Mellanmål är viktiga, tycker jag. Men det är förmodligen mycket individuellt om man behöver dem eller ej. Jag har hög förbränning oavsett om jag tränar eller ej och får lätt blodsockerfall om det går för lång tid mellan måltiderna. Och vad som avgör om ett mellanmål är bra eller inte beror ju på vilket behov man har och vad man vill uppnå.

Men det finns väldigt många åsikter och vad jag kan tycka märkliga slutsatser människor drar om mellanmål.

Häromdagen satt jag och pratade med en ytligt bekant som sa att hon börjat ta med sig något sött att dricka på eftermiddagen för att hon blir så trött. Jag ifrågasätter inte andras val. Men för egen del skulle en söt dryck utan någonting till, få mig att piggna till i 5 minuter och sedan skulle jag  få blodsockerfall och både bli ännu tröttare och dessutom börja känna mig omtöcknad…

Däremot om jag tränat mig rejält trött så fungerar den söta drycken alldeles utmärkt för mig, om jag vill fortsätta i samma tempo.

På en hälsosajt läste jag att nötter var ett något bättre val än energibars därför att energibaren innehåller torkad frukt och det höjer blodsockret mer. Dessutom stod det att nötterna mest passade den som tränar mycket, pga sitt höga kaloriinnehåll. Men att man i så fall kunde sluta äta efter halva påsen och att de gick bra att spara resten… Jag blev perplex när jag läste detta.

Först undrade jag om de utgick ifrån att läsaren hade en något begränsad hjärnkapacitet…? Att man kan sluta äta efter halva påsen och att man inte måste äta upp allt på en gång, vilken överraskning 😏

Att ha problem att sluta äta, är ju en sak som grundar sig i en annan problematik. Men att förstå att man teoretiskt sett inte behöver konsumera allt på en gång tror jag de flesta människor redan räknat ut… men det var förmodligen tänkt som lätt humoristisk ironi… antar jag.

Om man har problem med att sluta äta så är den enkla lösningen att portionera upp påsen i mindre mängder. I god tid – innan hunger eller blodsockerfall fått vår reptilhjärna att ta över den mer utvecklade delen av vår hjärna 😉 Men det har förmodligen också de flesta redan räknat ut 😏

Jag ställer mig dock lite frågande till varför nötter som har relativt lågt GI och som ger långvarig mättnad, inte skulle vara ett bra val för icke-tränande och stillasittande människor. Energimängden till trots så håller det blodsockret stabilt och får oss att äta mindre av annat och minskar risken för okontrollerat överätande. Fett och protein bidrar till att hjälpa oss att känna långvarig mättnad. Det handlar mer om att inte äta för mycket. Men om man äter i lugn och ro tills man blir lagom mätt så får man med stor sannolikhet i sig lagom många kalorier. Om man under dagen kan lägga till några kortare promenader så regleras energiförbrukningen för de flesta relativt automatiskt.

Är då energibaren så dålig? För den som rör på sig så fungerar de snabba kolhydraterna återställande av energinivån. Alltså är den ett bra val för den som inte sitter still. Och eftersom den även innehåller protein mm så ger den ett stabilare blodsocker än en söt dryck.

Att säga att ett mellanmål är bra eller dåligt utan att ta hänsyn till vad man vill uppnå och vilka behov man har blir rätt missvisande. Och förmodligen är det här många stänger av inflödet av hälsoinformation eftersom generella hälsoråd faktiskt inte fungerar för alla.

 

 

Annonser

Olika fettsorter är något som tycks väcka starka känslostormar och en livlig debatt. Från att ha framstått som en bidragande orsak till många vällevnadssjukdomar svängde det till att fett prisades som mer eller mindre lösningen på alla viktproblem och diabetes…

Nu verkar inte sanningen kring fetter vara riktigt så enkel som det ofta verkar i debatter. Enkelomättade fetter tycks alla vara ense om att de är bra och inte är skadliga. Fleromättade fetter kan bli farliga om de härsknar, men är annars nyttiga. Det man bör tänka på är att inte förvara fleromättade fetter fel, då de annars lätt blir förstörda.

Den hetaste debatten verkar handla om mättade fetter. För egen del har jag tyckt att det varit väldigt motsägelsefullt. Jag har å ena sidan inte helt kunnat släppa att det finns studier som visar på att mättat fett är farligt. Å andra sidan har jag läst om det ”franska undret” att de trots sina feta ostar inte har alla de sjukdomar som de då borde ha i befolkningen. Nyligen läste jag att man nu visat att det är skillnad på mättat fett i ost jämfört med ex. smör. Att det mättade fettet i ost av olika anledningar inte är farligt (ett livsmedel med hög kalciumhalt gör det mättade fettet mindre skadligt, samt vissa proteiner).

