kvarngryn av fullkorn, bönor och kryddgrönt

Snabb nyttig mat – buljongkokt korn-, råg-, vete- och havregryn, blandade bönor toppat av färsk timjan och gräslök. Tacosås smakar gott till, även om den inte finns med på bilden…

Ibland är det bra att inte ha för bråttom när man handlar. Då kan man upptäcka nya livsmedelsprodukter på butikens hyllor, som omväxling ;)

Eller de kanske inte är såå nya. Det är bara det att man inte lagt märke till dem tidigare. Men det spelar ju mindre roll, eftersom de hur som helst blir ett nytt inslag hemma i ens eget kök…

Häromdagen hade jag bestämt mig för att titta efter hela korn, gärna fullkorn. Och varför hade jag då gjort det? Jo, jag är rätt trött på pasta, ris och potatis. Även couscous och quinoa har blivit vardagsmat här hemma och ibland behöver man förnya sig. I alla fall jag. För efter ett tag börjar jag tappa aptiten om jag inte hittar på något nytt intressant. Funderar på om det är så att min kropp vill ha nya näringsämnen, eller om det kanske är lite för mycket arsenik i riset, kadmium i pastan och andra miljögifter i potatisen ;)

Ja, det är dessvärre miljögifter i vår mat. I små mängder. Och det går beklagligtvis inte att helt komma ifrån, eftersom gifterna finns i den miljö som maten produceras. Men då är det positivt att äta så många olika typer av födoämnen som möjligt. Olika livsmedel innehåller olika miljögifter, och om man äter varierat blir mängden vi av varje enskilt miljögift mindre. Förvisso får vi oss fler sorters gifter, och det kan i och för sig ge andra synergieffekter. Men normalt är det bättre att få i sig små mängder av många saker, en en för hög halt av ett ämne.

En annan aspekt är att om man utsätts för gifter i mindre mängder under lång tid vänjer sig kroppen. För länge sedan åt t.ex. många potentater små mängder arsenik. Helt frivilligt. Anledningen var att genom att äta lite arsenik under lång tid, så blev kroppen blir tåligare för detta gift. Det var helt enkelt inte lika enkelt att förgifta regenten längre. Det krävdes en högre dos för denne skulle dö av just detta gift. En omvänd metodik för att förebygga fatal ohälsa.

Baksidan av att äta gifter, även i små mängder är förstås att vissa lagras i kroppen. Men vi lever inte i en giftfri miljö, så vi får helt enkelt lära oss att leva med tanken på att vi får i oss gifter. Att leva i skräck för dessa gifter påverkar förmodligen hälsan än mer negativt än vad själva miljögiftet gör. Så det är klokare att göra vad man kan för att minimera exponeringen av gifter och sedan förpassa tankarna ur vårt medvetande.

Och jag är inte så säker på att det var bättre förr heller. Det fanns ju en anledning till att de drack öl och vin istället för vatten. Då ansåg man att man blev sjuk av vatten. Och det blev man säkert eftersom man på många ställen använde de strömmande vattendragen som avlopp och samtidigt tog vatten därifrån till hushållet… Det fanns inte så många skyddsombud på dåtidens arbetsplatser och arbetsmiljö/miljölagstiftningen var inte särskilt utvecklad innan 1900-talet. Napoleon tros ha dött av kvicksilverförgiftning. Inte därför att man tror att han blev mördad, utan därför att det visat sig att väggarna i det rum där han bodde under sina sista år – var tapetserat med tapeter vilka var målade med kvicksilverhaltig färg. Ja, man har ju använt en mängd gifter i vardagslivet under många hundra år, som vi lyckligtvis slipper utsättas för idag.

