De sista veckorna har mina barn hittat en återkommande favoritfrukost. A-fil och brynta havregryn. Och från början tyckte jag det var jättebra, för det är ju betydligt billigare och nyttigare än många frukostflingor som finns i butikerna. De färdiga produkterna innehåller ofta för mycket socker, modifierad stärkelse, glukos-fruktossirap och olika E-nummer mm och kostar väldigt mycket i förhållande till hur snabbt de försvinner… eller i förhållande till det rätt begränsade näringsinnehåll de har.

Så, ja jag borde vara jätteglad ;) Och det är jag ju egentligen. För det är enkelt och går snabbt att göra. Men när man snart gör det 7 dagar i veckan, börjar det plötsligt bli lite enformigt och tråkigt. Det är med en viss motvilja jag nästan suckar när jag numera inte hinner mer än diska traktören innan det är dags att använda den igen… Tja, man skulle ju kunna ställa sig och göra lite mer när man ändå håller på… Men det konstiga är att det liksom alltid tar slut ändå…

Havregryn är ju nyttigt men det är förstås bra att variera sig lite då och då, kan man tycka…

Snabba hemmagjorda frukostflingor (brynta havregryn) (ca 4 port.)

Ingredienser:

  • ca 2-3 msk olivolja (alt. rapsolja eller annan värmetålig olja)
  • ca 3-4 dl havregryn (blanda gärna vanliga havregryn med fiberberikade)
  • ca 1 msk brunt rörsocker (förmodligen kan man byta ut mot flytande honung, men detta bränner fast lättare, dvs rör mer omsorgsfullt om honung används).
  • ca 1/2- 1 tsk kanel (välj mängd efter smak)
  • Ev. 1 tsk vaniljsocker (även 1/2 tsk kardemumma kan användas som variation, men enbart kanel räcker bra)

Hetta upp oljan i en valfri panna (stek-, wook-, traktör etc.). Tillsätt havregryn, socker och kanel. Rör om. Bryn på hög värme under omrörning, tills det ryker, doftar gott och blir lätt brynt (ej svart/mörkbrunt).

Vill man fördubbla receptet blir resultatet bättre om man gör ca 4 portioner åt gången, då det är svårt att bryna allt förstora mängder åt gången med bra resultat.

Så var det då dags att göra sin medborgerliga plikt igen – dvs gå och rösta… För om man inte vill lämna öppet för små populistiska partier att komma till makten, på samma vis som ett visst nationalsocialistiskt arbetarparti i ett annat europeiskt land en gång gjorde. Genom att många avstod från att rösta och då behövdes det inte så många röster för att komma till makten. Ja, då bör man ta vara på sin rösträtt.

Som kvinna är jag dessutom väl medveten om att det för inte så länge sedan inte var alla förunnat att ha rösträtt. Ja, längre tillbaka på min mammas sida fanns åtminstone en suffragett. Och på min pappas sida finns ett urvattnat arv av stolta yrkesarbetare och fattiga torpare som som kämpade sig till ett bättre liv. Socialdemokraternas folkhemsbygge lade grunden till att min pappa kunde göra en klassresa från fattig torparsläkt till en ingenjörsexamen och ett bra jobb. Men sina värderingar behöll han hela livet. Hans åsikt var att det inte spelade någon roll om man var ”gatsopare” eller hade ett akademiskt jobb. Alla hade sin funktion att fylla i samhället och alla hade samma människovärde. Och det är en värdering som jag tagit med mig genom livet. För jag bedömer inte mina medmänniskor efter hur mycket de äger eller vad de råkar jobba med för stunden. Alla kan drabbas av saker i livet som gör att man inte hamnar där man vill vara. Man väljer inte sin barndom och det finns andra saker som jag värderar högre hos mina vänner än vad de har på sina bankkonton. Verkliga vänner är de som finns kvar i vått och torrt…

