Efter att ha sett det första avsnittet av ”Maten som gör dig fet” tyckte jag att det var en lovande och intressant dokumentär. Även det andra avsnittet lyfte fram mycket intressant som försiggår bakom kulisserna. Men när jag såg det tredje avsnittet började jag tröttna. Det tjatades i stort sett bara om kalorier. Att matindustrin inte var tydlig nog med att visa hur mycket kalorier olika typer av mat innehåller. I de tidigare avsnitten hade man lyft fram att portionsstorlekarna hade ökat, att glukossirap hade smugit sig in i lagad mat och i det sista avsnittet togs det upp att man marknadsförde mindre hälsosam mat som hälsosam. Men genomgripande handlade det mest om att man inte tydliggjorde antalet kalorier på förpackningarna.

Varför tycker jag då att detta inte är såå viktigt? Ja, varför är det viktigt att veta hur många kalorier man äter? Vart man än i västvärlden vänder så tjatas det om kalorier. Och vart man än i västvärlden vänder så finns det allt fler överviktiga. Jag kan ha fel men jag misstänker utifrån mina egna erfarenheter och utifrån allt jag läst om mat, näringslära, o.s.v., att det inte spelar så stor roll om vi vet hur mycket kalorier någonting innehåller. Däremot tror jag att det är oerhört viktigt att äta näringstät mat, att äta sådant som smakar gott på riktigt, att äta mat som svarar mot våra behov, att äta det kroppen behöver när den behöver det. Men jag tror även att vi klarar en viss del av svält och att det i vår naturliga livscykel ingår en viss del av fasta eller ofrivillig svält. Jag tror inte att varken stenåldersmänniskor eller neandertalare åt 100 g kött per dag. Jag tror snarare att det åt 500 g när de hade mat och 0 g kött när jaktlyckan vände. Periodvis fanns det förmodligen ingenting alls att äta.

Min erfarenhet i tonåren av att leva på dieter och räkna kalorier slutade allt som oftast med att jag blev helt besatt av mat. Om jag inte skulle äta choklad så kunde jag inte tänka på annat än choklad. Skulle jag äta mig mätt på en 300 kcal sallad blev jag inte mätt alls. Jag havererade med en jätteglass vid tretiden istället. Eller en Snickers i näven på vägen hem, bara för att jag var såå trööött att jag knappt orkade ta mig hem. Att sedan träna kändes helt omöjligt. Istället hällde jag i mig flera glas cola light. Det var ju nästan inga kalorier i det. Efter några år av jojobantande och slarvande med riktiga måltider mådde jag inte sådär jättebra. När jag senare läste om GI metoden och skillnaden på snabba kolhydrater och långsamma var det en riktig aha-upplevelse. Jag förstod att en måltids sammansättning spelar mer roll än om det ingår en tsk socker eller ej. Protein, fett och fibrer bidrar till att blodsockret inte höjs lika snabbt.

När jag förstod hur viktigt det är att röra sig varje dag och gärna träna konditionen och styrketräna lite, blev jag hungrig på riktigt. Dvs på ”riktig” mat. Under LCHF- eran fick jag upp ögonen för att fett och proteiner mättar bättre än kolhydrater. Däremot blir jag nog aldrig någon anhängare av att helt utesluta kolhydraterna ur min kost, då jag mår bra av långsamma kolhydrater. För mig är balans det viktigaste.

Det jag tycker känns sorgligt är att många människor dagligen mest går och räknar kalorier, att de vid festliga tillfällen inte ens kan unna sig en tårtbit utan dåligt samvete och att många tvingas dra runt på övervikt. Nej, jag tror inte på kalorieräknande som bantningsmetod. Jag tror nämligen inte att mat och tvång passar så bra i hop. Det kan ju vara intressant att förstå hur mycket energi olika livsmedel innehåller. Men energiinnehållet är inte det enda som avgör hur mycket vi äter. Saker som bidrar mer är tallrikens storlek (vi har en tendens att fylla ut den tallrik vi har), om alla smakämnen finns med i en måltid (sött, surt, salt, beskt och umami, då vet kroppen att alla näringsämnen är med), om vi äter det vi är sugna på( eller äter andra saker och inte blir mätta), hur mycket socker vi äter, kombinationen av fett, protein, kolhydrater och grönsaker. O.s.v.

