Bakverk och godis


Nöt- och fröbrödf

Ett nöt och frörikt bröd – fyllt med vitaminer och mineraler och som ger ett stabilt blodsocker.

När min lillasyster kom på besök hade hon med sig en fin present som jag blev mycket glad över! Hon hade bakat ett s.k. nötbröd – eller LCHFbröd, om man så vill. En del kallar det för stenåldersbröd… tja, kärt barn har många namn.

Jag är ingen anhängare av någon viss diet, men jag har lärt mig den hårda vägen hur viktigt det är att ha ett stabilt blodsocker när man ska sitta stilla och använda hjärnan under längre tid. Det här brödet visade sig ge just den effekten. Det är dessutom nyttigt och mättande och smakade gott. Men de egenskaperna har många brödsorter utan att för den skull ge stabilt blodsocker i flera timmar.

Receptet är hämtat någonstans ute på internet och jag har inte prövat att baka det själv. Men jag har som sagt smakat på resultatet och tyckte att det var ett bra komplement till veckans matlådor. T.ex. snabbmatlåda med en hel avokado, ett kokt ägg och en frukostkaka. Med två skivor nötbröd till stod jag mig hela eftermiddagen och kunde till och med hoppa över mellanmålet kl 15, eftersom jag fortfarande kände mig mätt och klartänkt. Och här är receptet:

LCHF – nötbröd

Ingredienser:

  • 100 g (2,5 dl) valnötter
  • 100 g (1,5 dl) hasselnötter
  • 100 g (1,5 dl) sötmandel
  • (ev. 100 g (1,9 dl) hela linfrön)*
  • 100 g (1,5 dl) sesamfrön
  • 150 g (2,5 dl) pumpakärnor
  • 150 g (2,5 dl) solrosfrön
  • 75 g (1,1 dl) russin (kan uteslutas)
  • 1 tsk salt
  • 1 dl olivolja
  • 6 st ägg

Sätt på ugnen på 160 grader. Klä en avlång brödform med bakplåtspapper. Blanda ihop alla ingredienser väl i en bunke. Häll smeten i brödformen och platta till ytan. Ställ formen i mitten av ugnen och grädda i 60 min. Ta ut limpan och ta ur den ur formen. Låt den svalna på galler under en bakhandduk. Brödet är har relativt lång hållbarhet.

*) Eftersom det numera finns en varning kring att äta krossade linfrön (Livsmedelsverkets hemsida), har jag nu ändrat i receptet, till hela linfrön. Men tills det är helt klarlagt vad som gäller för linfrön, kan man helt utesluta linfrön om man vill vara på den säkra sidan.

Den som har läst många inlägg på den här bloggen har nog förstått att jag är väldigt förtjust i desserter… 🙂

och jag tycker efterrätter verkligen fyller en viktigt funktion. De sätter guldkant på tillvaron och de gör att man känner sig mätt på ett bra sätt. De minskar godissuget och gör åtminstone mig och min familj glada. Vi äter mindre godis och lite mer nyttigt. För en bra dessert kan ge ett bra näringstillskott. Att äta en efterrätt direkt efter maten påverkar blodsockret mindre än att äta sötsaker mellan måltiderna. Och det är lättare att avstå från godis om man äter efterrätter.

Det är bra att minska sin sockerkonsumtion och mängden mindre bra fetter vi äter. Med en hemmagjord efterrätt får man koll på vad man faktiskt äter…

Idag blev det en härlig bananefterrätt. Skivad banan, med vispad grädde (40 % innehåller ingen modifierad stärkelse), och hemmagjord chokladsås. Det är hela 1 dl socker i denna chokladsås, men man måste inte ta så mycket av den… 😉 Fast jag får väl erkänna att det slevades rejält och den siste frågade om han fick slicka ur skålen… Tja vi äter inte chokladsås ofta, så det må väl vara hänt när vi väl äter det… 😉 Chokladsåsen är i alla fall mycket billig och står sig även några dagar i kylen… så man måste ju inte äta upp allt på en gång…  Ja, jag tröstar mig med att kakao i alla fall är nyttigt. Och det finns inte en ”massa” andra suspekta ingredienser med främmande, spännande? namn…

Så här är receptet på en mycket enkel och lättlagad chokladsås att förgylla både vardag och fest med:

Chokladsås (4-5 port.)

