Under ett antal år har jag till och från ägnat mig åt att träna en del, att äta bra mat, försöka att sova tillräckligt, dricka tillräckligt med vatten, dricka kaffe osv. Men endå har jag lidit av att jag alltid är så trött när jag kommer hem sent på eftermiddagen. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra åt saken.

Men nu vet jag vad som är problemet.  Det har varit en stor trend att äta kolhydratfattig mat de senaste åren. Och överallt matas man med kalorisnåla dieter för att man ska gå ned i vikt… Omedvetet har jag påverkats att laga kolhydratfattig mat. Jag har bara inte tänkt på att större delen av min kost består av kött/fisk och grönsaker. Men jag behöver långsamma kolhydrater för att få tillräckligt med energi…

För några månader sedan läste jag en artikel om att olika kroppstyper (de brukar klicheartat kallas äpple, päron och banan) beror på att de inte har samma hormonhalt. Exempelvis har päron alternativ timglasformad kropp en högre halt östrogen jämfört med de andra typerna. Och har man en högre halt östrogen – enligt samma artikel behöver man och kan man tillgodogöra sig en större del kolhydrater. Till och med mer snabba kolhydrater.

Min kroppstyp pendlar lite mellan päron och timglas. Och jag har definitivt inget problem med att äta långsamma kolhydrater och att må bra av det. Snarare tvärtom. Bäst mår jag på en stor portion pasta, gröt eller ris. Väl balanserad med grönsaker och något proteinrikt tilltugg som fisk, fågel eller linser. Gärna ackompanjerat med en god energirik efterätt. 

Någonstans längs vägen läste jag om hur viktigt det är med glykogeninlagring efter träning, dva att inom ca 20-30 min efter ett avslutat träningspass bör man fylla på med – hör och häpna- snabba kolhydrater.  Det skulle få kroppen att återhämta sig snabbare, så att man kunde träna igen redan nästa dag. (Beror förstås på hur hårt man tränar. Tränar man mycket hårt måste kroppen vila ett antal dagar för att återhämta sig.)

För egen del har jag bara tänkt att jag var tvungen att äta. Kanske dricka 1 dl mjölk (”den nya naturliga sportdrycken”…som man möts av överallt i reklamen) och en banan eller en näve russin. Sedan följt av en tallrik mat inom en timme. Men att man behövde en större mängd kolhydrater efter träning har jag trott bara gällde vid kolhydratuppladning inför t.ex. ett lopp.

Det jag inte har haft klart för mig är att jag förbränner så mycket kalorier på arbetstid. Att jag faktiskt smygtränar på jobbet…och behöver äta därefter. Och smygtränar både tillsammans med barnen och utan dem. På våra cykelturer, skogspromenader osv.

När jag var som tröttast häromdagen, fick jag hjärnsläpp… Jag hade precis kommit hem och stoppade i mig något litet, sedan lade jag mig att vila en liten stund innan jag skulle göra mat. Då ville mina barns far ha hjälp med datorn. Motvilligt började jag förklara, fast jag kände att jag såg suddigt och inte kunde slutföra mina tankar. På vägen hade jag greppat en avokado som jag precis skurit upp. Den visade sig vara halvrutten i ena kanten. Jag hade svårt för att bestämma för om jag skulle kasta den eller äta upp den delen som såg helt ok ut. Samtidigt började min yngste son kräva att jag skulle hjälpa honom att ta fram nya rena kläder, för han ville gå ut. Den äldste körde något öronbedövande enerverande race på TV:n…

Då exploderade det i mitt huvud och jag blev ett mycket litet barn som vrålade att jag inte orkade mer och kastade iväg den halvruttna avokaden på köksgolvet så att det skvätte. Normalt är jag en ganska lugn och tålmodig person som kan hantera de mest krävande kunder galant. Men nu kunde jag inte hantera situationen. Jag stegade in i badrummet och låste dörren. Jag satt där i mörkret i någon minut och samlade i hop mig. Sedan gick jag tillbaka till köket och tog hand om avokadoröran på golvet…

När jag hade ätit mat och vilat en stund började jag fundera på hur det kunde bli så här…? Jag började räkna kalorier. Jag hittade någon kalkylator på nätet och började att räkna ut hur mycket kalorier jag förmodligen förbrukar på en dag. Tja, jag blev lite förvånad när jag insåg att jag nog behöver mellan 2500-3000 kcal. Jag trodde nog att jag borde klara mig på kanske 2000 kcal. 

