Min yngste son var ute och lekte med flera kompisar idag. Plötsligt hörde jag dem ropa glatt och skratta typiska klingande glada barnskratt, trots att många av dem redan är i skolåldern. De hade väldigt roligt tillsammans.

Barnen sprang omkring med utsträckta händer och tittade upp mot himlen. Det är sällan jag hör barn som skrattar på det där glada förundrade sättet som de gör i filmer. Barn av idag är inte så lättroade. De har sett och hört det mesta och är snudd på blasé.

Men idag snöade det. Eller kanske inte. Jag blev nyfiken på vad som gjorde barnen så glada och började se mig omkring. Och när jag lyft blicken mot himlen såg jag vad som fick barnen att skratta  med klingande glada och förundrade skratt. Luften fylldes med något som virvlade runt. Det såg ut som en ljusbrun snöstorm och barnen sprang runt och försökte fånga det som virvlade runt i sin oförutsägbara dans,  innan det sakta dalade ned mot marken.

Det var den stora almen som släppt sina frön för vinden, som lät barnen leka tafatt… Naturen kan fortfarande göra barn förundrade och få barn att skratta klingande skratt. Skratt av äkta glädje.

Den ståtliga almen som roar barnen så snällt

Den ståtliga almen

Marken fylldes snabbt med ett täcke av alla dessa frön. Parkerade bilar kläddes och gräsmattorna ändrade karaktär.

Almfrön i gräset

Gräsmattan täcktes snabbt med almfrön.

Sådana mängder almfrön som kom i dag har jag inte upplevt tidigare.

Tidigare år har jag mest förundrats över hur duktiga dessa frön är på att ta sig in genom dörrar och fönster, men i år fick jag lära mig av min syster att de även går att äta. Tydligen var de ett viktigt tillskott förr i tiden, när maten inte räckte till.

Jag har själv inte hunnit provsmaka almfrön, men enligt min syster och vad jag läst mig till så är de goda. Lätt nötsmak. Som jag förstått det ska man plocka dem när de är ljusgröna och äta dem som de är, väl tvättade. De passar att strös över sallader och det går att brygga te på dem. Och nu förstår jag även varför de kallas för manna…

Annonser