Ingredienser:

  • 1 dl socker
  • 1 dl kakao
  • 1/2 krm salt
  • 1 dl kallt vatten

Rör samman de torra ingredienserna i en  mindre kastrull, gärna tjockbottnad (ca 1, 5 liters kastrull är smidigast – mindre så vill kakaon gärna flyga över kanten, större så blir det lite för tunt på botten). Tillsätt vattnet under omrörning (gärna med visp för att undvika klumpar). Låt koka upp under omrörning och låt såsen sedan småkoka i ca 5-10 min. Rör om då och då och passa noga så att det inte bränns i botten. Häll över i lämplig såskanna. Serveras varm, ljummen eller kall.

Den varma chokladsåsen är godast till frusna efterrätter och ljummen till kylskåpskalla. Och för den logiske läsaren är det kanske onödigt att påpeka att kall sås passar bäst till rumstempererade eller varma efterrätter. Jag har inte provat den frusen, men med denna logik borde det passa bra till riktigt heta efterrätter. Tja, det kan ju vara värt att vidareutveckla någon ny intressant efterrätt med frusen chokladsås… T.ex borde man kunna ringla den på ett fat med smörpapper/bakplåtspapper i fina mönster och ställa den i frysen under några timmar. Det borde fungera som dekoration… tja, det tål att undersökas…en annan dag. Vi fick som sagt ingen chokladsås kvar till vidare experimenterande 🙂

Hallonpaj (ca 8-10 små port.)

Ingredienser:

  • ca 100 g smör (alt. 1 dl olja, t.ex. oliv- eller rapsolja)
  • 3 dl vetemjöl (alt. fullkorns-, dinkelmjöl etc kan bytas mot mandelmjöl om man inte tål gluten)
  • ca 2-3 dl hallon (alt. andra valfria bär)
  • ca 2 msk rörsocker (alt. vitt socker eller honung)
  • ca 250 g keso (alt. en burk crème fraiche alt. kvarg. Tål man inte mjölk kan man prova sig fram med olika mjölkfria produkter som har liknande konsistens alt. hemmagjord vaniljkräm på havremjölk)
  • 2 ägg (kan uteslutas om man inte tål ägg, öka i så fall mängden keso med någon dl)
  • ca 1/2-1 dl florsocker (alt. vanligt socker/rörsocker eller honung)

Arbeta samman rumstempererat smör och mjöl (blir det för torrt kan man tillsätta lite kallt vatten. Låt degen vila i kylen ca 20-30 min. Förvärm ugnen till ca 200 grader C. (Om hallonen är frysta kan de med fördel tas fram nu och få tina lätt i rumstemperatur). Fördela pajdegen i en pajform och förgrädda den ( mitt i ugnen ) en stund tills den får lite lätt färg. Bred ut hallonen och strö över rörsockret. Om hallonen är frysta – ställ in pajen några minuter i ugnen tills hallonen tinat. Blanda keso med florsocker och rör sist i äggen. Fördela blandningen över hallonen. Grädda pajen mitt i ugnen tills den blir gyllenbrun. (ca 20-35 min). Passa så att den inte blir bränd. Låt svalna innan servering. Kan ätas som den är eller serveras med t.ex. grädde eller vaniljsås.

Vill man undvika socker helt och hållet, kan man utesluta florsockret och smaksätta keson med äkta vanilj (smaka av efter hand hur stor mängd som behövs) och smaksätta hallonen med någon krydda (t.ex. ingefära, kardemumma, mint etc.). Ett alternativ är att minska mängden socker lite efterhand och på så vis vänja sig vid mindre söt smak. Men mängden socker i receptet ger inte en jättesöt paj och den passar därför bra som vardagsefterrätt.

Kornmjöl tycker jag är ett rätt spännande livsmedel, som ligger ”rätt” i tiden. Det har en del intressanta hälsoegenskaper (bl.a. ska det bidra till ett stabilare blodsocker än ex. vetemjöl) och jag misstänker att det kan tänkas komma fler studier framöver som visar på fler positiva hälsoegenskaper…

Kornmjöl har dock inte så där lysande bakegenskaper, eftersom det har en lägre glutenhalt än t.ex. vetemjöl, och det är en av anledningarna till att jag hittills inte brytt mig om att baka bröd på korn. (Kornmjöl är inte glutenfritt och är inte något alternativ för den som inte tål gluten). Men kornmjöl ska även bidra till minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, och det är väl där någonstans jag fick upp ögonen för det.  En annan anledning till mitt intresse för kornmjöl är att jag är intresserad av historia. Främst kanske ur ett etnologiskt perspektiv. Ska jag vara ärlig bryr jag mig inte så mycket om kungar och stordåd eller exakta årtal. (Förutom möjligen Hastings 1066 e.Kr.) Det som fångar mitt intresse är mer hur folk i allmänhet levde, vad som växte då, deras livsvillkor, vilken teknik de hade tillgång till, etc, och hur de kunde överleva i denna karga nord… 😉

