Så här innan jul brukar jag passa på att rensa lite i skafferier, kyl och frys innan all julmaten ska få plats…

I mitt skafferi hittade jag torkade kikärtor, vita bönor osv. Sådant där som blir kvar för att det står sig länge och tar lång tid att laga. Därför kokade jag kikärter idag. Pinsamt nog hade de gått ut redan i oktober. Men mat med lång hållbarhet som bönor och mjöl etc. går oftast bra att äta även några månader efter att bäst före datumet gått ut.

I frysen hittade jag gröna bönor, plommon och rabarber som blivit kvar. Gissningsvis är de mer än ett år gamla, men de var fullt ätbara. Fast man ska ju egentligen planera bättre än så, förstås. Nu hade jag fått dem av min mamma i början av sommaren, när hon insåg att hon inte skulle hinna förbruka dem. Hon brukar tömma sin frys i början av sommaren, för att sedan kunna fylla den med det hon skördar i sin trädgård under sommaren och hösten. Med jämna mellanrum fylls vår frys av diverse grönsaker, frukter och bär. Både färskt och redan djupfryst. Det är dock inte alltid barnen eller ens deras far tycker om det vi får. Men jag äter det mesta i grönsaksväg och därför tar jag glatt emot det. Det är ju obesprutat, närodlat och näringsrikt eftersom det tas om hand om, direkt efter att det blivit skördat.

Häromdagen läste jag att en tredjedel av all mat som produceras i världen kastas… rätt tragiskt när man tänker på alla som inte har tillräckligt med mat. Och att kasta mat är inte bra för miljön heller… Så jag får minst sagt dåligt samvete när jag upptäcker att jag inte hunnit förbruka det vi har hemma, innan bäst före datumet gått ut. Det är ju oekonomiskt dessutom.

En gång roade jag mig med att räkna ut vad mjölken vi kastade i slasken kostade. Barnen var i förskoleåldern och tog för sig mer än de drack upp. Dag efter dag. En slatt här, lite i tallriken där och t.o.m. halvfulla glas ibland. Det var bråk varje dag om att jag inte ville att de skulle ta för sig mer än de drack upp. Och jag sparade allt som oftast halvdruckna glas i kylen mellan måltiderna. För det rörde sig om några deciliter varje dag. 2- 3 dl om dagen blir ju 2-3 liter per vecka. 104-156 liter per år. Priset på en liter mjölk varierar lite mellan olika butiker och om den är ekologisk eller inte. Men om den kostar 10 kr litern så betydde det att vi hällde ut ca 1040-1560 kr i slasken på ett år. Sedan försökte jag förklara för barnen vad man kunde göra för de pengarna, istället för att först bära hem tung mjölk och sedan hälla ut den… Om jag sedan tog med alla halvätna mackor, halvätna tallrikar osv. blev det ju ganska mycket pengar. Och åtminstone den äldste förstod. Ja, jag fortsatte att tjata och lägga upp små portioner även om det protesterades en hel del. Jag har istället uppmuntrat dem att känna efter om de är riktigt mätta och sedan ta en extra portion istället för att behöva kasta överbliven mat. De har lärt sig med tiden och häromdagen klagade den äldste på att de mindre barnen i skolan tar för mycket mat som de sedan inte orkar äta upp, och därför räcker inte maten när de större ska ta. Han mår inte bra när han inte får äta sig mätt, så han tycker att detta är jobbigt. Jag hoppas att de kommer till rätta med problemet i skolan, och jag hoppas att det är fler än jag som lär sina barn att inte ta för sig mer än man orkar äta. För då räcker ju maten till alla. Åtminstone i skolan, även om det kanske inte gäller för hela världens befolkning. Fast om alla människor på jorden nöjde sig med att äta sig mätta och matsvinnet upphörde. Ja, då kanske de flesta skulle kunna äta sig mätta, varje dag…

Även om maten är äldre än sitt bäst före datum, så går den ofta att ta till vara. Så här hemma kommer det bli några dagars matrensning. Men det betyder att jag kan spara pengar – innan jul. Faktiskt mycket trevligare, än att  leva sparsamt efter jul…

Idag åt jag därför snabbmat till lunch. Jag fräste strimlad vitkål i olivolja och kryddade den med salt, peppar, chilipeppar, ketchup, en nypa rörsocker och lite soja. Sedan blandade jag i gröna bönor och kikärtor och några matskedar vatten. Det fick fräsa ihop en stund. Till det åt jag kalljäst halvgrovt bröd som jag svept ihop på kvällen och låtit jäsa över natten. Det var en blandning av vetemjöl, grovt rågmjöl, rågflingor och fullkornsvetemjöl. Smaksatt med 1 tsk krossad fänkål, salt och lite sirap. Vatten fick duga som degvätska och när jag redan lagt upp bröden på plåten insåg jag att jag glömt att blanda i fett i degen. Men det blev ett saftigt och gott bröd ändå. Jag hade varit snål med mjölet och degen var extremt kletig. Men just därför blev brödet väldigt bra i konsistensen.