Som ung vuxen jobbade jag som au-pair i USA och jag blev chockad över de klasskillnader jag såg. Att folk sov på gatan, att folk inte hade mat för dagen. Att barn kidnappades dagligen främst av ekonomiska skäl. Att barnen i familjen där jag jobbade inte fick gå eller cykla till skolan – de kunde bli kidnappade på vägen… Ja, den värld som jag växt upp i, en småstad under 70 och 80-talets Sverige var definitivt helt annorlunda. Det kom liksom som en chock för oss att man behövde låsa cykeln på tomten på 80-talet. Innan hade det aldrig hänt att något blivit stulet där vi bodde. Ja, att man skulle bli kidnappad på vägen till skolan eller stallet var inte något som bekymrade oss. Det fanns liksom inte med i vår världsbild. I USA lärde jag mig att verkligen uppskatta hur det är i Sverige, eller kanske snarare hur det var då. Jag hoppades verkligen att vi aldrig någonsin skulle få det som i USA, fast på senare tid har jag dessvärre börjat undra om vi inte snart är där…

När jag läste samhällskunskap i skolan, kom jag fram till att jag rent ideologiskt var socialliberal. Att vara socialliberal enligt ideologin innebär att man är för att individen själv ska ha frihet att välja hur man lever sitt liv, samtidigt som man tar ett socialt ansvar för att de som av olika anledningar inte kan försörja sig själva trots det kan leva ett värdigt liv. Men de partier som på 70-talet vilade på socialliberalismens grunder, står idag så långt åt höger man kan komma. Hela skalan av partier har liksom gått åt höger. Inte ens vänsterpartiet står längre för att staten ska ta över var och ens egendom och att Sverige ska bli en totalitär stat.

Ja, jag tycker att det ska löna sig att jobba och att den som anstränger sig ska ha lön för mödan. Men det har hänt något konstigt med Sverige på senare tid…

Karlbertil.png

I julas såg jag för första gången ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton”. Jag har förstås hört talas om den förut, men faktiskt aldrig sett hela. Nu såg jag hela, och det var med en viss fasa det började gå upp för mig att Sverige idag har börjat likna det Sverige som beskrivs i denna film. Så jag tänkte att nu är vi nog dessvärre snart tillbaka till före ”Ådalen 1931″. Men i somras läste jag att man gjort en studie som visar att vi idag har lika stora klassklyftor som för 100 år sedan. Det är alltså värre än vad jag ens kunnat föreställa mig. Ja, i det senaste numret av Amelia hade man med ett nytt intressant modeord. Ersättningslösa. Ja, det ordet är tydligen på uppgång och med det menas de människor som inte får en krona från staten trots att de saknar möjlighet till försörjning…

Så varför vill man då ha klasskillnader? Stora klasskillnader. För uppenbarligen måste det ju finnas en politisk vilja till att ha det så här eftersom klasskillnaderna hela tiden ökar. Och ja, vi lever ju i en demokrati, så det finns en reell politisk makt att ta i bruk om man vill ändra på detta. Men det gör man inte. Istället polariseras kapitalet hos de som redan har mer än tillräckligt. Ja, och de som redan levde på marginalen hamnar under. Och det finns en poäng med att stigmatisera de arbetslösa, för då är man beredd att ta vilket jobb som helst, till vilken lön som helst, under vilka arbetsvillkor som helst. I USA är det ju vanligt förekommande att ensamstående lågavlönade föräldrar behöver ha två eller tre jobb för att ha råd med bostad, mat för dagen, läkarvård och barnomsorg. Det var ju dessa människor som drogs in i lånekarusellen med usla villkor, eftersom de var lågavlönade. De människor som sedan inte kunde betala de fantasisummor som de sedan krävdes på i räntekostnader. Så de lånade ännu mer för att betala lånen. Sedan gick det som det gick med den amerikanska ekonomin… Det som drev det hela var girighet. De som lånade ut pengarna tjänade en nätt liten slant.

Ja, det är möjligt att stora klasskillnader på kort sikt gagnar de som redan har det bra ställt. Men det man lätt glömmer är vilka samhällskonsekvenser det får. Om det sista skyddsnätet försvinner och man står helt utan försörjningsmöjligheter, och man inte har någon släkting eller bekant som kan hjälpa till ekonomiskt, då finns ju bara tiggeri eller brott kvar. Visst finns möjligheten att starta en egen verksamhet, men det är ingen självklarhet att alla kommer att kunna skapa en vinst som de kan leva av på så kort sikt.

