Nu är försommaren här med härlig sol, värme, grönska och fågelkvitter… och då börjar det bli dags att planera semestern. Om man tillhör de lyckliga som får semester förstås…

För några år sedan insåg jag att det inte håller i längden att aldrig ta semester, så jag har sedan dess valt att ta obetald semester varje sommar. Även om en viss osäkerhet kring vad som händer sedan, tyvärr gärna smyger sig in i det undermedvetna och pockar på uppmärksamhet då och då.

Har man barn så har man behov av att spendera tid tillsammans med dem – medan de är små nog att uppskatta det – även om man inte har en fast anställning.  När de börjar närma sig övre tonåren gissar jag att de nog har roligare saker att göra än att följa med mamma och pappa på semester. Så trots osäkerhetsfaktorn väljer jag att lägga min tid på små och stora äventyr med mina barn.

De sista två somrarna har vi tältat på västkusten vid havet. Och klättrat runt på klipporna…

Första året blev väldigt lyckat, så förra sommaren sa min yngste son, att vi var tvungna att tälta vid klipporna, igen. Annars skulle sommaren vara förstörd. Han anser sig vara född för att klättra, och då tycker han att vi ”måste” tälta vid klipporna. Så det blir kanske lite klippklättring i år också… 😉

Solnedgång vid havet

Ovärderliga ögonblick att dela med sina barn – solnedgång på västkusten…

Någonstans längs vägen har jag insett att balans mellan jobb och fritid är oerhört viktigt. Ska man göra ett bra jobb i längden, måste man unna sig att vara helt ledig ibland. Så att man kan satsa fullt ut på jobbet när man jobbar. Jag har haft fasta anställningar, vikariat, timanställningar och projektanställningar och därför har jag slutat bry mig om anställningsformen. Det har nämligen hänt att de trygga fasta jobben, man trodde att man hade plötsligt flyttar iväg väldigt långt bort. Och när man har barn som precis börjat rota sig efter en flytt känns det fel att flytta iväg – igen. En del timanställningar jag har haft har å andra sidan visat sig fortgå under flera år. Ända tills jag bestämt mig för att det är dags att gå vidare – eftersom jag känner att jag behöver nya utmaningar. Men oftast dyker det upp nya tillfällen om man letar efter jobb man verkligen vill ha och har fallenhet för.

Så istället för att rädas morgondagens ovisshet planerar jag numera in lite semester här och där, när det passar med det jobb jag har för stunden… Ja, livet är ju här och nu, så det gäller att ta vara på tillfällena. För om man ska vara krass så vet man inte så mycket om morgondagen… Ja, det vi minns är ju faktiskt alla dessa små ovärderliga ögonblick. När vi drack vatten ur fjällbäcken och när vi för första gången åkte utomlands, till Åland… Fast Åland var en besvikelse. Man fick ju inte gå iland! Nej, i år ska vi åka över havet till en annan strand i ett annat land – ja och där ska vi gå i land, på riktigt… Långt därborta – där det stora äventyret väntar… 🙂

Annonser