Innan jul blev jag ombedd att skriva en text om vikingatida mat. Främst vikingatida julmat. Det visade sig dock vara betydligt svårare än jag trott. För jag tyckte att jag hade skaffat mig en ganska god inblick i det vikingatida samhället och vad vi åt i Sverige redan under forntiden. Men när jag började leta fakta insåg jag att dessa fakta är rätt godtyckliga. Bara för att det växte lingon här då, betyder ju inte att man vet att man åt lingon till vardags. Och bara för att att man åt vissa saker på vikingatiden, betyder det ju inte automatiskt att dessa fanns med på julbordet. De skriftliga källorna skrevs betydligt senare och det är vanskligt att utgå ifrån att de är absoluta sanningar. Förmodligen var det ganska stora lokala variationer i Vikingarnas kost, eftersom man till stor del själv producerade det man åt och avstånden var långa geografiskt mellan de olika populationerna.

Men en intressant iakttagelse av det man tror att vikingar åt (utifrån maginnehåll, gravar, soptippar, förråd, skriftliga källor, biotop etc) är att vikingen förmodligen åt enligt dagens kostrekommendationer. Intressant. Till skillnad från dagens svenskar åt alltså vikingen efter dagens kostrekommendation. Åtminstone de som inte var trälar eller så fattiga att de svalt. Och på den här tiden åt man främst kornmjöl. Det är ett härdigt sädesslag som växer bra även i Norrland.

Hur såg då vikingens hälsa ut? Ja, den var förhållandevis god. De ägnade dagarna åt idrottande (brottning, simning, hopp, bågskytte, ridning, stridsteknik, lekar, skidåkning, skridskoåkning mm) och kroppsarbete och åt bra mat.  De blev dock sällan över 40 år, men det berodde mer på att det var en rätt våldsam tid att leva i. Många fick även förslitningsskador. Både bönder och krigare (de flesta var dessutom inte professionella krigare, utan snarare mångsysslare (jakt, fiske, bonde, smed, snickare…) som ibland frivilligt och ibland ofrivilligt gick i viking)). Vikingar hade ofta förslitningsskador pga rodd. Deras tänder var ofta nedslitna pga att mjölet innehöll stenmjöl som man tror hamnade i mjölet när det maldes. Förutom olyckor och krigsskador var en vanlig dödsorsak lungsjukdomar. Men i stort var vikingatiden en betydligt hälsosammare epok än de som kom efter.

Eftersom mitt intresse för kornmjöl hade väckts fick det följa med lite kornmjöl från affären när jag handlade. Och sedan blev det stående i skafferiet några veckor innan jag började fundera på vad man nu skulle hitta på för roligt med det. Efter lite sökande på nätet hittade jag ett kort och koncist recept som ansågs ge det vikingatida brödet. Eftersom det var enkelt snodde jag det rakt av och provade. 1 dl vatten och 3 dl kornmjöl. Men det smakade rätt trist… faktiskt väldigt smaklöst… 😦

Så jag började fundera. Salt är det som gör den stora skillnaden mellan ett gott och ett intetsägande pappersliknande bröd… Och det är ju möjligt att man tillsatte salt i det vikingatida brödet. Kummin är en krydda som växte här på vikingatiden. Alltså är det möjligt att någon kanske använde det redan då. Det mesta brödet som bakades då finns det ju inte några spår av nu. Det åts nog snarare upp till sista smulan. Nedanstående recept härstammar alltså inte från något arkeologiskt forskningsprojekt, utan är min fria tolkning som jag prövat mig fram till, av ett tänkbart vikingabröd utifrån de ingredienser de bör ha haft tillgång till. Eller framförallt, ett modernt smidigt, snabbt (behöver inte jäsas) och relativt hälsosamt bröd att baka till frukost eller som tillbehör medan soppan kokar. Eller som snabbakat bröd när man är på semester och har begränsade matlagningsmöjligheter. Eller för den som vill leka viking… 🙂 – Väl mött i skogen!… 😉

kornmjöl bröd recept

Med en smak från Vikingatiden – osyrat kornmjölsbröd

Vikingatida bröd (ca 9 st) (Osyrat kornmjölsbröd)

Ingredienser:

