Jag lider till och från av en åkomma som heter Hallux valgus, eller på vanlig enkel svenska, sned stortå med förstorad fotled och ökad bråskbildning s0m följd. Ja den sneda tån och knölen finns förstås alltid kvar, men det är bara till och från som den plågar mig…

Det började redan i tonåren, men var inte värre än att jag med hjälp av bra skor (extra bred läst och bra stöd för hålfoten) till vardags, och ransonering av tiden i de mer anatomiskt mardrömslika men ack så snygga kreationerna till fest, kunde leva med det. Fötterna var inte något jag gärna visade offentligt, men genom att sköta dem väl i övrigt såg de rätt ok ut ändå…

Problemet har eskalerat efter hand. Efter att ha  sprungit Göteborgsvarvet i billiga minde bra löparskor fick jag mer ont och rejäla blodblåsor under tånaglarna. Det tog ett år innan de växte bort. Under mina graviditer har problemet med Hallux valgus förvärrats ytterligare, eftersom min i sig fullt normala viktuppgång ökade trycket på fötterna. Dessutom var mina fötter svullna och det gjorde inte direkt saken bättre.

Under den här våren har jag dels ägnat mig åt löpträning och dels gått och stått mycket både på jobbet och hemma. Min stackars fot protesterade högljutt och till slut när jag knappt längre kunde stödja på foten eller ens köra bil, började jag i ren desperation att överväga en operation.

Men vad jag läst om operationer av Hallux valgus är att det inte finns någon garanti för att man blir bra, och att det är ganska lång konvalescenstid.  D.v.s. att man inte kan stödja på foten under några veckor. Och det skulle aldrig fungera i min vardag. Har man en femåring som växlar mellan att vara en liten ängel tillsammans med andra, men sedan kan visa sig vara ett trotsigt skrikmonster som måste bäras hem, måste mina fötter fungera. Dessutom behöver jag två fullt fungerande fötter i jobbet och jag har inte råd att vara sjukskriven i flera veckor. Tja, vad gör man då när smärtan blivit olidlig i vardagen?

Ja, jag började med att leta runt lite på nätet för att se hur andra löst det. Många har ju opererat sig, men det verkar finnas fler sätt att prova först. Ex. att träna upp muskulaturen i fötterna, att ha bra skor (vilket jag förstås redan provat), att investera i en specialgjuten inläggssula som finns att köpa i bl. a. sportaffärer. Det finns även produkter att använda när man sover, som pressar stortån utåt. Mm…

Eftersom alla dessa produkter kostar en ”liten” slant, funderade jag en hel del innan jag bestämde mig för vad jag skulle prova. Först letade jag efter nya promenadskor. Problemet var att alla modeller antingen gjorde ont eller åtminstone inte var ett dugg bättre än mina fem år gamla Eccoskor. De är egentligen inte så slitna trots att jag periodvis använder dem dagligen.

I en sportaffär fick jag rådet att investera i New Balance sulor. De gjuts efter ens egen fot och ska hjälpa vid Hallux valgus. Enda nackdelen är att de kostar 600:-. Ett par nya skor som motsvarar mina gamla Ecco kostar dock över 1000:- och sulan skulle jag även kunna använda i alla mina skor (löparskor mm). Så jag kom fram till att det nog var värt det. Och det var det.

Mina gamla Ecco kändes som nya! Och mina löparskor hänger nog med ett år till, tack vare inläggssulan. Nya löparskor som jag med bred läst, pronation och Hallux valgus behöver, kostar ca 1500:-.  Det var definitivt en av de bästa investeringar jag  har gjort. Det finns säkert bra inläggssulor av andra märken också, så det kan ju vara värt att höra sig för i sportaffärerna om man har tid. Själv gick jag dit på en lunch när jag inte klarade av att jobba längre pga smärtan.  De formade sulorna medan jag väntade och det var fantastiskt hur mycket bättre det blev på en gång… 🙂

Men problemet var inte helt löst ändå. När man väl fått så ont som jag hade slutar det inte tvärt att värka bara för att man investerar i personligt anpassade inläggssulor. Det var dock drägligt att jobba med dessa i skorna. Löpningen haltade bokstavligt talat. Det hade även börjat domna mellan mittårna och det kunde tydligen resultera i ytterligare problem om man inte gör något åt saken. Så jag funderade vidare på vad mer jag kunde göra.

