Vissa maträtter har blivit klassiska hos oss. De är tacksamma att servera om och om igen, eftersom de alltid uppskattas,  hur ofta vi än äter dem. En nyttig och lättlagad  favorit är ugnsstekt lax, gräddspenat och kokt potatis. Enkelt, snabblagat och smidigt. En rätt som gör en lagom mätt… så att det även finns utrymme för en trevlig och näringsrik efterrätt… som t.ex. en smidig hallondessert (recept april 1, 2011).

lax spenat potatis grädde

Favorit i repris: ugnslagad lax, gräddspenat och kokt potatis.

Och här är recepten:

Ugnsstekt lax (4 eller fler port.)

Ingredienser:

  • 1 eller flera st färsk eller tinad bit lax (ca 300-400 g per bit) med skinn, alt. 4 eller flera portionsbitar (ca 300 g brukar räcka till 4 portioner)
  • olja
  • salt (gärna flingsalt)
  • peppar
  • ev. lime alt. citron

Förvärm ugnen till 175 grader. Häll några matskedar olja i en ugnsform. Vänd laxen i oljan och lägg skinnsidan nedåt. Salta, peppra och häll lite citrusfrukt över. Ugnstek i mitten av ugnen  ca 15 min (tills den släpper från skinnet). Servera gärna med pasta, ris eller potatis tillsamman med grönsaker och avokadoröra. Dillkvist och uppskuren citron eller lime passar bra till.

Gräddspenat (ca 4 port.)

Ingredienser: 

  • ca 250 g spenat (fryst)
  • 1 msk smör
  • 1 msk vatten
  • ca 3-5 msk grädde
  • salt
  • peppar

Smält smöret i en liten kastrull. Häll i den otinade spenaten. Häll i en msk vatten och lägg över ett lock. Låt tina under lock (tar ca 5 min) på medelgod värme. Rör om då och då. Så fort spenaten har börjat bubbla kan man tillsätta grädden och röra om och låt det koka upp igen. Smaka av med peppar och salt. Tag bort kastrullen från spisen omgående då det annars kan bränna fast eller bli för torrt.

Kokt potatis är något som de flesta redan kan, men för den som är ny i köket är det bra att tänka på följande:

Lägg potatis i kokande vatten, för att undvika C-vitamin förlust (enklast att koka vatten i en vattenkokare och sedan hälla hälla lagom mycket vatten tills det knappt täcker potatisen). Låt vattnet knappt täcka potatisen och låt den koka tills en sticka lätt går igenom potatisen. Kokar den för länge blir den överkokt och vattnig. Koktid för potatis är  ca 10-20 min beroende på storlek. Vill man korta koktiden för stora potatisar kan man dela dem på mitten innan kokning. En normalportion är ca 2-3 potatisar, men det är smidigt att koka lite extra som kan sparas i kylen till nya maträtter nästkommande dag (t.ex. hemmagjord pyttipanna eller stekt potatis). En fördel med att låta kokt potatis få vila i kylen ca ett dygn, är att det då bildas mer s.k. resistent stärkelse som gör att GI-värdet för potatisen blir lägre. Kall kokt potatis ger alltså en lägre blodsockerhöjning än varm kokt potatis. Potatis bör inte varmhållas för länge eftersom det försämrar näringsvärdet. Potatisskal innehåller mycket näring och bidrar till att potatisen inte förlorar lika mycket näringsämnen under kokningen. Om potatisen är besprutad sitter mycket av giftet i skalet, varför det kanske är bättre att skala potatisen. Är det ekologisk potatis är det alltså en vinst att behålla skalet. Potatis som har utsatts för solljus kan bilda nervgiftet solanin och brukar då färgas grön. Giftet finns då även där potatisen inte är grön, varför hela potatisen bör kastas. (Potatis ska förvaras mörkt och svalt, men inte fuktigt då den kan börja mögla.)