Eftersom jag själv är trött på att matas med denna hurtiga propaganda om att man ska äta sig smal genom självdisciplin och strikta dieter, tänker jag istället dela med mig av mina egna erfarenheter som fungerat för mig själv. Därmed inte sagt att det fungerar för alla. Alla är vi ju lite olika och alla reagerar inte lika på alla födoämnen. Men istället för att pina sig igenom saker man inte vill finns alltid detta att prova, och jag hoppas att det kan hjälpa fler att må bra.

Om man nu har matproblem, eller snarare viktproblem så tycker jag att den första frågan man ska ställa sig är: Varför äter jag? Äter jag för att bli smal? Men det finns väl ingen människa som äter för att bli smal? Då borde man ju logiskt sett inte äta alls. Bara dricka vatten istället. Nej, det är klart att man inte ska dricka vatten i flera månader för att bli smal. Men det tål att tänkas på varför äter jag?

Äter jag för att jag är hungrig? Ja, om man någon gång varit ute och gått i många timmar i svår terräng, utan mat, så vet man hur det känns när man är riktigt hungrig. Och då hjälper det inte att äta en snickers eller dricka ett glas läsk. De flesta mår nog mest illa av den dieten när man är riktigt utsvulten. Då behöver man protein. Ägg, kött, kyckling, fisk, bönor, linser, qinoua osv. Gärna tillsammans med långsamma kolhydrater och en god sås. Och mycket grönsaker. Jag brukar ofta fylla halva tallriken med grönsaker. Efter en sådan måltid brukar jag bli trött. Då hjälper det med en liten efterrätt. T.ex. 1 kopp bär, 1 tsk socker och 1 msk vispad grädde (ren grädde, inte sådan man köper i färdig sprits). Efterrätter har hjälpt mig att bli mätt. För jag blir inte mätt på mat, utan mer övermätt och fortfarande sugen på något mer. Personligen tror jag att det beror på att jag blir mätt först när alla smakämnen är med. Men jag slutar alltid äta innan jag blir övermätt, för jag avskyr att må illa.

Ibland äter jag för att jag är trött. Men i det läget hjälper det inte med snabba kolhydrater, efter 10 minuter har de motsatt effekt och jag blir ännu tröttare. Då är det bättre med naturell 3-4 procentig yoghurt och müssli utan socker. Eller två grova smörgåsar med pålägg och en frukt till. Eller en smoothie.

Men så händer det saker i ens liv och man blir både ledsen och arg. Då är jag inte hungrig på mat. Nej jag blir sugen på något helt annat. I det här läget hjälper det inte att äta något supernyttigt som man borde äta, för det resulterar bara i att man överäter. Istället är det bättre att fokusera på saker som gör att man mår bättre. Som kyckling, plommon, kakao, välkryddat te och en liten mängd långsamma kolhydrater. En promenad i skogen, D-vitamin tabletter (vinterhalvåret), dagsljus minst 30 minuter, ett bad, tända ljus, lyssna på musik, se på en film man länge velat se, läsa en bok, ringa en god vän eller skriva dikter eller helt enkelt skriva ned allt elände på ett papper som man sedan kan knyckla ihop och symboliskt bränna upp eller spara längst ned i en byrålåda. Är man musikalisk kan man ju skriva ned all sin sorg och sin frustration till en ny hittlåt. Är man riktigt under isen kanske det är bättre att lägga pengarna på en psykolog än på 52 lådor kakor och 365 l läsk  😉  .

Ibland äter man för att klockan är 12 och man ska äta. Och det är ju bra att äta på regelbundna tider, men är man inte hungrig måste man inte äta all mat. Det går oftast bra att spara mat. Eller välj bara grönsaker. Har man viktproblem åt andra hållet, kanske man måste lura i sig lite mat. Men personligen brukar jag då fokusera på bra nyttig mat och rör på mig så mycket att jag får upp aptiten. Behöver jag gå ned i vikt hjälper faktiskt detta också. Väger man tillräckligt brukar måttlig motion bidra till minskad aptit i stället.

