En fråga som livligt debatteras i media just nu är våra sjunkande skolresultat. Andra frågor som tas upp är mobbingen, dålig schemaläggning så att barnen inte hinner äta lunch, försämrad skolmat, brist på lärare, lärarnas låga löner och låga status, segregeringen, friskolors vara eller icke vara, brist på resurser,  dåligt arbetsklimat, neddragning av städtimmar, stora klasser osv.  På något sätt tycker jag att allt detta hänger ihop. Och skolan är en del av samhället, och problemen i samhället med slimmade organisationer, neddragningar, ökade klassklyftor, hårdare samhällsklimat, högre krav… Ja, det verkar finnas samma återkommande tendenser vart man än tittar…

Innan jag sökte till högskolan jobbade jag ett år som lärarvikarie. Det fick mig att inte vilja läsa vidare till lärare, vilket jag först funderat på. För det jag ägnade mina dagar åt var inte undervisning, utan det var att ta hand om sociala problem. Idag har jag egna barn som går i skolan. Min äldste gick från början på en bra kommunal skola. Men den låg så långt bort, varför vi bytte till en privatskola som fanns på gångavstånd. Kommunen hade av besparingsskäl lagt ned den skolan som fanns där innan. Den privata skolan är  ganska bra. Problemet är att det verkar som att alla föräldrar som har barn som haft problem i de kommunala skolorna har flyttat sina barn till denna skola. Och när så många barn med extra behov samlas på ett ställe blir det oroligt. Efter ett år stod inte vår äldste ut mer. Han flyttade tillbaka till sin gamla skola. Och fick lugn och ro,slapp kränkningar och utfrysning. Vår son är intelligent och har  civilkurage. Han gillar inte läxor men lyckas bra på proven och vågar stå för sina åsikter. I den oroliga klassen fanns informella ledare som försökte sätta sig på honom. Ibland gjorde de det bokstavligt talat. Men de lyckades inte styra honom.

Nu spelar det inte så stor roll att man är stark och vågar gå sin egen väg. Blir man utfryst vågar ingen vara ens kompis. De kan ju också bli utfrysta. Jag såg hur min son sakta började fastna i en roll och när man väl hamnat där så finns en stor risk att man även i nya sammanhang om och om igen blir kvar i denna roll. Därför valde vi att snabbt byta skola, trots att den privata skolan verkligen kämpade med att jobba med denna klass och de elever som behövde stark vägledning och gott ledarskap.

Eleverna som skapade oro i denna klass hade sämre skolresultat än vår son. Däremot hade vår son problem med koncentrationen och motivationen i skolan. Han ägnade sin tid åt att bearbeta vad som hände på rasterna och att hantera sin oro.

I en miljö där man inte känner sig socialt trygg brukar vår kaninhjärna ta över. Det är viktigare för vår överlevnad att tillhöra stammen än att använda vår högre intelligens till att lösa intellektuella problem. När vi känner oss fysiskt hotade eller kroppen är stressad pga ex. svält, då tar vår krokodilhjärna över och kroppen förbereder sig på strid eller flykt genom att stänga ned ”onödiga” hjärnfunktioner som empati och intellekt. Bättre fly än illa fäkta. Spring för livet.

Inlärning är inte något som kroppen prioriterar när vi slåss för vår överlevnad. I ett hårt samhälle utan skyddsnät slåss många för att just överleva. Det skapar stress. Vi människor är sociala varelser. Omedvetet känner våra barn av stressen och blir själva stressade. Vad som händer med barn som lever med stress under lång tid är en intressant fråga…

Inom forskningen kring barn med bokstavsdiagnoser finns en kanadensisk forskare som sett att barn med dessa diagnoser har en försenad utveckling för vissa färdigheter som exempelvis impulskontroll. Med rätt stöd kunde dessa barn gå vidare i utveckling. Han hade sett att vissa barn har en medfödd sårbarhet som gör dem känsligare. Andra barn hade pga tidiga separationer tvingats stänga av känslomässigt för att ”överleva”. Och när man stänger av känslomässigt mognar man inte. Man stagnerar och får en försenad utveckling. Många som sitter i fängelse har denna problematik. Tänk om man kunde lägga mer resurser på barnen och hjälpa dem att utvecklas till intelligenta, trygga vuxna som kunde tillföra vårt samhälle något konstruktivt. Istället för att utvecklas till intelligenta och destruktiva vuxna som mest bidrar till ett otryggt samhälle.