Kornmjöl tycker jag är ett rätt spännande livsmedel, som ligger ”rätt” i tiden. Det har en del intressanta hälsoegenskaper (bl.a. ska det bidra till ett stabilare blodsocker än ex. vetemjöl) och jag misstänker att det kan tänkas komma fler studier framöver som visar på fler positiva hälsoegenskaper…

Kornmjöl har dock inte så där lysande bakegenskaper, eftersom det har en lägre glutenhalt än t.ex. vetemjöl, och det är en av anledningarna till att jag hittills inte brytt mig om att baka bröd på korn. (Kornmjöl är inte glutenfritt och är inte något alternativ för den som inte tål gluten). Men kornmjöl ska även bidra till minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, och det är väl där någonstans jag fick upp ögonen för det.  En annan anledning till mitt intresse för kornmjöl är att jag är intresserad av historia. Främst kanske ur ett etnologiskt perspektiv. Ska jag vara ärlig bryr jag mig inte så mycket om kungar och stordåd eller exakta årtal. (Förutom möjligen Hastings 1066 e.Kr.) Det som fångar mitt intresse är mer hur folk i allmänhet levde, vad som växte då, deras livsvillkor, vilken teknik de hade tillgång till, etc, och hur de kunde överleva i denna karga nord… ;)

Innan jul blev jag ombedd att skriva en text om vikingatida mat. Främst vikingatida julmat. Det visade sig dock vara betydligt svårare än jag trott. För jag tyckte att jag hade skaffat mig en ganska god inblick i det vikingatida samhället och vad vi åt i Sverige redan under forntiden. Men när jag började leta fakta insåg jag att dessa fakta är rätt godtyckliga. Bara för att det växte lingon här då, betyder ju inte att man vet att man åt lingon till vardags. Och bara för att att man åt vissa saker på vikingatiden, betyder det ju inte automatiskt att dessa fanns med på julbordet. De skriftliga källorna skrevs betydligt senare och det är vanskligt att utgå ifrån att de är absoluta sanningar. Förmodligen var det ganska stora lokala variationer i Vikingarnas kost, eftersom man till stor del själv producerade det man åt och avstånden var långa geografiskt mellan de olika populationerna.

Men en intressant iakttagelse av det man tror att vikingar åt (utifrån maginnehåll, gravar, soptippar, förråd, skriftliga källor, biotop etc) är att vikingen förmodligen åt enligt dagens kostrekommendationer. Intressant. Till skillnad från dagens svenskar åt alltså vikingen efter dagens kostrekommendation. Åtminstone de som inte var trälar eller så fattiga att de svalt. Och på den här tiden åt man främst kornmjöl. Det är ett härdigt sädesslag som växer bra även i Norrland.

Hur såg då vikingens hälsa ut? Ja, den var förhållandevis god. De ägnade dagarna åt idrottande (brottning, simning, hopp, bågskytte, ridning, stridsteknik, lekar, skidåkning, skridskoåkning mm) och kroppsarbete och åt bra mat.  De blev dock sällan över 40 år, men det berodde mer på att det var en rätt våldsam tid att leva i. Många fick även förslitningsskador. Både bönder och krigare (de flesta var dessutom inte professionella krigare, utan snarare mångsysslare (jakt, fiske, bonde, smed, snickare…) som ibland frivilligt och ibland ofrivilligt gick i viking). Vikingar hade ofta förslitningsskador pga rodd. Deras tänder var ofta nedslitna pga att mjölet innehöll stenmjöl som man tror hamnade i mjölet när det maldes. Förutom olyckor och krigsskador var en vanlig dödsorsak lungsjukdomar. Men i stort var vikingatiden en betydligt hälsosammare epok än de som kom efter.