Att träna upp fotmuskulaturen verkade vara kärnan i problemet. Jag provade även att springa barfota hemma och det gjorde inte alls lika ont som att ha skor. Men jag vågar inte springa barfota utomhus. Så hur fungerade det här med den nya trenden barfotalöpning? Jag läste en hel del och kom fram till att det kanske vore värt att investera i ett par Five Finger skor. Sådana som ser ut som handskar – fast till fötterna. Lite orolig var jag dock, för jag har läst så mycket om att man måste lära om och att man kunde skada sig pga det inte är dämpning i dem.

Jag kom fram till att Five Fingers modell Bikila skulle vara den bästa om man vill kunna springa även på asfalt. Lägligt nog hade jag fått pengar i födelsedagspresent som jag övervägt att antingen köpa en ny kaffebryggare för eller använda till ex. ansiktsmassage (japansk facelift verkar vara ett bra sätt att få igång blodcirkulationen, men det kräver ganska många behandlingar…). Allt för att känna mig och se lite piggare ut. Men vad gör mig mest pigg, frisk och alert i det långa loppet? En ansiktsbehandling, en kaffebryggare eller ett par löparskor som tillåter mig att träna minst tre dagar i veckan utan smärta? Ja, svaret var ganska enkelt.

Men var köper man då dessa Five Fingers var nästa fråga. Ja, jag hittade några webbutiker som sålde dem med möjlighet att kostnadsfritt få lämna tillbaka dem om de inte passade. Men de passade i min rätta storlek (mätt efter längden). De var så elastiska att jag inte behövde ta hänsyn till min breda läst. Det finns även relativt billiga kopior att köpa, men vad jag läst mig till på nätet har de inte Vibrams sulor. Det material som sitter i originalet har en anings dämpning och ska göra stor skillnad. Nu har jag inte provat kopiorna så jag har ingen aning om hur bra eller dåliga de är.

För mig var det en så pass stor investering och så pass viktigt att de fungerade att jag inte ville chansa. Dumsnåla felköp har jag slutat att göra. Det är inte värt det. Om kopiorna kostar 600:- är det mycket pengar att förlora om de inte fungerar. Mina skor kostade 1200:- vilket är en stor investering för mig, men är det bra skor är det värt det.

Och jag är faktiskt väldigt nöjd. För efter varje löptur i dessa skor är fötterna helt smärtfria! Att springa med dem på löparspåret eller på en skogsstig ger en enorm lyckokänsla. Det känns befriande, det är mycket lättare att springa i uppförsbackar (känns som om man klättrar), och jag har faktiskt inte haft några som helst problem med att ställa om från vanliga löparskor till barfotalöpning. Kanske beror det på att jag alltid landat med tyngden mitt på foten även i vanliga löparskor. Däremot är det inte helt optimala på asfaltsunderlag. Men jag har egentligen aldrig gillat att springa på asfalt. Jag använder fortfarande mina vanliga löparskor om jag ska springa långt på asfalt. Det blir lite olika teknik och jag märker att jag gärna springer fortare och kortare sträckor i mina Five Fingers, men långsamt och långt i mina dämpade löparskor.

En sak till som jag investerade i när smärtan var som värst var ett par Franklin bollar som är till för att träna fotmuskulaturen och med fördel även kan användas både till fotamssage och till uppvärmning innan löparturen.  Jag hittade ett bra träningsprogram för att bygga upp fotmusklerna i en tidning och letade sedan runt efter bollarna. Det slutade med att jag fick krypa till korset och skicka efter dem från USA. Men de kostade 180:- och frakten blev ok när man var beredd att vänta 1-8 veckor. Till min förvåning var de här redan efter mindre än en vecka… :). Franklin bollarna, mina nya Fiver Fingers Bikila och mina formgjutna New Balance inläggssulor har faktiskt befriat mig helt från smärtan. Och den lycka man känner när man kan röra sig obehindrat på jobbet, på fritiden och i löparspåret – den är i och för sig ovärderlig. Så för mig är denna investering mer värt än allt annat.

Vi får vänta med att köpa platt-TV och andra investeringar som man enligt mina barn tydligen måste ha nu för tiden. Men som jag ser det är hälsan viktigare. Och mig veterligen är inte en platt-TV livsnödvändig…

Lite egoistisk känner jag mig, men kan jag inte jobba pga. smärta så drabbar det i alla fall mina barn. Så jag unnar mig att vara egoistisk nog att investera i min hälsa. Jag inbillar mig att det lönar sig i det långa loppet och även kommer mina barn till del i slutändan… 😉

Franklin boll

Franklin boll – ett bra träningsredskap för att stärka fotmuskulaturen

Annonser