Kan man löpträna i vanliga vinterkängor? För några år sedan hade jag svarat nej, på den frågan. Men efter att ha provat skulle jag numera svara, det beror på…

Förr löptränade jag aldrig på vintern. Istället ägnade jag mig åt längdskidåkning, simning och annan inomhusträning, eller promenader. Eller ingen träning alls. Men jag behöver min konditionsträning och de sista två vintrarna har det inte varit tillräckligt med bra snö för att jag ska kunna åka skidor hela vintern. Inomhusträningen fungerar inte i mitt liv med barnen och därför lägger jag hellre pengarna på annat. Ja, inomhus hemma är ju en sak, men det blir inte någon bra konditionsträning där.

Förra vintern hade jag inte råd att köpa vinterlöparskor och mina vanliga löparskor och Five Finger skorna fungerar inte så bra i snöslask och lervälling. Så jag funderade och det slog mig att militärer förr i tiden, nog sprang runt i sina kängor. Fast det är inte något jag kollat upp, så de kanske hade annat och sprang i. Men tanken bet sig fast att det nog borde gå att spring i vinterkängor. Det värsta som kunde hända vore väl att jag fick ont…

En slaskig dag stack jag ut i skogen och sprang. Både på stigar och rakt ut mellan träden i den djupa snön. Det var jättekul! Tungt, kämpigt och jobbigt. Men skitkul. För jag blev rätt smutsig när lervällingen på skogsstigarna skvätte upp i ansiktet. Själva löpningen gjorde inte ont. Men dagen efter hade jag en träningsvärk som hette duga. Rejäla vinterkängor, modell ”vandrarkängor” är rätt tunga. Och visst får man passa sig så man inte springer på för hårt underlag som blankis och asfalt. Men på leriga slaskiga skogsvägar går det bra. Och in i den djupa snön mellan träden.

Den som inte har tränat upp löparmusklerna innan vintern får ta det lugnt i början och känna sig för om man ska börja träna i vinterkängor. De väger mer än lätta löparskor och de har inte mycket dämpning alls. Men snö och lervälling dämpar tillräckligt. Tyngden och snön ger extra styrketräning, vilket gör det tidseffektivt. Men förtar man sig kan det ge inflammationer. Genom att landa på framfoten istället för hälen får man till en naturlig fjädring.

En annan sak med vinterlöpning är att det är halt ute. Jag klarar mig utan broddar, eftersom jag är van. Jag har spenderat många timmar på hästryggen, cyklat mycket på isiga gator med slirgrus, gått någon termin på jiujitsu där jag lärt mig att falla utan skada mig osv. Jag är därför inte rädd för att ramla, vilket gör att man inte spänner sig lika mycket. Jag känner mig omedvetet för med foten innan jag flyttar över tyngden på nästa fot. Glider det iväg hinner jag parera och och jag slipper falla handlöst pladask. Men visst kan man skada sig ändå, så jag springer inte där det är isgata. I snön gör det inte så ont att ramla, det kan ju nästan vara lite kul… Åtminstone om man har lite självdistans och inte allt för mycket prestige…

Att spring i slask

När det varken bär eller brister… eller rättar sagt dåligt skidföre

Annonser