Eftersom mitt intresse för kornmjöl hade väckts fick det följa med lite kornmjöl från affären när jag handlade. Och sedan blev det stående i skafferiet några veckor innan jag började fundera på vad man nu skulle hitta på för roligt med det. Efter lite sökande på nätet hittade jag ett kort och koncist recept som ansågs ge det vikingatida brödet. Eftersom det var enkelt snodde jag det rakt av och provade. 1 dl vatten och 3 dl kornmjöl. Men det smakade rätt trist… faktiskt väldigt smaklöst… :(

Så jag började fundera. Salt är det som gör den stora skillnaden mellan ett gott och ett intetsägande pappersliknande bröd… Och det är ju möjligt att man tillsatte salt i det vikingatida brödet. Kummin är en krydda som växte här på vikingatiden. Alltså är det möjligt att någon kanske använde det redan då. Det mesta brödet som bakades då finns det ju inte några spår av nu. Det åts nog snarare upp till sista smulan. Nedanstående recept härstammar alltså inte från något arkeologiskt forskningsprojekt, utan är min fria tolkning som jag prövat mig fram till, av ett tänkbart vikingabröd utifrån de ingredienser de bör ha haft tillgång till. Eller framförallt, ett modernt smidigt, snabbt (behöver inte jäsas) och relativt hälsosamt bröd att baka till frukost eller som tillbehör medan soppan kokar. Eller som snabbakat bröd när man är på semester och har begränsade matlagningsmöjligheter. Eller för den som vill leka viking… :) – Väl mött i skogen!… ;)

kornmjöl bröd recept

Med en smak från Vikingatiden – osyrat kornmjölsbröd

Vikingatida bröd (ca 9 st) (Osyrat kornmjölsbröd)

Ingredienser:

  • 3 dl kornmjöl
  • 1 krm salt
  • 1 dl kallt vatten (ev. kan man byta ut ca 2 msk vatten mot surmjölk (fil/yoghurt) för att få ett mjukare bröd)
  • ev. 1-2 krm stött kummin
  • ev. 2 msk smör

Blanda de torra ingredienserna. Tillsätt ev. smör (behövs ej men ger ett mjukar och fylligare bröd). Tillsätt vätskan och arbeta ihop till en klump. Dela i valnötsstora klumplar (blir ca 9 st). Forma till runga bollar och platta till dem till runda kakor. Har man tillgång till kavel, kavla dem så tunt det går utan att de går sönder. Har man ingen kavel duger det att platta till dem med fingrarna (enklast om plattar till dem, vänder upp och ned och plattar till på nytt om och om igen till önskad grovlek). Hetta upp en panna (stekpanna, wok, traktör etc.) på spisen eller använd heta stenar eller galler över öppen eld och grädda på båda sidor tills bröden får lite färg. De kan ätas direkt eller sparas några dagar. Bröden kan även bakas i ugn, överst i ca 225 grader i ca 5 min. Vill man göra hårt tunnbröd/knäckebröd kan de ligga kvar på eftervärme antingen en stund i ugnen eller på den varma plåten i rumstemperatur. Vill man ha mjukare bröd tas tar man bort dem från värmen så fort de är klara. Serveras gärna med smör och ev. tilltugg (t.ex. pålägg). Passar till soppa eller gryta. Ett bröd som är enkelt att tillaga i naturen.

Ibland behöver man göra det enkelt för sig, när det gäller maten. Finns det då några enkla genvägar att ta till, för att få en nyttig och snabb mat på bordet?

Jo färska grönsaker och frukt samt grillad kyckling… genom att tänka många färger får man både en aptitlig tallrik och många näringsämnen… grillad kyckling kan tillagas kvällen innan, eller i värsta fall köpas färdig. Kyckling innehåller bra fetter och bra protein, så det är bättre snabbmat än mycket annat som inte behöver vara direkt billigare. Lite färsk frukt till maten minskar behovet av sötsaker efteråt och bidrar med både fibrer och många bra näringsämnen. Vill man komplettera med mer fett passar en enkel dressing till (ex. crème fraiche eller vinägrett). Behöver man mer kolhydrater är ett grövre bröd/alt. knäckebröd ett smidigt alternativ.