När jag blev vegetarian i tonåren lärde jag mig att undvika kokosfett därför att det var mättat och dessutom ansågs det att det inte gick att förbränna (vilket i sig låter som en skröna, så här i efterhand). Nyligen rekommenderades en släkting till mig av en dietist att steka i kokosfett om hon ville gå ned i vikt. Detta stämde inte alls med det jag lärt mig och därför letade jag efter lite mer uppdaterad information kring kokosfett/olja.  Det var intressant läsning. Kokosfettets kemiska struktur innebär att kedjorna inte är lika långa som ex. i smör eller kött. Det innebär att kokosfettet har en lägre smältpunkt. Och tydligen är fettet från kokos nyttigt (laurinsyra).

Det verkar alltså vara skillnad på mättat fett och andra sorters mättat fett – beroende på hur strukturen ser ut. Och detta verkar ju även betyda att olika sorters livsmedel kan vara nyttiga eller onyttiga trots att de innehåller mättat fett. Det beror på vilken typ av mättat fett och vad livsmedlet i övrigt innehåller.

En annan intressant sak är att en hög halt fibrer i maten ska bidra till att minska fettets skadliga verkan. Som vanligt är saker i verkligheten sällan så svartvitt som det ofta framställs.

Idag uppmanas man att skära bort synligt fett och att ha lättmargarin på smörgåsen. Det tycker jag är lite lyxkonsumtion. För egen del lagar jag hellre maten i ugnen eller kokar den och sedan tar vara på skyn och använder den i maten en annan dag när maten är mer fettsnål. Ex. i grönsakssoppor, lins- eller böngrytor. Jag äter hellre Bregott eller rent smör på ostsmörgåsen och avstår fettet helt på leverpastejsmörgåsen (bredbara pålägg kräver inte smör…) eller tar ett tunt lager av smöret. Min personliga uppfattning är att allt handlar om balans. Att äta varierat och lagom mycket. Om man ser till att äta lika stora mängder av de olika fettsorterna, borde balansen bli ganska bra i slutänden… Så istället för att skära bort och kasta ätlig mat, kanske man bör laga maten i enkolomättad olja och äta rikligt med gröna bladgrönsaker (äv. grönkål och spenat) till. Och kanske lite valnötter till mellanmålet efteråt. Blir den totala energimängden för stor finns ju alltid möjligheten att spara en del av maten i kylen till nästa dag… 😉

En liten intressant notering i sammanhanget är att vi äter för mycket kött idag. Det var feta rubriker och det kändes olustigt att läsa. Tills jag kom till slutet. Där stod det att det var ok. att äta ca 500 g rent kött per person/vecka. Så en söndagsstek, som man åt förr i tiden, är alltså  helt ok. Och för alla med en starkt begränsad matbudgett finns nog inte utrymme för mycket mer kött i vardagen…

Efter att ha intresserat mig för mat, näringsinnehåll och hälsoråd sedan jag var i tonåren har jag följt debatten kring fett, socker och olika typer av hälsoråd. Det ”roliga” med dessa hälsoråd är att ibland är vissa födoämnen så farliga att man nog kan räkna med en säker död inom några år om man inte genast slutar att förtära dessa. Några år senare är de så nyttiga att vi borde äta dem dagligen… ägg är ett sådant exempel.

Samtidigt finns det belägg för många kostråd, varför jag kan tycka att det är värt att ta till sig de nyanserade om man sätter saker i sitt rätta sammanhang.

Under en period var fett oerhört farligt. Lightprodukter kunde man däremot äta hur mycket som helst av, utan att riskera att bli tjock, fet och ful. För det var inte lika viktigt om maten var hälsosam. Bara man inte blev fet av den. Socker däremot blev man inte fet av, men kalorier var farligt. Och eftersom socker innehåller kalorier var socker inte bra.

Sedan kom ”fetmaepidemin”, särskilt i USA. Och i dess spår läste jag om konstgjort socker av majs, som fick ersätta vanligt socker i alla möjliga vanligt förekommande livsmedel. Det var nämligen billigare att framställa än vanligt socker. Kärt barn har många namn –  fruktossirap, modifierad stärkelse, modifierad majsstärkelse, stärkelsesirap, corn syrup, HFCS (high fructose corn syrup) …  Och modifierad stärkelse hade jag läst tidigare om – det  fanns det misstankar om att det kunde påverka immunförsvaret negativt.

När det kom uppgifter om fruktosens skadliga verkan – att den skulle ge lika stora leverskador som alkohol och att överskott lagras som fett i kroppen. Då kom även feta rubriker om att det var farligt att äta frukt. Frukt innehöll ju fruktos… Men det man glömde bort var att frukt inte innehåller så mycket fruktos, utan snarare mer druvsocker. Druvsocker är glukos och nödvändigt för att hjärnan ska fungera. Frukt innehåller naturliga fibrer och enligt de som lade fram rapporten om fruktosens skadlighet, ska konsumtion av naturlig fruktos tillsammans med naturliga fruktfibrer motverka fruktosens skadliga verkan. Frukt innehåller även vitaminer, mineraler och antioxidanter, varför det vore synd att sluta äta det av rädsla för den lilla mängd fruktos som frukten innehåller. Vanligt socker är en kombination av glukos och fruktos.

