farliga om de härsknar, men är annars nyttiga. Det man bör tänka på är att inte förvara fleromättade fetter fel, då de annars lätt blir förstörda.

Den hetaste debatten verkar handla om mättade fetter. För egen del har jag tyckt att det varit väldigt motsägelsefullt. Jag har å ena sidan inte helt kunnat släppa att det finns studier som visar på att mättat fett är farligt. Å andra sidan har jag läst om det ”franska undret” att de trots sina feta ostar inte har alla de sjukdomar som de då borde ha i befolkningen. Nyligen läste jag att man nu visat att det är skillnad på mättat fett i ost jämfört med ex. smör. Att det mättade fettet i ost av olika anledningar inte är farligt (ett livsmedel med hög kalciumhalt gör det mättade fettet mindre skadligt, samt vissa proteiner).

När jag blev vegetarian i tonåren lärde jag mig att undvika kokosfett därför att det var mättat och dessutom ansågs det att det inte gick att förbränna (vilket i sig låter som en skröna, så här i efterhand). Nyligen rekommenderades en släkting till mig av en dietist att steka i kokosfett om hon ville gå ned i vikt. Detta stämde inte alls med det jag lärt mig och därför letade jag efter lite mer uppdaterad information kring kokosfett/olja.  Det var intressant läsning. Kokosfettets kemiska struktur innebär att kedjorna inte är lika långa som ex. i smör eller kött. Det innebär att kokosfettet har en lägre smältpunkt. Och tydligen är fettet från kokos nyttigt (laurinsyra).

Det verkar alltså vara skillnad på mättat fett och andra sorters mättat fett – beroende på hur strukturen ser ut. Och detta verkar ju även betyda att olika sorters livsmedel kan vara nyttiga eller onyttiga trots att de innehåller mättat fett. Det beror på vilken typ av mättat fett och vad livsmedlet i övrigt innehåller.

En annan intressant sak är att en hög halt fibrer i maten ska bidra till att minska fettets skadliga verkan. Som vanligt är saker i verkligheten sällan så svartvitt som det ofta framställs.

Idag uppmanas man att skära bort synligt fett och att ha lättmargarin på smörgåsen. Det tycker jag är lite lyxkonsumtion. För egen del lagar jag hellre maten i ugnen eller kokar den och sedan tar vara på skyn och använder den i maten en annan dag när maten är mer fettsnål. Ex. i grönsakssoppor, lins- eller böngrytor. Jag äter hellre Bregott eller rent smör på ostsmörgåsen och avstår fettet helt på leverpastejsmörgåsen (bredbara pålägg kräver inte smör…) eller tar ett tunt lager av smöret. Min personliga uppfattning är att allt handlar om balans. Att äta varierat och lagom mycket. Om man ser till att äta lika stora mängder av de olika fettsorterna, borde balansen bli ganska bra i slutänden… Så istället för att skära bort och kasta ätlig mat, kanske man bör laga maten i enkolomättad olja och äta rikligt med gröna bladgrönsaker (äv. grönkål och spenat) till. Och kanske lite valnötter till mellanmålet efteråt. Blir den totala energimängden för stor finns ju alltid möjligheten att spara en del av maten i kylen till nästa dag… 😉

En liten intressant notering i sammanhanget är att vi äter för mycket kött idag. Det var feta rubriker och det kändes olustigt att läsa. Tills jag kom till slutet. Där stod det att det var ok. att äta ca 500 g rent kött per person/vecka. Så en söndagsstek, som man åt förr i tiden, är alltså  helt ok. Och för alla med en starkt begränsad matbudgett finns nog inte utrymme för mycket mer kött i vardagen…

Annonser