Grillad kyckling, grönsaker och frukt.

Smidig snabbmat: Färska grönsaker (rödkål och bladspenat), färsk frukt (apelsin och banan) och grillad kyckling.

Böngryta recept

Lättlagad böngryta med kikärtor, mangold, gröna oliver, soltorkade tomater, kycklingsky, gul lök och vitlök.

Böngryta med kidneybönor och mangold (ca 3-4 port.)

Ingredienser:

  • ca 2-3 msk olivolja (alt. värmetålig olja)
  • ca 1 gul lök
  • ca 1-2 vitlöksklyftor
  • ca 3-4 dl kokta kidneybönor (anv. tinade kokta bönor), kan bytas mot andra bönsorter
  • ca 3-4 dl strimlad förvälld mangold (anv. tinad fryst förvälld), kan bytas mot annan grön bladgrönsak
  • ca 3-5 dl kycklingsky (alt. buljongtärning)
  • ca 8 gröna oliver (även svarta går bra)
  • ca 4-5  soltorkade tomater
  • ca 3 rågade tsk vetemjöl (alt. rågsikt, dinkel etc)+ lite kallt vatten till redning
  • chilipeppar efter smak
  • mald svartpeppar och salt efter smak
  • ca 1/2 tsk risvinäger (alt. vitvinsvinäger, äppelcidervinäger, citron eller lime)
  • två nypor brunt socker (alt. annat socker eller honung)

Om man använder frysta bönor, sky och  mangold tinas detta något först i ex mikrovågsugn. (Om man saknar mikro kan man istället tina ingredienserna direkt på spisen i vätskan.)

Hacka gul lök och vitlök. Hetta upp oljan i en traktörpanna alt. annan stor panna med lite högre kanter. Fräs löken mjuk. Häll skyn, bönor och mangold och rör om. Strimla tomater och oliver i mindre bitar och rör ned. Låt koka några minuter och tag sedan bort pannan från plattan när mjölet ska tillsättas. Rör ut mjölet i lite vatten och tillsätt i pannan med fin stråle under omrörning. Krydda försiktigt med chili, peppar och salt. Låt koka upp under omrörning och låt det koka ca 3-5 min. Smaka av med mer chili, peppar, salt samt vinäger och socker. Låt koka någon minut under omrörning. Servera gärna med någon färsk örtkrydda, t.ex. persilja, och ev. en klick creme fraiche eller smetana, samt knäckebröd eller  ett grövre rågbröd.

Vetenskapsnyheter, tycker jag är rätt kul att läsa. Oftast läser jag dem för att de är intressanta. Men man bör sällan sluka dem hela, med hull och hår, utan någon eftertanke…

Idag råkade jag läsa en vetenskapsnyhet som fick mig att skaka på huvudet och dra på smilbanden…

Man påstod att forskare i USA har lyckats omvandla vita fettceller till bruna och att detta skulle vara ”det första steget mot ett piller som kan komma att ersätta löpbandet”…

Tja, jag ifrågasätter inte att amerikanska forskare skulle ha kunnat omvandla vita fettceller till bruna. Och jag ifrågasätter inte att bruna fettceller alstrar mer värme än vita. Genom att omvandla de vita fettcellerna till bruna, får man gissningsvis kroppen att förbruka mer energi och det blir då lättare att hålla vikten. Ja, det går säkert att ordna…

Men varför skulle denna ”upptäckt” leda till att man kan ersätta löpbandet med ett piller? Är målet med att springa enbart att gå ned i vikt? Förbättrar man syreupptagningsförmågan, d.v.s. konditionen bara genom att hålla vikten, eller rent av genom att gå ned i vikt? Förbättras konditionen av att man har hög fettförbränning??? Det skulle man kunna kalla en helt revolutionerande nyhet…men det framgick inte i rapporteringen hur detta i så fall hängde ihop… En förbättrad kondition ger ju en ökad fettförbränning, men att det omvända sambandet skulle gälla har jag hittills inte sett… Fettförbränning förbrukar syre, men att en ökad fettförbränning automatiskt skulle förbättra lungkapillärernas förmåga att ta upp syre vore ju spännande.

