kvarngryn av fullkorn, bönor och kryddgrönt

Snabb nyttig mat – buljongkokt korn-, råg-, vete- och havregryn, blandade bönor toppat av färsk timjan och gräslök. Tacosås smakar gott till, även om den inte finns med på bilden…

Ibland är det bra att inte ha för bråttom när man handlar. Då kan man upptäcka nya livsmedelsprodukter på butikens hyllor, som omväxling 😉

Eller de kanske inte är såå nya. Det är bara det att man inte lagt märke till dem tidigare. Men det spelar ju mindre roll, eftersom de hur som helst blir ett nytt inslag hemma i ens eget kök…

Häromdagen hade jag bestämt mig för att titta efter hela korn, gärna fullkorn. Och varför hade jag då gjort det? Jo, jag är rätt trött på pasta, ris och potatis. Även couscous och quinoa har blivit vardagsmat här hemma och ibland behöver man förnya sig. I alla fall jag. För efter ett tag börjar jag tappa aptiten om jag inte hittar på något nytt intressant. Funderar på om det är så att min kropp vill ha nya näringsämnen, eller om det kanske är lite för mycket arsenik i riset, kadmium i pastan och andra miljögifter i potatisen 😉

Ja, det är dessvärre miljögifter i vår mat. I små mängder. Och det går beklagligtvis inte att helt komma ifrån, eftersom gifterna finns i den miljö som maten produceras. Men då är det positivt att äta så många olika typer av födoämnen som möjligt. Olika livsmedel innehåller olika miljögifter, och om man äter varierat blir mängden vi äter av varje enskilt miljögift mindre. Förvisso får vi i oss fler sorters gifter, och det kan i och för sig ge andra synergieffekter. Men normalt är det bättre att få i sig små mängder av många saker, än en för hög halt av ett ämne.

En annan aspekt är att om man utsätts för gifter i mindre mängder under lång tid vänjer sig kroppen. För länge sedan åt t.ex. många potentater små mängder arsenik. Helt frivilligt. Anledningen var att genom att äta lite arsenik under lång tid, så blev kroppen tåligare för detta gift. Det var helt enkelt inte lika enkelt att förgifta regenten längre. Det krävdes en högre dos för denne skulle dö av just detta gift. En omvänd metodik för att förebygga fatal ohälsa.

Baksidan av att äta gifter, även i små mängder är förstås att vissa lagras i kroppen. Men vi lever inte i en giftfri miljö, så vi får helt enkelt lära oss att leva med tanken på att vi får i oss gifter. Att leva i skräck för dessa gifter påverkar förmodligen hälsan än mer negativt än vad själva miljögiftet gör. Så det är klokare att göra vad man kan för att minimera exponeringen av gifter och sedan förpassa tankarna ur vårt medvetande.

Och jag är inte så säker på att det var bättre förr heller. Det fanns ju en anledning till att de drack öl och vin istället för vatten. Då ansåg man att man blev sjuk av vatten. Och det blev man säkert eftersom man på många ställen använde de strömmande vattendragen som avlopp och samtidigt tog vatten därifrån till hushållet… Det fanns inte så många skyddsombud på dåtidens arbetsplatser och arbetsmiljö/miljölagstiftningen var inte särskilt utvecklad innan 1900-talet. Napoleon tros ha dött av kvicksilverförgiftning. Inte därför att man tror att han blev mördad, utan därför att det visat sig att väggarna i det rum där han bodde under sina sista år – var tapetserat med tapeter vilka var målade med kvicksilverhaltig färg. Ja, man har ju använt en mängd gifter i vardagslivet under många hundra år, som vi lyckligtvis slipper utsättas för idag.

Ska man då deppa ihop och sluta bry sig om vad man äter? Nej, jag anser inte det. Det vi äter har betydelse för hälsan. Ju näringsrikare mat vi äter – desto bättre förutsättningar får vi att kunna hantera de gifter vi får i oss, eftersom det förbättrar vårt imunförsvar. Ju friskare vi är – desto bättre klarar vi av att hantera olika gifter och andra påfrestningar som vi råkar ut för. Och många gånger är kroppen så finurlig att den har utvecklat en förmåga att hellre ta upp de näringsämnen den behöver än det som är giftigt. Om det den behöver finns med i maten vi äter, förstås. Ex. tar kroppen hellre upp järn än kadmium. Så finns det gott om järn i en matvara tar den hellre upp det än kadmiumet som kanske också fanns där. Men det är ju klokt att minimera intaget av gifter om man kan.