Till efterrätt mixade jag min ”Fula favorit”…för den är inte alls vacker, men den är god och jag blir alltid pigg och får energi av den. Den består av 1/2 dl jordgubbar, 1/2 dl spenat, 1/2 dl a-fil eller naturell yoghurt, 1 tsk brunt rörsocker, lite malen ingefära och chilipeppar. Ibland även 1 tsk vaniljsocker. Denna blandning ser inte så aptitlig ut. Men jag har lärt mig att uppskatta smaken. För den fungerar både som extra energitillskott när jag ska ut och springa och som energikick när jag börjar bli mentalt trött och måste få saker gjorda i datorn. Den tar bort sötsuget efter maten och den gör mig pigg och glad.

På eftermiddagen svepte jag ihop chokladkakor till barnens mellanmål. Inte några supersöta godiskakor förstås. Utan mer halvnyttiga med stark chokladsmak. Men jag har lärt mig att jag måste söta dem lite, för annars går det som den morgonen jag mer eller mindre uteslöt socker och gjorde frukostkakor med bara kakao och lite vaniljsocker. Då hällde barnen socker ovanpå kakorna… och det var ju ingen större vinst. Frukostkakorna var annars ganska nyttiga eftersom de var bakade på fullkornsmjöl, havregryn och olivolja. Men jag fick mig en tankeställare. Man behöver ju inte gå till överdrift i sin iver att ta bort sockret. När man häller strösocker ovanpå kakor sitter det inte kvar… hela köksbordet såg förfärligt ut… Tja, dagens mellanmålskakor blev alltså en medelväg.

Mellanmålskakor 

Ingredienser:

  • 1/2 dl kakao
  • ca 2-3 msk vitt socker (kan bytas mot rörsocker)
  • 1 msk rörsocker
  • 1 rågad tsk vaniljsocker
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 dl rågflingor
  • 1 dl fullkornsvetemjöl
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 kopp grädde (1,5 dl) alt. mjölk
  • 1 kopp vatten
  • 2-3 msk smör alt. olja
  • 1 ägg

Förvärm ugnen till 225 grader. Smörj en plåt/alt. bakplåtspapper. Rör ihop de torr ingredienserna i en bytta. Tillsätt vätskan och rör om. Smält smöret och rör i. Blanda sist i ägget. Använd en matsked och klicka ut rågade matskedsstora klickar med ”kakdeg” (mycket kletig) på en plåt. Grädda mitt i ugnen ca 11 min.

Dessa kakor är inte så söta som vanliga, men mina barn tyckte att de var jättegoda.  -Jag vill ha sådana här i julklapp, sa äldste sonen. (Han önskar sig mest elektronikprylar, så det är ju lite kul att han vill ha kakor också, de är lite billigare än spelkonsoler, datorer, paddor och go-kartbilar…)

Middagen blev rätt rolig. Det var en blandning av rester och nylagad mat. Stekt potatis, stekt ägg, fräst vitkål med grädde och chilipeppar, gräddspenat, strimlad färsk isbergssallad smaksatt med balsamvinäger, fräst purjolök, gräddfil smaksatt med timjan och salt. Och så hittade jag en burk vinbärsgelé i kylen. Den passade inte riktigt till tyckte jag. Men både äldste sonen och hans pappa tyckte att den passade finfint. Det blev en burk mindre att förbruka i alla fall. 🙂

Till kvällen kokade jag plommonkräm som den yngste och jag åt. Deras pappa var på jobbet och min äldste gillar inte plommonkräm. Men jag äter visst allt. Utom möjligtvis vinbärsgelé till dagens ”utflippade” middag kanske. Får nog se upp så att jag inte äter för mycket om jag ska fortsätta att laga så här mycket mat på mina lediga dagar… Å andra sidan har jag löptränat varje dag på sistone, så det kanske snarare bara är bra att äta så här mycket mat 🙂

Annonser
Ugnsstekt fläskkotlett med tagliatelle (bandpasta), bladspenat med grädde, gurka, tomater och gräslök.

Ugnsstekt fläskkotlett, tagliatelle (bandpasta), bladspenat med grädde, gurka, tomater och gräslök.