Hittills har jag inte sett några nya rön som pekar på att på att det skulle fungera så, men det är ju möjligt att det kan finnas någon sådan mekanism. Det vore ju intressant att i så fall få ta del av denna nyhet. Men detta fanns inte med i den vetenskapsnyhet jag läste…

Hitintills pekar det mesta på att det snarare är så att man har en bättre hälsa om man har en lätt övervikt men är vältränad och har god kondition, jämfört med den som är normalviktig och ytterst sällan rör på sig… en annan sak lite, off topic kanske, är att om man inte belastar sitt skelett genom att hoppa eller springa så har man mycket goda chanser att utveckla benskörhet med tiden… men det kanske går att utveckla ett litet piller som tar hand om den saken också… ;)

De sista veckorna har mina barn hittat en återkommande favoritfrukost. A-fil och brynta havregryn. Och från början tyckte jag det var jättebra, för det är ju betydligt billigare och nyttigare än många frukostflingor som finns i butikerna. De färdiga produkterna innehåller ofta för mycket socker, modifierad stärkelse, glukos-fruktossirap och olika E-nummer mm och kostar väldigt mycket i förhållande till hur snabbt de försvinner… eller i förhållande till det rätt begränsade näringsinnehåll de har.

Så, ja jag borde vara jätteglad ;) Och det är jag ju egentligen. För det är enkelt och går snabbt att göra. Men när man snart gör det 7 dagar i veckan, börjar det plötsligt bli lite enformigt och tråkigt. Det är med en viss motvilja jag nästan suckar när jag numera inte hinner mer än diska traktören innan det är dags att använda den igen… Tja, man skulle ju kunna ställa sig och göra lite mer när man ändå håller på… Men det konstiga är att det liksom alltid tar slut ändå…

Havregryn är ju nyttigt men det är förstås bra att variera sig lite då och då, kan man tycka…

Snabba hemmagjorda frukostflingor (brynta havregryn) (ca 4 port.)

Ingredienser:

  • ca 2-3 msk olivolja (alt. rapsolja eller annan värmetålig olja)
  • ca 3-4 dl havregryn (blanda gärna vanliga havregryn med fiberberikade)
  • ca 1 msk brunt rörsocker (förmodligen kan man byta ut mot flytande honung, men detta bränner fast lättare, dvs rör mer omsorgsfullt om honung används).
  • ca 1/2- 1 tsk kanel (välj mängd efter smak)
  • Ev. 1 tsk vaniljsocker (även 1/2 tsk kardemumma kan användas som variation, men enbart kanel räcker bra)

Hetta upp oljan i en valfri panna (stek-, wook-, traktör etc.). Tillsätt havregryn, socker och kanel. Rör om. Bryn på hög värme under omrörning, tills det ryker, doftar gott och blir lätt brynt (ej svart/mörkbrunt).

Vill man fördubbla receptet blir resultatet bättre om man gör ca 4 portioner åt gången, då det är svårt att bryna allt förstora mängder åt gången med bra resultat.

Så var det då dags att göra sin medborgerliga plikt igen – dvs gå och rösta… För om man inte vill lämna öppet för små populistiska partier att komma till makten, på samma vis som ett visst nationalsocialistiskt arbetarparti i ett annat europeiskt land en gång gjorde. Genom att många avstod från att rösta och då behövdes det inte så många röster för att komma till makten. Ja, då bör man ta vara på sin rösträtt.

