Numera tycker jag att traditioner, som exempelvis påsken, är väl värda att ta vara på…

När jag var yngre tyckte jag att det fanns viktigare saker att bry sig om, än traditioner. Jag förstod liksom inte varför man prompt skulle göra sig så mycket besvär för att få till samma sak år efter år… Det är ju många som inte orkar med stressen, därför att det finns för många måsten. Och då framstår traditioner som ytterligare en börda, som egentligen känns ganska onödig att pressa in i en redan överfull vardag…

Men när jag blev lite äldre och hamnade i vardagens ekorrhjul började jag se ett värde med traditioner. Ett välkommet avbrott i vardagstristessen… 😉 . Lite variation i tillvaron. När jag fick barn började jag se ett värde i själva upprepandet av traditionerna. De skapar samhörighet, och barn har ett behov av förutsägbara upprepningar. Som vuxen är man ganska snabbt trött på att läsa samma saga kväll efter kväll, att se samma tecknade film för tionde gången, att sjunga samma vaggvisa om och om igen… Men för barn är det mycket viktigt. De har ett stort behov av upprepningar…

Sedan jag började intressera mig för säsongsråvaror har våra traditioner fått ytterligare en dimension. Kräftor som åts efter kräftpremiären var något särskilt. Jordgubbar och färskpotatis med nyklippt gräslök är något jag alltid längtat efter till midsommar. Men när man äter det året om är det inte lika gott längre. Det tappar lite av sin charm. Dessutom är inte de importerade jordgubbarna i februari lika goda som de som kan plockas här i juni…

Förr i tiden var det knappt med mat under vårvintern. Det var alltså ganska befogat att få frossa till påsk. Kanske rent av nödvändigt… I min sons svenskabok finns många tänkvärda ordspråk och ett som passar bra här är ”Hungern är den bästa kryddan”… Det man gått och längtat efter smakar så mycket bättre…

En annan aspekt av att följa traditioner är att man kan unna sig att frossa vid få tillfällen. När vi var bortbjudna på påskfika var det någon som tyckte att vi inte borde äta godis och socker, för det är ju väldigt onyttigt. Och det är ju sant. Men som jag ser det kan jag unna mina barn att frossa i påskägg och chokladkaniner till påsk.  Vi har inte diabetes, är inte överviktiga och har inte några övriga medicinska skäl att låta bli. Så jag ser inte något större problem med om mina barn äter sig illamående på godis till jul och påsk. Jag tycker till och med att det är ganska bra, eftersom godis inte blir något problem under de övriga 50 veckorna på året… 😉  Vi har sällan kakor, godis, läsk och glass hemma. Jag bakar kakor ibland, vi äter en mindre mängd godis på lördagar – när de kommer ihåg att fråga efter det, och jag får erkänna att det är ganska många lördagar som jag glömmer att påminna dem om att det är lördag… 😉

Kanske är vi människor rent av byggda för att klara både frosseri och svält några gånger om året. Kanske mår vi rent av bättre om vi tillåter oss att överräta vid några få tillfällen när vi unnar oss allt som vi verkligen har längtat efter… men det betyder förstås att vi måste hålla igen resten av året. Eftersom vi i västvärlden har en jämn tillgång på mat finns förstås ingen anledning att ägna sig åt medveten svält, men väl åt att äta lite mer hälsosamt i vardagen.

Så ta vara på traditionerna, unna dig och dina nära och kära att både längta efter och att få frossa i säsongsmaten som följer våra traditioner. Att frossa kan ju faktiskt vara hälsosamt – om det betyder att man i vardagen äter desto bättre… 🙂

Annonser