Alla är inte lämpliga till att driva företag. Och det hör till saken att det finns fler arbetssökande än vad det finns lediga jobb. Många av de arbetslösa har inte rätt utbildning och har inte rätt till studiemedel p.g.a. för hög ålder. Eller har rätt förutsättningar för att läsa på högskolan. Dessutom är inte en akademisk utbildning längre någon garanti för att få ett jobb. Ja, lyckligtvis har vi allemansrätten kvar och det kanske kan ge en möjlighet att leva i skogen. Det går förstås att överleva i vår svenska natur. Men hur många av dagens svenskar har förutsättningar att klara detta? Och finns det verkligen någon önskan att våra skogar ska börja befolkas av vår nya tids stigmän. Vars enda brott är att de inte lyckats hitta en möjlighet till försörjning? Men det kanske är här historien går igen, på Gustav Wasas tid var det straffbart att inte ha en försörjning… 

Den här bloggen hade jag tänkt skulle vara partipolitiskt obunden. Men så som det nu ser ut i Sverige 2014, kan jag inte med gott samvete bara stå och se på hur samhällets trygghetssystem får rasa sönder utan botten. Att det sociala skyddsnätet gäller för vissa men inte för alla som betalar skatt. Prekariatet har fått på sin lott att betala skatt på de timmar de jobbar men sedan har de inte rätt att få tal del av välfärdskakan i form av a-kassa, vab- och sjukersättning. Och trettiotalets förkrigsvindar tycks vara här igen och sopar undan vår medmänsklighet. På 90-talet skulle vi blidka marknaden och ge offer till detta väsen som somliga tycktes tillbe… Men vi är inte tvungna att blidka marknaden. Vi påverkas av marknadskrafterna men de framstår allt mer som små barn som inte längre vet sitt eget bästa. Mycket vill ha mer. Men säg den som mår bra av att ständigt vräka i sig godsaker och roffa åt sig alla leksakerna. Vilket barn blir en förståndig vuxen om man låter det härja fritt i sandlådan? Inte ens små barn brukar stillatigande bara se på hur ett barn tar från alla andra. Även små barn har en medfödd känsla för rättvisa. Kanske är det dags att vi som fyllt 18 år och ska kallas för vuxna blir lika kloka som de små…

Sensommarmat

Härlig sensommarmat – mangold brynt i smör, plocksallad med vinägrett, morotsstavar och hemmagjorda hamburgare med ”potatisstripps”.

Sensommaren bjuder på härliga grönsaker. Mangold och plocksallad känns fräscht. Mangold kan kokas mjuk i lättsaltat vatten i ca 3-10 min (beroende på stjälkarnas tjocklek). Eller som här brynas i lite smör och olivolja.

Mangold är en lättodlad köksväxt och den har även florerat på en del ”tio-i-topplistor” över de näringsrikaste grönsakerna. Nu tycker jag att man kanske ska ta dessa topplistor med en liten nypa salt ;) för det beror ju helt på vad det är man fokuserar på som gör vad som hamnar med på dessa listor. Många gånger finns andra likvärdiga grönsaker som lika gärna skulle kunna ersätta det som räknas upp. Men oavsett så är gröna bladgrönsaker en bra bas i en hälsosam kost. Recept på hemmagjorda hamburgare och stripps finns den 10 maj 2013 och vinägrett (vill man ha lite mer smak kan man som på bilden smaksätta dressingen med lite torkad basilika) den 30 mars 2011.

Här är receptet på smörstekt mangold:

Smörbrynt Mangold (ca 2-4 port.)

Ingredienser:

  • ca 1-2  msk smör
  • ca 2-3 msk olivolja
  • en knippa mangold
  • salt
  • peppar

Skölj mangolden. Strimla den grovt (även stjälkar). Hetta upp oljan och smör i en lite större stekpanna (traktör eller dylikt). Lägg i mangolden och bryn den lätt under omrörning på medelhög temperatur (så att det ryker lite men inte så att det bränns), tills den blivit lagom mjuk (men med lite tuggmotstånd kvar i stjälkarna, dvs några minuter). Passar bra som komplement till ex. kött och potatis eller pasta och sås.

Trädgårdens guld

Sommarens finaste gåvor – nyplockade tomater och blåbär…

Man blir glad ibland ;) . Över ganska små saker. Som när man får en fin sommargåva – som t.ex. nyplockade tomater och blåbär.