Som kvinna är jag dessutom väl medveten om att det för inte så länge sedan inte var alla förunnat att ha rösträtt. Ja, längre tillbaka på min mammas sida fanns åtminstone en suffragett. Och på min pappas sida finns ett urvattnat arv av stolta yrkesarbetare och fattiga torpare som som kämpade sig till ett bättre liv. Socialdemokraternas folkhemsbygge lade grunden till att min pappa kunde göra en klassresa från fattig torparsläkt till en ingenjörsexamen och ett bra jobb. Men sina värderingar behöll han hela livet. Hans åsikt var att det inte spelade någon roll om man var ”gatsopare” eller hade ett akademiskt jobb. Alla hade sin funktion att fylla i samhället och alla hade samma människovärde. Och det är en värdering som jag tagit med mig genom livet. För jag bedömer inte mina medmänniskor efter hur mycket de äger eller vad de råkar jobba med för stunden. Alla kan drabbas av saker i livet som gör att man inte hamnar där man vill vara. Man väljer inte sin barndom och det finns andra saker som jag värderar högre hos mina vänner än vad de har på sina bankkonton. Verkliga vänner är de som finns kvar i vått och torrt…

Som ung vuxen jobbade jag som au-pair i USA och jag blev chockad över de klasskillnader jag såg. Att folk sov på gatan, att folk inte hade mat för dagen. Att barn kidnappades dagligen främst av ekonomiska skäl. Att barnen i familjen där jag jobbade inte fick gå eller cykla till skolan – de kunde bli kidnappade på vägen… Ja, den värld som jag växt upp i, en småstad under 70 och 80-talets Sverige var definitivt helt annorlunda. Det kom liksom som en chock för oss att man behövde låsa cykeln på tomten på 80-talet. Innan hade det aldrig hänt att något blivit stulet där vi bodde. Ja, att man skulle bli kidnappad på vägen till skolan eller stallet var inte något som bekymrade oss. Det fanns liksom inte med i vår världsbild. I USA lärde jag mig att verkligen uppskatta hur det är i Sverige, eller kanske snarare hur det var då. Jag hoppades verkligen att vi aldrig någonsin skulle få det som i USA, fast på senare tid har jag dessvärre börjat undra om vi inte snart är där…

När jag läste samhällskunskap i skolan, kom jag fram till att jag rent ideologiskt var socialliberal. Att vara socialliberal enligt ideologin innebär att man är för att individen själv ska ha frihet att välja hur man lever sitt liv, samtidigt som man tar ett socialt ansvar för att de som av olika anledningar inte kan försörja sig själva trots det kan leva ett värdigt liv. Men de partier som på 70-talet vilade på socialliberalismens grunder, står idag så långt åt höger man kan komma. Hela skalan av partier har liksom gått åt höger. Inte ens vänsterpartiet står längre för att staten ska ta över var och ens egendom och att Sverige ska bli en totalitär stat.

Ja, jag tycker att det ska löna sig att jobba och att den som anstränger sig ska ha lön för mödan. Men det har hänt något konstigt med Sverige på senare tid…

Karlbertil.png

I julas såg jag för första gången ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton”. Jag har förstås hört talas om den förut, men faktiskt aldrig sett hela. Nu såg jag hela, och det var med en viss fasa det började gå upp för mig att Sverige idag har börjat likna det Sverige som beskrivs i denna film. Så jag tänkte att nu är vi nog dessvärre snart tillbaka till före ”Ådalen 1931″. Men i somras läste jag att man gjort en studie som visar att vi idag har lika stora klassklyftor som för 100 år sedan. Det är alltså värre än vad jag ens kunnat föreställa mig. Ja, i det senaste numret av Amelia hade man med ett nytt intressant modeord. Ersättningslösa. Ja, det ordet är tydligen på uppgång och med det menas de människor som inte får en krona från staten trots att de saknar möjlighet till försörjning…