Om fruktosens skadlighet stämmer (och det verkar finnas trovärdiga bevis för det), är det anmärkningsvärt att det finns i godis, läsk, dressingar, yoghurt till barn och andra produkter som vänder sig till barn. Jag själv skulle inte servera alkohol till mina barn, och därför undviker jag även att ge dem produkter som innehåller modifierad stärkelse. Det går inte helt att undvika om man inte ska gå till överdrift, men jag ser till att de åtminstone inte får det i vardagen. Ett enkelt sätt att slippa fundera är att välja ekologiska alternativ då de inte innehåller modifierad stärkelse. Eller naturella produkter, som t.ex. yoghurt utan tillsatser.

När jag fick mitt första barn rekommenderade BVC att man skulle ge sitt barn fet mjölk och Bregott på smörgåsen. Därför att fett är livsnödvändigt och att barn behöver mer fett än vuxna. När han sedan började skolan rasade en debatt på lokaltidningens insändarsidor där någon förfasade sig över att skolorna i kommunen serverade röd mjölk. Nyligen läste jag att man konstaterat att de naturliga transfetterna i mjölk inte alls var ohälsosamma, till skillnad från de industriellt framställda transfetterna som bildas vid ofullständig härdning av fetter. Särskilt ekologisk mjölk skulle innehålla en bra halt av EPA som hör ihop med omega 3.  Samtidigt är de officiella kostråden att man ska välja magra mejeriprodukter. Det är många bud kring vilka mejeriprodukter man ska äta. För egen del har jag ibland svårt att få ihop logiken. Eftersom de magra mejeriprodukterna ofta innehåller modifierad stärkelse har jag valt att köpa de normalfeta alternativen och att äta dem med måtta.

Personligen tror jag att en förhållandevis frisk människa tål några glas fet mjölk eller en matsked grädde några dagar i veckan om man dagligen rör på sig tillräckligt. Jag uppfattar det som mer skadligt att sitta stilla en hel dag och äta lättprodukter än det är att konsumera naturligt feta livsmedel med måtta och röra på sig så mycket att man mår bra.

Jag har sett ganska många bekanta som bantat sig tjocka. De var inte tjocka från början, men när de levde på kalorisnåla dieter för att gå ned till sin idealvikt tappade de kontrollen och åt desto mer efteråt. Det är ju så när kroppen tror att det är svält på gång att den sänker förbränningen och lägger på sig allt den kan för att överleva. Konsekvensen blev att mina bantande bekanta efter varje diet blev en aning tjockare.

För egen del hade jag turen att bli tillsammans med en smal storätare, som vräkte i sig s.k. vanlig lagad mat, frukt och grönsaker, men ratade fikabröd och godis mm. Han hade en aktiv livsstil, som innebar att han cyklade till jobbet, som dessutom var ganska fysiskt krävande. Det märkliga var att när jag utan att tänka på det, åt allt större portioner av hemlagad mat började jag att gå ned i vikt. Innan hade jag egentligen aldrig varit överviktigt, men ibland gått upp något kilo eller två. Dessa försvann efter bara några veckor när jag började äta ganska rejäla matportioner. För när jag blev mätt orkade jag inte längre äta så mycket annat onyttigt mellan måltiderna.

Idag är fettdebatten och kostråden mer nyanserade än förut. Allt fett är inte längre farligt. Vissa fetter är istället lika livsnödvändiga som de alltid har varit. Men med fler parametrar att hålla reda på är det svårare än någonsin att välja rätt fett. Ett tag fanns tre alternativ: fleromättat = nyttigt, enkelomättat =ok, mättat = skadligt.

Nu stämmer inte detta helt heller längre. Fleromättat ska ju vara nyttigt, men det oxiderar (härsknar) lätt och då omvandlas det till cancerogena otrevligheter (och kan bidra till åderförkalkning). Man ska därför inte hetta upp fleromättade fetter. Enkelomättat fungerar bra när man vill tillaga maten, då det är stabilt. Mättat sägs fortfarande var onyttig. Men jag har läst allt fler notiser om att det finns saker som tyder på att det kanske inte är så… att det egentligen inte finns bevis för att mättat fett är skadligt alls… Själv går jag på linjen att fettet som naturligt finns i livsmedel, dvs. nötter, frön, grönsaker (t. ex. avokado), frukter (t.ex. banan), kött, fisk, ägg, mjölk och oljor som framställs på rätt sätt (fast det är en egen vetenskap vad som är rätt sätt och vilka oljor som är bra…) osv.,  nog inte är så farligt i en balanserad kost. Men det är inte lätt att välja rätt sorts fett… när man inte riktigt vet vad som verkligen är rätt…