Det finns ju så mycket man kan köpa och ge bort, men något jag uppskattar mycket mer att få som gåva är hemodlade grönsaker, frukter och bär. Det känns väldigt lyxigt att få. Gott och fräscht, näringsrikt, giftfritt odlat och det ger lite extra guldkant på sommaren…

knaprigt till dessertost

Gott att bjuda på – tunnknäcke med nässlor och bovete, camembertost och vattenmelon.

Som konsument i butiken tillhör jag marknadssegmentet ”early adopters”, eller möjligtvis segmentet ”early majority”. Jag tillhör nämligen den där nyfikna sorten som beredvilligt testar alla nyheter som verkar intressanta och gärna har någon ny kvalitet jämfört med andra tidigare produkter på marknaden.

Samtidigt köper jag sällan saker av gammal ohejdad vana. Produkter som lever upp till mina förväntning fortsätter jag gärna att handla, men eftersom jag är rätt kräsen när det gäller kvalitet är det inte allt som faller mig i smaken…

Sist jag handlade fick jag syn på ett för mig nytt tunnknäckebröd från Leksand med nässlor och bovete. Eftersom nässlor är så näringsrikt att man nästan skulle kunna jämställa dem med vitamintabletter lät det spännande. Inte bara för att nässlor är nyttigt, det kändes som det var en ny innovativ produkt. Det är möjligt att den har funnits en tid på marknaden och jag bara inte lagt märke till den, men den kändes ny. Som om den åtminstone mat- och livstilsmässigt ligger i tiden. Alltså blev jag nyfiken. Så nyfiken att den fick följa med ner i varukorgen. Ett rent impulsköp ;) . Ja, den var ju inte så där förskräckligt dyr, även om jag definitivt inte köpte den för att den var billig. Men nässlor och bovete är nyttigt, så varför inte. Dessutom pryddes tunnknäckebrödet av pumpafrön och som också är nyttiga och goda. Och de tunna sticksen såg spröda och knaprigt goda ut.

Normalt är jag som sagt en kräsen konsument som läser innehållsförteckningar innan jag köper nya produkter. En gammal vana jag lagt mig till med när sonen inte tålde mjölk. För jag upptäckte då att det fanns allt möjligt oväntat som kändes rätt onödigt i helt vanliga matvaror. Men denna gång lät jag mig förledas av den förtroendeingivande förpackningen, som jag måste säga att de har lyckats med.

Nej, det var inget fel på produkten. Jag kommer nog att köpa både den och de andra varianterna som också var nya för mig fler gånger. Rent smakmässigt var det en mycket bra produkt som passade till camemberten jag köpt till. Det kändes att det var en kvalitétsprodukt. Ingredienserna var rätt ok. Nej, det fanns bara en lite märklig sak med denna produkt. Till min förvåning innehöll detta tunnknäcke som hade som namn Nässlor och Bovete bara 1 % nässlor och 3 % bovete… hm.

Huvudingrediensen var vetemjöl. Men visst innehöll den även rågmjöl, speltmjöl, vetekli och ett antal naturliga kryddor. Inga tillsatser eller konserveringsmedel. Och enligt hemsidan är det en hantverksprodukt och det stämmer säkert för den smakar gediget. Så om man bortser från att produkten knappt innehåller nässlor och bovete och tar den för vad den är – ett välgjort väldigt gott tunnknäckebröd – ja då tycker jag att det är en mycket prisvärd produkt. Vetemjöl som huvudingrediens gör ju att det inte är en produkt jag kommer att köpa eller äta till vardags, men det var säkert inte tänkt så heller. Fast om jag får önska kanske de kunde skapa en ny produkt med 25 % nässlor och en bas av råg- och kornmjöl. Kornmjöl var ju med bland de senaste vetenskapsnyheterna som något man borde äta om man vill leva länge och slippa hjärt- och kärlsjukdomar…

 

Kallrökt lax och couscous

Snabb mat i värmen – kallrökt lax, kokt ägg, buljongkokt couscous, gul paprika och gurka.