Så varför vill man då ha klasskillnader? Stora klasskillnader. För uppenbarligen måste det ju finnas en politisk vilja till att ha det så här eftersom klasskillnaderna hela tiden ökar. Och ja, vi lever ju i en demokrati, så det finns en reell politisk makt att ta i bruk om man vill ändra på detta. Men det gör man inte. Istället polariseras kapitalet hos de som redan har mer än tillräckligt. Ja, och de som redan levde på marginalen hamnar under. Och det finns en poäng med att stigmatisera de arbetslösa, för då är man beredd att ta vilket jobb som helst, till vilken lön som helst, under vilka arbetsvillkor som helst. I USA är det ju vanligt förekommande att ensamstående lågavlönade föräldrar behöver ha två eller tre jobb för att ha råd med bostad, mat för dagen, läkarvård och barnomsorg. Det var ju dessa människor som drogs in i lånekarusellen med usla villkor, eftersom de var lågavlönade. De människor som sedan inte kunde betala de fantasisummor som de sedan krävdes på i räntekostnader. Så de lånade ännu mer för att betala lånen. Sedan gick det som det gick med den amerikanska ekonomin… Det som drev det hela var girighet. De som lånade ut pengarna tjänade en nätt liten slant.

Ja, det är möjligt att stora klasskillnader på kort sikt gagnar de som redan har det bra ställt. Men det man lätt glömmer är vilka samhällskonsekvenser det får. Om det sista skyddsnätet försvinner och man står helt utan försörjningsmöjligheter, och man inte har någon släkting eller bekant som kan hjälpa till ekonomiskt, då finns ju bara tiggeri eller brott kvar. Visst finns möjligheten att starta en egen verksamhet, men det är ingen självklarhet att alla kommer att kunna skapa en vinst som de kan leva av på så kort sikt.

Alla är inte lämpliga till att driva företag. Och det hör till saken att det finns fler arbetssökande än vad det finns lediga jobb. Många av de arbetslösa har inte rätt utbildning och har inte rätt till studiemedel p.g.a. för hög ålder. Eller har rätt förutsättningar för att läsa på högskolan. Dessutom är inte en akademisk utbildning längre någon garanti för att få ett jobb. Ja, lyckligtvis har vi allemansrätten kvar och det kanske kan ge en möjlighet att leva i skogen. Det går förstås att överleva i vår svenska natur. Men hur många av dagens svenskar har förutsättningar att klara detta? Och finns det verkligen någon önskan att våra skogar ska börja befolkas av vår nya tids stigmän. Vars enda brott är att de inte lyckats hitta en möjlighet till försörjning? Men det kanske är här historien går igen, på Gustav Wasas tid var det straffbart att inte ha en försörjning… 

Den här bloggen hade jag tänkt skulle vara partipolitiskt obunden. Men så som det nu ser ut i Sverige 2014, kan jag inte med gott samvete bara stå och se på hur samhällets trygghetssystem får rasa sönder utan botten. Att det sociala skyddsnätet gäller för vissa men inte för alla som betalar skatt. Prekariatet har fått på sin lott att betala skatt på de timmar de jobbar men sedan har de inte rätt att få tal del av välfärdskakan i form av a-kassa, vab- och sjukersättning. Och trettiotalets förkrigsvindar tycks vara här igen och sopar undan vår medmänsklighet. På 90-talet skulle vi blidka marknaden och ge offer till detta väsen som somliga tycktes tillbe… Men vi är inte tvungna att blidka marknaden. Vi påverkas av marknadskrafterna men de framstår allt mer som små barn som inte längre vet sitt eget bästa. Mycket vill ha mer. Men säg den som mår bra av att ständigt vräka i sig godsaker och roffa åt sig alla leksakerna. Vilket barn blir en förståndig vuxen om man låter det härja fritt i sandlådan? Inte ens små barn brukar stillatigande bara se på hur ett barn tar från alla andra. Även små barn har en medfödd känsla för rättvisa. Kanske är det dags att vi som fyllt 18 år och ska kallas för vuxna blir lika kloka som de små…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.