Sedan började jag räkna kalorier på det jag ätit de två senaste dagarna som jag jobbat. Jag äter ju en ganska bra frukost, och har åtminstone mackor med mig på lunchen, och någon banan till mellanmålet. Men just de här dagarna var matsäcken skral, och jag hade inte ätit så mycket på kvällen heller. Kaloriintaget låg inte på mer än mellan 1200-1500 kcal/dag. Inte undra på att jag betedde mig som en primitiv stenåldersprimat som höll på att svälta ihjäl. Inte konstigt att min hjärna låg helt nere för räkning. Förmodligen hade min kropp ställt om till energisparläge och min hjärna fungerade lika bra som processorn gör i min dator när jag försöker väcka den från viloläget… Dessutom är det nästan bara min frukost som innehållit tillräckligt med kohydrater, och jag var ju pigg och klartänkt under dagen innan jag kom hem…

Så redan nästa dag såg jag till att få med mig en lite bättre matsäck, åt riktig middag och sedan fullkornspannkakor (bra kolhydrater) till kvällsmat. Dagen därpå satte jag i gång med seriematlagning – något måste man ju ha att ta av när tiden och pengarna inte riktigt räcker till för vare sig snabbmat, utemiddagar eller vällagad middag i rätt tid på eftermiddagen. Det fick bli ugnslagad mat eftersom det är det smidigaste när man ska laga mycket mat på en gång. Och så kokade jag en rejäl gryta full med pasta.

Pasta är ett annat intressant ämne. Jag har läst någonstans att durumvete har en hårdare struktur än vanligt vete. Det gör att det tar längre tid för kroppen att bryta ner durumvete. Dvs. det har lägre GI. Sedan fick jag i ett annat sammanhang klart för mig att det är skillnad på pasta och pasta… S.k. ”äkta” pasta ska vara tillverkad av 100% durumvete. Och så  finns det en del tillverkare som ”fuskar” lite och blandar in lite vanligt vetemjöl också. Eller kanske enbart använder vanligt vetemjöl. Denna insikt var en riktig  aha-upplevelse för mig. Nu förstår jag varför jag upplever att jag står mig länge på pasta. För det har oftast handlat om sådan som är gjord på 100% durumvete.

Här är de enkla men goda 🙂 recepten:

Ugnstekta kycklingklubbor (ca 2-3 st/port.)

Ingredienser:

  • Valfritt antal kycklingklubbor
  • Värmetålig olja
  • peppar
  • salt
  • en skvätt citron eller lime

Förvärm ugnen till 200 grader (lagas nedanstående recept med lax samtidigt, förvärm till 175 grader och höj temperaturen till 200 grader när laxen är klar). Häll några matskedar olja i botten på en ugnsform. Vänd kyklingklubborna i oljan och föredela dem i formen. Tvätta händerna noga… Salta och peppra (mängden beror på antalet kyckling klubbor). Häll några droppar citrusfrukt över varje klubba. Placera formen i mitten av ugnen  och ugnstek ca 20-30 min. (Vid 175 grader tar det minst 10 min längre). Provskär när de börjar se klara ut. Det ska inte vara rosa köttsaft innuti. Servera gärna med, pasta, ris eller potatis och grönsaker till. Ta var på skyn och spara i kyl eller frys och använd som bas till soppa eller sås en annan dag. (Står sig några dagar i kylen).

Ugnstekt lax (4 eller fler port.)

Ingredienser:

  • 1 eller flera st färsk eller tinad bit lax (ca 300-400g per bit) med skinn, alt. 4 eller flera porttionsbitar (ca 300g brukar räcka till 4 portioner)
  • olja
  • salt (gärna flingsalt)
  • peppar
  • lime alt. citron

Förvärm ugnen till 175 grader. Häll några matskedar olja i en ugnsform. Vänd laxen i oljan och lägg skinnsidan nedåt. Salta, peppra och häll lite citrusfrukt över. Ugnstek i mitten av ugnen  ca 15 min (tills den släpper från skinnet). Servera gärna med pasta, ris eller potatis tillsamman med grönsaker och avokadoröra. Dillkvist och uppskuren citron eller lime passar bra till.

Ja, efter denna insikt om kolhydrater och kalorier har jag ställt mig frågan – vart tog alla kolhydrater vägen i vår vanliga kost? Är det fler än jag som inte mår så bra av att hålla igen både på kalorier och kolhydrater, eller är jag så unik? Kanske är nästa stora trend – ät mer långsamma kolhydrater, kolhydratladda på kvällen och öka kaloriantalet av bra mat, eftersom du endå rör dig tillräckligt…? För faktum är att vart jag än ser mig om nu för tiden så ser jag folk på väg. Folk med stavar, folk springandes i löparkläder, hela familjer som cyklar… Ja, Sverige är förändrat. Vi rör oss allt mer, och då behöver man mer bra och för kroppen lättåtkomligt bränsle…

Annonser