  • 3 dl kornmjöl
  • 1 krm salt
  • 1 dl kallt vatten (ev. kan man byta ut ca 2 msk vatten mot surmjölk (fil/yoghurt) för att få ett mjukare bröd)
  • ev. 1-2 krm stött kummin
  • ev. 2 msk smör

Blanda de torra ingredienserna. Tillsätt ev. smör (behövs ej men ger ett mjukar och fylligare bröd). Tillsätt vätskan och arbeta ihop till en klump. Dela i valnötsstora klumplar (blir ca 9 st). Forma till runda bollar och platta till dem till runda kakor. Har man tillgång till kavel, kavla dem så tunt det går utan att de går sönder. Har man ingen kavel duger det att platta till dem med fingrarna (enklast om plattar till dem, vänder upp och ned och plattar till på nytt om och om igen till önskad grovlek). Hetta upp en panna (stekpanna, wok, traktör etc.) på spisen eller använd heta stenar eller galler över öppen eld och grädda på båda sidor tills bröden får lite färg. De kan ätas direkt eller sparas några dagar. Bröden kan även bakas i ugn, överst i ca 225 grader i ca 5 min. Vill man göra hårt tunnbröd/knäckebröd kan de ligga kvar på eftervärme antingen en stund i ugnen eller på den varma plåten i rumstemperatur. Vill man ha mjukare bröd tas tar man bort dem från värmen så fort de är klara. Serveras gärna med smör och ev. tilltugg (t.ex. pålägg). Passar till soppa eller gryta. Ett bröd som är enkelt att tillaga i naturen.

Att göra hemmagjord glass med bara en elvisp och några byttor, var betydligt enklare än jag hade trott. Lite omständligt men absolut inte svårt. Som barn gjorde vi ofta isglass av stark saft. Det var gott i sommarvärmen. Men hemmagjord vanlig gräddglass har jag aldrig gjort. Det var väldigt enkelt men tog lite tid. Hemmagjord glass står sig ca 3 månader i frysen, så den kan med fördel göras i god tid innan den ska användas. Vi hade gott om grädde hemma, så jag passade på att göra hemmagjord kola också. Det var gott till. Barnen tyckte mycket om den hemmagjorda glassen.

Glass och kola innehåller mycket socker och mättat fett, varför det förstås inte är något man ska äta varje dag. Men jag tycker att det är viktigt att unna sig saker ibland. Fördelen med att göra egna godsaker är att man i alla fall slipper tillsatser och den beryktade glukossirapen. Och det kräver som sagt både tid och arbete att göra glass och kola, varför åtminstone vi inte gör det särskilt ofta. Från min sida är det en medveten strategi att bara köpa färdiga kakor och godis vid särskilda tillfällen. Vill vi ha det oftare får vi göra det själva. Och 9 av 10 gånger har ingen lust eller tid att göra sådant här. Därför kan vi unna oss det  när vi väl gör det, med mycket gott samvete och t.o.m. vräka i oss. Gör man kola några få gånger om året och äter nyttig mat i princip varje dag, påverkar inte kolan hälsan särskilt negativt. Dessutom smakar det mycket mycket godare eftersom  det är så sällan som vi äter det.

Vaniljglass och gräddkola

Hemmagjord gräddglass med vaniljsmak och kolabitar

Gräddglass med vaniljsmak (ca 1 liter)

  • 3 dl grädde
  • 3 ägg (skilj äggvitor och äggulor från varandra)
  • 1 dl florsocker
  • 1 msk vaniljsocker (har man tid kan man istället använda en vaniljstång och koka , men det tar som sagt lite mer tid.)

Vispa äggvitorna till ett mycket hårt skum. Det ska gå att vända bunken upp och ned utan att det ramlar ut, när det är klart. Skölj visparna. (Det är viktigt att inte bland äggula, äggvita och grädde när man vispar. Det allra viktigaste är att inget fett eller äggula är med när vitorna vispas, varför jag tycker att det är säkrast att vispa vitorna först.) Vispa äggula, florsocker och vaniljsocker väl, dvs tills det blir lite pösigt. (Används vaniljstång kokas den på brukligt vis, och tillsätts när själva glassmeten är klar). Skölj visparna. Vispa grädden ganska fast (men inte tills det blir smör 😉  ). Blanda sedan försiktigt ned grädden i äggulan och sist blandas äggviteskummet ned. Häll över i lämplig behållare som tål att frysas. (Jag använde en vanlig 1 liters matlåda). Konsistensen ska bli bäst om man rör om glassen då och då under infrysningen. För egen del rörde jag bara om den två gånger, då glassen gjordes sent på kvällen. Men det blev blev tillräckligt bra ändå.