Varma lata dagar. Det finns så mycket roligt att göra när sommaren äntligen är här. Att laga mat i värmen känns ofta inte särskilt lockande. Och det är sällan som man är speciellt hungrig heller. Då är det tur att det finns genvägar :)

Couscous är smidig semestermat. Den behöver bara läggas i kallt vatten och kokas upp och får sedan stå under lock i ca 3-5 minuter. Mycket smidigt även där matlagningsmöjligheterna är begränsade. Förmodligen kan man nog tillaga den direkt i en kåsa, genom att hälla uppkokat vatten i kåsan och röra om… Man kan tillsätta lite salt och olja om man vill. Jag brukar koka med en halv buljongtärning till 4 portioner eftersom det ger lite mer smak. Då måste man inte ha någon sås till. Vill man ha sås kan man enkelt smaksätta lite crème fraiche eller grekisk yoghurt med några kryddor eller örter som man tycker om.

Kallrökt lax är min och mina barns favorit. Den är inte så billig och rökt ska man inte äta allt för ofta. Men laxen i sig är mycket nyttig. Ja, kallrökt lax behöver ju inte tillagas alls. Kokt ägg drygar ut om man har lite lax. Ägg kan kokas i förväg och tas med. De är goda ljumna. Har man en äggskivare går det snabbt att få till trevliga skivor. Paprika och gurka är smidiga grönsaker….

Mördarsniglar

Att räkna mördarsniglar längs skogspromenaden gör den lite mer spännande…

Jag och mina barn brukar ofta ta små promenader. I skogen, vid stranden, längs vattendrag, till lekparken…

Eftersom det numera finns så många intressanta stillasittande saker att göra inomhus, gäller det att skapa aktiviteter utomhus, i rörelse. Att gå ut och gå är ju både enkelt och billigt, men kan ibland upplevas som tråkigt av dagens barn som har tillgång till så många andra spännande aktiviteter, som spel och internet . Det är ju en hel värld av fantasifyllda och fascinerande inre upplevelser. Tyvärr är vi inte riktigt konstruerade för detta fysiskt. Det kan ju hända att vi med evolutionens hjälp så småningom, om sådär 1000 år eller så har anpassats till den sortens liv. Men det finns ju också en risk att framtidsvisionen mer kommer att likna roboten WALL•E’s värld…

Hur som helst är vi ju inte där än, och vi får dessvärre leva efter vår nutida verklighets förutsättningar. Så mitt botemedel mot allt stillasittande har varit att släpa ut mina stackars ;) barn på allehanda små och stora äventyr. Och då får man hitta på lite allt möjligt längs vägen…

Som när yngste sonen inte orkade gå hela vägen hem från skogen – då kom jag på att vi kunde räkna mördarsniglar, hela vägen hem. Tja, det fanns rätt många sniglar där vi gick… det blev ganska många sniglar innan vi var hemma. Minst 99 stycken. Ja, man kan nästan tro att de är på väg att ta över världen. ;) Då hade inte sonen börjat skolan än, så han tyckte att det var en mycket kul lek och det blev en bra övning i att räkna.

Jag var lite oroad över sniglarnas explosionsartade tillväxt, eftersom de inte verkade ha några naturliga fiender. Men så en annan dag gick vi längs ett vattendrag där änderna brukar hålla till. Och jag lade märke till en ovanligt välväxt andhane som hade den finaste fjäderdräkt jag sett. Glänsande och vacker. Till min förvåning upptäckte jag att hans passion var mördarsniglar. Han åt mest hela tiden. Det fanns ju rätt gott om dem…

Vad jag tidigare läst om änder, så ska de inte tycka att mördarsniglar smakar gott. Men denna and hade alltså vidareutvecklat sitt smaksinne och fått smak på denna lättåtkomliga föda. Om det på sikt är hälsosamt för anden har jag ingen aning om, för jag är inte så insatt i vad gräsänder behöver för näringsämnen eller näringsvärdet på mördarsniglar. Men  med tanke på hur frisk han såg ut kanske man törs utgå ifrån att det inte kommer att ställa till några hälsoproblem. Förutom att han var den ende som åt dessa sniglar. Med tanke på hans något runda bukomfång fanns ju en risk att han med tiden skulle bli tämligen överviktig med denna obegränsade mängd föda. Om änder kan drabbas av samma problem som människor p.g.a. bukfetma överlåter jag åt andra att spekulera i. Trots allt har ju änderna en ganska tuff tid på vintern att hantera, och då är det säkert mycket bra att ha lite fett att ta av…

Tja, våra promenader är mer som upptäcktsresor till spännande kontinenter, trots att det oftast inte är längre än ett stenkast bort… :)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.