När man lever under långvarig stress finns en risk att man lägger på sig fett på fel ställen. Här är även smala i riskzonen. Då samlas fettet runt organen invärtes, vilket inte är bra. Om man inte äter sig mätt när man är under långvarig stress tror kroppen att det inte finns mat och samlar på sig ännu mer. Om man tränar hårt stressas kroppen ytterligare. Att inte sova tillräckligt är ytterligare en stressfaktor. Om hjärnan inte får vila drabbas den av hjärnstress. Så hur ska man då bära sig åt för att komma till rätta med stressen? Lugna skogspromenader, lätt träning, näringstät mat på regelbundna tider och vila. Ett bad innan man ska sova kan hjälpa. Att krama sina barn ofta är ett sätt att lugna ned både dem och sig själv (hormonet oxytocin frigörs). Att skriva tankekartor och att lyssna på lugn musik. Att läsa en bok i ca 10 minuter ska vara ett effektivt sätt att bryta hjärnstress. Att tvinga sig själv att tänka på något annat. En gång när min värld hade ”rasat samman” målade jag en tavla. Jag höll på i två veckor. Den var inte särskilt munter utan förställde mest stormande hav,vassa klippor, ett sjunkande skepp och dundrande blixtar. Men när tavlan var klar kunde jag gå vidare. Nej, jag är inte någon konstnär, men min syster som är lite mer konstnärlig, tyckte den innehöll mer känsla än många tavlor av riktiga konstnärer. Ja, tekniken kunde jag inte, men all min rädsla inför framtiden, ilska och sorg över sakernas tillstånd kom fram i tavlan.

Min erfarenhet är att det bästa sättet att hantera stress är att göra något kreativt och skapande. Annars hamnar man lätt i ett destruktivt ältande eller får dras med nedtryckt ångest och ilska i form av extrakilon eller allehanda psykosomatiska krämpor. De gamla vanliga råden hjälper också, att dra ned på kaffe, alkohol och skräpmat. Det är viktigt att hålla blodsockret stabilt när man är stressad och därför är det bra att undvika att äta enbart snabba kolhydrater. En liten dessert efter maten är dock helt ok. Det bästa är förstås om man kan lösa sin livssituation, men jag vet att alla inte har det så enkelt. Det är många att ta hänsyn till och saker blir inte alltid som man vill bara föra att man viftar med trollspöet. Har man god ekonomi kan man köpa sig barnvakt, hemhjälp och nyttig snabbmat. Men har man begränsad budget får man försöka med andra saker. Som att åka med barnen till stranden eller skogen en stund. Naturen har en läkande och lugnande effekt. Men det viktigaste är att hitta andningshål i vardagen. Det är svårt när tiden är knapp och är man ensam med barn är det ibland helt omöjligt. Men försök hitta tillfällen om så bara fem minuter då du fokuserar på något helt annat än det som stressar dig.

Ibland är jag törstig. Då dricker jag vatten. När jag äter pizza, korv eller hamburgare blir jag inte otörstig av vatten. Det krävs Fanta eller annan apelsindryck. Därför dricker jag det de få gånger jag äter snabbmat. Men detta är ett fortfarande ett mysterium för mig. Är det bara saltet som gör mig törstig på detta vis, eller finns det någon okänd ingrediens som får mig att törsta efter just apelsinläsk? För juice fungerar inte heller.

Ja, egentligen är det ganska lätt att hålla vikten om man rör sig lagom (minst 30 min per dag, gärna 5 min per timme), äter vanlig mat lagad av ”rena” råvaror och unnar sig små efterrätter av frukt, bär eller mörk choklad. Men det tar en vecka att gå upp eller ned 1/2 kg. Så 10 kg tar förmodligen 20 veckor att gå ned. Om man vill ha en bestående förändring förstås. Men det är dumt att bry sig för mycket om vikten. För om man börjar träna bildas mer muskler och därför kan vågen ibland stå still. Men muskelvikt är mycket hälsosammare än fettvikt. Muskler förbränner mer energi. De skyddar dig från att gå upp i vikt lika snabbt igen. De kan dock öka din aptit på ”riktig” mat. Så om du vill eller måste gå ned i vikt och förbättra hälsan, så är det guld värt att planera in en heldagsvandring i naturen. Kanske runt en sjö, längs en vandringsled eller i värsta fall längs en landsväg. Det viktiga är att man tar med sig bra matsäck (inklusive vatten), sätter på sig bra skor (packar regnkläder och om du inte vet att det finns toaletter längs vägen – toapapper och spade) och undviker alla snabbmatställen… Att gå i 8 timmar med bara fem minuters vila varje timme och 30 minuters lunchrast gör någonting med figuren och hälsan… 😉 Nej, har man väl blivit överviktig är det ingen dans på rosor, men om du vet varför du äter och ger dig själv rätt förutsättningar så har du mycket goda chanser att lyckas. Det är du värd, eller hur?

Annonser