Ugnsstekta fläskkotletter

Ingredienser:

  • fläskkotletter (1-2 per portion, smidigt att köpa storpack och laga lite extra för frysen)
  • olivolja (alt. annan värmetålig olja)
  • soja
  • flytande honung (alt. vanlig)
  • salt
  • peppar
  • dragon

Förvärm ugnen till 200 grader. Häll några matskedar olja i en ugnsform eller långpanna. Skölj kotletterna under rinnande kallt vatten, så att ev. benflisor sköljs bort. Vänd kotletterna i oljan (så att det blir olja på båda sidor) och fördela dem i formen. Droppa lite soja och honung på varje kotlett och sprid ut det med baksidan av en matsked eller pensel. Ugnsstek kotletterna totalt ca 15-25 min i mitten av ugnen. Efter ca halva tiden – tag ut plåten och salta och peppra lätt på kotletterna. Smula någon nypa dragon över varje kotlett. Vänd kotletterna och salta och peppra lite försiktigt även på andra sidan (De kan med fördel kryddas lite ytterligare när de är klara om det skulle behövas). Fortsätt ugnssteka kotletterna tills de är genomstekta. Tag ut dem så fort de är klara, då de annars kan bli torra. Skär ett snitt i en kotlett för att kontrollera om de är klara.

Skyn kan användas som basen i ex. en dragonsås eller sparas och användas istället för buljong i soppa.  Servera gärna med ex. pasta eller potatis, spenat och färska grönsaker och ev. sås eller grönsaksröra.

Det verkar hända saker på kostfronten i år… I januari kom barnen hem från skola och dagis och den lille sa att de fått så äcklig fisk i skolan. -” Det var strömming…”, sa den äldste. Mina barn brukar tycka om fisk både i skolan/dagis och hemma, men om de fick strömming kan jag förstå att det blev problem. Det är ganska mycket ben i den sortens fisk…

Jag blev ganska förvånad över att man nu serverar strömming till barnen. På livsmedelverkets hemsida står det fortfarande att man inte bör servera det mer än några få gånger per år till barn. Och skolan/dagis kan ju inte veta hur ofta olika barn får strömming hemma… Eftersom saker ibland kan ändras, kollade jag med naturskyddsföreningens hemsida och där fanns faktisk strömming med som ok fisk. Jaha, tänkte jag, dioxinhalten har nog sjunkit och livsmedelsverket har kanske inte hunnit uppdatera sin sida? Just strömming är något som jag har dåliga barndomsminnen av och vi lär inte servera det hemma, så jag lät saken bero. Men idag när jag tittade på naturskyddsföreningens fisklista var strömming borttaget som rekommenderad fisk…och när jag sökte på strömming hittade jag bara en gammal (maj 2011) artikel om att strömming inte var bra pga dioxinhalten…lite förvirrande.

I går berättade äldste sonen att kostenheten hade varit på skolan och informerat om att vi äter för mycket griskött och kyckling i Sverige, och att vi istället bör äta mer nötkött då det var bättre för miljön… -”Nej, så är det inte”, sa jag, och fick medhåll från barnens far. -”Kor är ju kända för att ge för höga metanutsläpp och i det sammanhanget ska gris och kyckling vara bättre, åtminstone vad jag känner till.”  -”Men de visade en bild som visade att kor var bäst”, sa sonen. -”Du missuppfattade inte det hela och råkade vända på skalan?”… försökte jag. Men nej, sonen stod på sig. Därför kollade jag upp det hela på naturskyddsföreningens hemsida och där fanns en förklaring i form av att grisar och hönor/kycklingar utfodras med importerat sojabaserat foder, vilket produceras på ett för miljön ogynnsamt sätt. Men när jag letade på olika siter som handlar om klimatvänlig mat står det fortfarande att gris och kyckling är att föredra framför nötkreatur, då framställningen av nötkött inte är lika effektiv.

Tja, jag har inte orkat nysta ordentligt i detta. Men en sak som verkar helt klar är att djur som får äta sin naturliga mat, närproducerad sådan, nog är det bästa både för klimatet, miljön och hälsan… och om vi minskar vår konsumtion av förädlad mat  (dvs kött i alla dess former), så ger det mindre klimatpåverkan oavsett vad vi väljer. Eftersom ingenting längre verkar enkelt eller solklart beträffande vilken mat man ska välja, skulle man ju kunna önska att det blev en bättre debatt, uppdaterad information och kanske ett ökat samarbete mellan alla dessa som ger oss den information vi konsumenter använder för att kunna göra ett aktivt bra val…