Så vad behöver då dessa barn som stängt av känslomässig, för stöd för att utvecklas vidare? Jo, de behöver bli sedda, de behöver ha trygghet och tillit. Min personliga slutsats är att det behövs många fler trygga vuxna i skolan som kan axla denna roll. Måste alla dessa vuxna vara lärarutbildade pedagoger med lärarlöner? Förmodligen inte. Varför inte anställa tre,fyra skolvärdar och skolvärdinnor på varje skola? De skull inte behöva ha särskild pedagogisk utbildning utan bara vara trygga vuxna som vågar sätta gränser. Lönemässigt behöver dessa inte ha samma lön som en lärare. Alltså går det att anställa fler. T.ex. de som idag är i fas 3 skulle kunna få en dräglig lön och göra ett meningsfullt arbete i skolan, istället för att känna sig överflödiga och leva på luft… Tja, det sägs att det ska finnas luftarianer, men jag undrar hur det är biologiskt möjligt att leva på enbart luft?

När jag jobbade som lärarvikarie skulle jag ibland undervisa två klasser parallellt i två olika klassrum och samtidigt vara rastvakt utomhus. Jag kan än idag inte förstå hur detta är fysiskt möjligt om man inte har övernaturliga krafter? Varför kan man inte låta lärarna få ägna sig åt pedagogiken och låta andra ta hand om det sociala stödet på rasterna. Låt lärarna få ha tid till att förbereda lektionerna istället. Och återinför det långa sommarlovet så att de orkar jobba resten av året… Det är billigare att lärarna orkar jobba ett helt yrkesliv än att de får en utmattningsdepression efter 10 år….

Inom sjukvården rationaliserade man bort läkarsekreterarna och läkarna har därför inte riktigt tid med patienterna eftersom de måste hinna med att dokumentera. Inom polisen gjorde man samma sak. Rationaliserade bort administratörerna och la extra jobb på poliserna. Lärarkåren ägnar snart mer tid till att dokumentera än till att lära barnen något. Ibland kan man undra vad skolan är till för? Egentligen. Är det meningen att barnen ska lära sig något där, eller är det en förvaringsplats eller en uppfostringsanstalt?  Enligt läroplanen verkar det inte ens finnas vetenskapligt grundade argument för att läxor skulle ge förbättrad inlärning. De enda som rent vetenskapligt förbättrar sina studieresultat är de högpresterande  väl motiverade eleverna som redan har bra resultat. Så varför har alla elever läxor?

Alla barn är inte lika. En del lär sig genom att göra, en del genom att lyssna, en del genom att titta på och några genom att känna med händerna och en del genom att vara kreativ och få skapa något. Jag tror att alla barn har nytta av att använda alla sina sinnen, men att alla har olika styrkor. Varför man inte tar till vara detta bättre i undervisningen, är något jag länge undrat över? Matematik är ett av mina favoritämnen och jag önskar att fler kunde få fascineras av detta spännande ämne. Men varför utgå ifrån att alla lär sig matematik  av mekaniskt räknande i en bok? Varför inte  ha mer geometriska former som barnen kan fylla med vatten och jämföra volymer? Varför bjuder man inte barnen på pizza när de ska lära sig procenträkning och bråkräkning? Eller låter dem baka den själva och låta barnen själva få räkna om receptet till fler portioner? Låt dem bygga saker och göra ritningar, göra om klädmönster och räkna om måtten… Återinför kulramen och alla andra bortglömda pedagogiska hjälpmedel som finns. Många barn har svårt att förstå abstrakta saker som siffror och mekanisk huvudräkning. När man väl förstår vad det är man gör kan man nå en djupare förståelse och gå ett steg vidare. Det är då det brukar kännas roligt att lära sig saker och det är då den riktiga lusten att lära vaknar…

Min son lärde sig skriva på egen hand när han var fem år. Genom att se på Bolibompa, spela deras spökhusspel och sedan fråga mig mest hela tiden hur olika ord stavades. Jag hade trott att man började lära sig läsa innan man lärde sig skriva och att detta var något man gjorde när man började skolan. Men min äldste son lärde mig att väcks viljan att lära sig något så lär man sig det själv om man har tillgång till rätt hjälp. Och det omvända gäller ju dessvärre att inte ens den bästa pedagog kan tvinga in kunskap i den som inte är mottaglig för den. Om man vill lösa krisen i skolan, tror jag att man bör låta lärarna få vara lärare och slippa vara administratörer, socialarbetare och rastvakter. Men jag tror inte att dessa uppgifter blir gjorda av sig själva.

Annonser