Just fullkorn och hela korn är särskilt bra om man vill ha ett stabilt blodsocker och det är dessutom näringsrik mat. Dvs. ett prisvärt och ekonomiskt livmedel. Ja, personligen så relaterar jag priset till hur näringstät en vara är. Mitt mål är att få så mycket näring som möjligt per krona… eftersom jag betraktar min kropp som en mycket exklusiv maskin som behöver det bästa bränslet om den ska fungera både effektivt och bra i längden.

Om man bortser från det mest uppenbara – att en matvara ska smaka gott och vara fräsch – så är ett annat kriterium att den helst ska ha förhållandevis lång hållbarhet, men även vara snabblagat eller åtminstone ej ha tidskrävande hantering. En faktor som många glömmer bort att räkna med när det gäller priset på mat – det är svinnet. Allt som går i soporna är ju också en kostnad. Att kasta rester eller mat som man inte hann att äta/laga gör att maten kostar onödigt mycket.

I min vardag måste jag vara flexibel tidsmässigt, och då är det viktigt att jag har mat hemma som tar minimal arbetsinsats att laga. Eftersom jag ofta arbetar stillasittande vid datorn och behöver tankeskärpa är mat som ger stabilt blodsocker viktigt. Och till det passar den här maten bra. Kryddgrönt är inte bara fint att se på, det innehåller en del näring också… och det kräver inte någon tillagning.

Just den produkt jag hittade bland grynen i affären heter Svenska Kvarngryn och är en blandning av våra fyra sädesslag – havre, vete, råg och korn. Lite snudd på reklam här 😉 men ”å” andra sidan tyckte jag att det var en bra och prisvärd produkt. Och med tanke på alla skräpprodukter man kan hitta i butikerna utan någon större ansträngning, kanske det är på sin plats att lyfta fram det som är bra. Om man vill slippa att göra sås är det enkla tipset att låta en buljongtärning alt. kycklingsky följa med ner i kokvattnet. Det blir ju även lite extra näring som följer med på köpet och berikar maten ytterligare… och bönorna jag serverade till var en blandning av färdigkokta bönor som inte kräver vare sig tillagning eller upphettning. M.a.o smidig, nyttig, billig och lättlagad snabbmat… 🙂

fullkornsgryn

Prisvärd mat – Svenska kvarngryn

Ja, det här inlägget blev visst ett spretigt sådant – en salig blandning om nyttig snabbmat, behovet att variera vår mat och lite tankar kring miljögifterna i vår mat och vår miljö. Men ibland hänger saker ihop mer än vad man kanske ser vid första anblicken…

Annonser
Kalljäst bröd

Lättbakat frukostbröd med äpple och rågsmak

Ibland behöver man göra slut på alla små skvättar som ofta blir kvar i skafferiets mjölpåsar. Kalljäst bröd är smidigt att baka, då det inte kräver att man passar jäsningstider. Rör i hop och baka ut det på kvällen. Förvara i svalen/kylen på en plåt under handduk över natten och sedan grädda i ca 200-225 grader på morgonen. Plåten kan sättas in i kall ugn och bakar sig själv medan man fixar övriga morgonbestyr.

Bröden på bilden innehåller 4 st rivna äpplen som hade sett sina bästa dagar (inte ruttna förstås 😉  ) och de hade börjat bli lätt skrynkliga och hade någon fläck här och var, vilket barnen vägrar att ta med till skolan. Så det var ett bra sätt att ta tillvara de tråkiga äpplena. Jag blandade även ned ca 3-4 msk sesamfrön, 1-2 msk hela linfrön, ca 2-3 msk olivolja, ca 1 dl grovt rågmjöl och ca 3-4 dl rågsikt. Övrigt mjöl blev vanligt vetemjöl. Degvätskan var 1/2 l vatten. Bröden smaksattes med ca 1 tsk brödkrydda, en knapp matsked salt och ca 2-3 msk mörk sirap (ger bättre jäsförmåga med någon form av socker).  1/2 packet jäst räcker till kalljäst bröd. 1 tsk äppelcidervinäger eller vanlig ättiksprit ska på något vis påverka till ett bättre brödbak. Hur exakt det fungerar har jag inte fördjupat mig i, men det brukar ge ett bra bröd…

Vill man ha ett mer exakt recept att följa finns det med i ett tidigare inlägg 23 november 2010 .