Innan servering kan man låta glassen stå framme en stund för att få lite krämigare konsistens. Servera gärna med bitar av hemmagjord kola. Recept finns under inlägget 18:e december 2011

När jag gjorde kolan på bilden var jag upptagen med annat och därför glömde jag att tillsätta ättiksprit och smör. Det kom jag på när jag redan hällt upp kolan i formen för att låta den stelna. Men kolan var inte tänkt till något särskilt tillfälle, så jag lät det vara så och tänkte att den nog gick att äta ändå. Ättiksprit tillsätter man för att kolan inte ska kristallisera när den svalnar. Därför gjorde min kola just det. Det roliga var att min äldste son tyckte att denna kristalliserade kola utan smör var mycket godare än den vanliga… Så, även om man gör lite misstag ibland – när man är trött och gör för många saker samtidigt – behöver det alltså inte vara någon katastrof. I alla fall inte när det händer till vardags på hemmaplan… 😉

Kalljäst bröd

Lättbakat frukostbröd med äpple och rågsmak

Ibland behöver man göra slut på alla små skvättar som ofta blir kvar i skafferiets mjölpåsar. Kalljäst bröd är smidigt att baka, då det inte kräver att man passar jäsningstider. Rör i hop och baka ut det på kvällen. Förvara i svalen/kylen på en plåt under handduk över natten och sedan grädda i ca 200-225 grader på morgonen. Plåten kan sättas in i kall ugn och bakar sig själv medan man fixar övriga morgonbestyr.

Bröden på bilden innehåller 4 st rivna äpplen som hade sett sina bästa dagar (inte ruttna förstås 😉  ) och de hade börjat bli lätt skrynkliga och hade någon fläck här och var, vilket barnen vägrar att ta med till skolan. Så det var ett bra sätt att ta tillvara de tråkiga äpplena. Jag blandade även ned ca 3-4 msk sesamfrön, 1-2 msk hela linfrön, ca 2-3 msk olivolja, ca 1 dl grovt rågmjöl och ca 3-4 dl rågsikt. Övrigt mjöl blev vanligt vetemjöl. Degvätskan var 1/2 l vatten. Bröden smaksattes med ca 1 tsk brödkrydda, en knapp matsked salt och ca 2-3 msk mörk sirap (ger bättre jäsförmåga med någon form av socker).  1/2 packet jäst räcker till kalljäst bröd. 1 tsk äppelcidervinäger eller vanlig ättiksprit ska på något vis påverka till ett bättre brödbak. Hur exakt det fungerar har jag inte fördjupat mig i, men det brukar ge ett bra bröd…

Vill man ha ett mer exakt recept att följa finns det med i ett tidigare inlägg 23 november 2010 .

Häromdagen var flingor och müssli slut. Då kom jag ihåg att barnen tyckt om brynta havregryn som efterrätt en gång. Den gången hade jag gjort en dessert i glas. I botten hade jag ett lager äppelmos, sedan ett lager mild naturell yoghurt (3-4 %), och sist ett lager med brynta havregryn (fett, havreflingor, lite socker; brynes hastigt i en stekpanna/wook till de fått lite färg). Så denna gång provade jag att göra smaksatta brynta  havregryn. Barnen tyckte att de t.o.m. var godare än vanliga frukostflingor (de har provat många sorter). Den äldste sonen tyckte att våra flingor skulle heta Rostade havreflingor. Den yngste tyckte att de var så goda att han åt dem som godis direkt ur handen.

Brynta havregryn

Rostade havreflingor med kanelsmak.

Rostade havreflingor

  • 2-3 msk olivolja (alt. annan värmetålig olja)
  • ca 2-2,5 dl havregryn
  • 1 tsk brunt rörsocker
  • kanel
  • ev. ingefära

Hetta upp olja i en stek-/wook-/traktörpanna. Fördela havregrynen över pannans botten och rör runt. Strö över socker och ett tunt lager kanel och ev. lite ingefära. Rör runt då och då så att det inte bränns. När det doftar gott och flingorna börjar få färg tas pannan bort från plattan. Är den mycket het är det säkrast att ta bort flingorna ur pannan på en gång, så att de inte bränns. Om man serverar dem direkt i t.ex. yoghurt kan man till barnens förtjusning höra hur det fräser om dem. (Men de är mycket varma och det är lätt att bränna sig på dem om man inte väntar några minuter med att äta dem.)

Flingorna kan sparas några dagar eller längre, men är godast nyrostade.

Nästa sida »