Ibland kan barnen förvåna mig. Som häromdagen, när min son sa: – Mamma, kan inte du koka sådan där rågmjölsgröt, eller vad det nu hette? Den var så god!

Själv hade jag nästan glömt bort rågmjölsgröt. Och inte trodde jag att det var något som barnen gick och längtade efter… Fast när jag tänker efter tycker jag själv att den är väldigt god, och på senaste tiden har ju råg visat sig ha många positiva hälsoegenskaper och dessutom är det en inhemsk gröda (dvs. klimatsmart) som går att få i hög kvalitet till en billig penning – så varför har jag glömt bort något så bra som rågmjölsgröt?

Råg kan stabilisera blodsockret, vilket är bra om man vill slippa sötsug, hålla hjärnan skärpt och på sikt vill slippa både diabetes 2 och hålla blodkärlen friska. Det innehåller många viktiga näringsämnen som mineraler, vitaminer, kostfibrer (både vattenlösliga och ej lösliga), långsamma kolhydrater och proteiner mm. Råg har även visat sig ge en längre mättnad än andra spannmål, och det är ju positivt om man vill slippa att gå småhungrig. Även immunförsvaret stärks och genom att äta råg kan man minska risken för att få luftvägsinfektioner, blodproppar och t.o.m. cancer.

Det finns ju ett utryck som heter ”ge råg i ryggen”, och med det menar man att man med lite hjälp blir starkare och modigare. Uttrycket hänger samman med att man förr i tiden trodde att man blev både starkare och modigare av att äta råg. Och är man klartänkt och lagom mätt, som stabilt blodsocker och lång mättnad ger, känner man sig både modigare och starkare…

Fullkorn innebär att man inte tar bort de yttre höljena på ett sädeskorn och det är här det mesta av mineraler och kostfibrer sitter. Även fullkornets förträfflighet, oavsett sädesslag, har lyfts fram på senare tid. Så vill man äta nyttig, prisvärd mat är grovt rågmjöl en bra investering.  Det går bra att använda till gröt, bröd och till och med fikabröd.

Min farmor bakade en underbart god ”rågkaka” med blåbär på. Jag minns att jag var så förvånad att man kunde göra något så gott av något som man normalt inte bakar kaffebröd av. Hon gjorde en rågdeg som hon plattade till på en bakplåt. Sedan täckte hon degen med blåbär, ungefär som när man bakar pizza, och strödde socker över blåbären. Det blev jättegott.

Råg har odlats i Sverige i ca 2000 år. Jag tycker att det är lite roligt att den hälsosamma maten säkert funnits här hela tiden. Ibland har jag funderat kring vad man åt innan ex. apelsiner, quinoa och alla andra livsnödvändiga exotiska födoämnen kom till Sverige. Hur kunde man överleva då, utan att dö i skörbjugg osv.?

Det är förstås inte fel att äta alla hälsosamma födoämnen som vi importerar, men om man vill leva billigt och hälsosamt är det värt att se sig om efter det som finns här. Har man inte råd med apelsiner kan man istället äta blåbär, vitkål, grönkål, nypon osv. Hela korn av råg går att koka och använda som ris eller quinoa. Ur klimatsynpunkt är det positivt att äta det som går att producera här, eftersom det minskar onödiga transporter.

Här är ett vanligt basrecept på rågmjölsgröt (finns på mjölpåsarna). Rågmjölsgröt har en mild, lite mustig smak som ger mersmak…

Rågmjölsgröt (4port)

Ingredienser:

  • 1 l vatten
  • 3 dl grovt rågmjöl
  • 1/2 tsk salt

Koka upp vattnet (gärna under lock – det går snabbare, vattnet kokar inte bort, det går åt mindre energi…), häll i salt och vispa ned mjölet, lite i taget. Om man använder elspis är det bra att sänka värmen så fort det kokar, för att slippa för häftig kokning och undvika att det fastnar i botten av kastrullen. Koka sakta i 8 (-10 min). Rör om då och då. Servera med valfri sylt och mjölk. Personligen tycker jag att lingonsylt passar mycket bra ihop med råg.