Ska man då deppa ihop och sluta bry sig om vad man äter? Nej, jag anser inte det. Det vi äter har betydelse för hälsan. Ju näringsrikare mat vi äter – desto bättre förutsättningar får vi att kunna hantera de gifter vi får i oss, eftersom det förbättrar vårt imunförsvar. Ju friskare vi är – desto bättre klarar vi av att hantera olika gifter och andra påfrestningar som vi råkar ut för. Och många gånger är kroppen så finurlig att den har utvecklat en förmåga att hellre ta upp de näringsämnen den behöver än det som är giftigt. Om det den behöver finns med i maten vi äter, förstås. Ex. tar kroppen hellre upp järn än kadmium. Så finns det gott om järn i en matvara tar den hellre upp det än kadmiumet som kanske också fanns där. Men det är ju klokt att minimera intaget av gifter om man kan.

Just fullkorn och hela korn är särskilt bra om man vill ha ett stabilt blodsocker och det är dessutom näringsrik mat. Dvs. ett prisvärt och ekonomiskt livmedel. Ja, personligen så relaterar jag priset till hur näringstät en vara är. Mitt mål är att få så mycket näring som möjligt per krona… eftersom jag betraktar min kropp som en mycket exklusiv maskin som behöver det bästa bränslet om den ska fungera både effektivt och bra i längden.

Om man bortser från det mest uppenbara – att en matvara ska smaka gott och vara fräsch – så är ett annat kriterium att den helst ska ha förhållandevis lång hållbarhet, men även vara snabblagat eller åtminstone ej ha tidskrävande hantering. En faktor som många glömmer bort att räkna med när det gäller priset på mat – det är svinnet. Allt som går i soporna är ju också en kostnad. Att kasta rester eller mat som man inte hann att äta/laga gör att maten kostar onödigt mycket.

I min vardag måste jag vara flexibel tidsmässigt, och då är det viktigt att jag har mat hemma som tar minimal arbetsinsats att laga. Eftersom jag ofta arbetar stillasittande vid datorn och behöver tankeskärpa är mat som ger stabilt blodsocker viktigt. Och till det passar den här maten bra. Kryddgrönt är inte bara fint att se på, det innehåller en del näring också… och det kräver inte någon tillagning.

Just den produkt jag hittade bland grynen i affären heter Svenska Kvarngryn och är en blandning av våra fyra sädesslag – havre, vete, råg och korn. Lite snudd på reklam här ;) men ”å” andra sidan tyckte jag att det var en bra och prisvärd produkt. Och med tanke på alla skräpprodukter man kan hitta i butikerna utan någon större ansträngning, kanske det är på sin plats att lyfta fram det som är bra. Om man vill slippa att göra sås är det enkla tipset att låta en buljongtärning alt. kycklingsky följa med ner i kokvattnet. Det blir ju även lite extra näring som följer med på köpet och berikar maten ytterligare… och bönorna jag serverade till var en blandning av färdigkokta bönor som inte kräver vare sig tillagning eller upphettning. M.a.o smidig, nyttig, billig och lättlagad snabbmat… :)

fullkornsgryn

Prisvärd mat – Svenska kvarngryn

Ja, det här inlägget blev visst ett spretigt sådant – en salig blandning om nyttig snabbmat, behovet att variera vår mat och lite tankar kring miljögifterna i vår mat och vår miljö. Men ibland hänger saker ihop mer än vad man kanske ser vid första anblicken…

Nu har vi en ny frukostfavorit i familjen… I tre dagar har jag fortsatt att baka dessa frukostkakor på begäran ;)

Det började med att min yngste son såg på ett barnprogram på TV, där de bjöd på kakor. Av någon anledning förknippade han det med mina lite nyttigare kakor som jag ibland gör till frukost. Enda problemet med dem är att jag aldrig skrev ned något recept, så det har varierat rätt mycket i smak. Men tydligen har jag bakat några som smakade ungefär som mina brynta havregryn som jag brukar toppa A-filen med. Så jag provade mig fram till ett nytt recept. Och nu har jag fått baka dessa på begäran igen… Fast de är ju rätt goda, och lyckligtvis mättar de rätt bra så de räcker till mig också ;)

Här är receptet:

Nyttiga kakor

Goda frukostkakor

Frukostkakor (12 st =  ca 3-4 port.)

Ingredienser:

  • 2 dl havregryn
  • 1 dl fullkornsdinkelmjöl alt. fullkornsvetemjöl
  • 1 dl vetemjöl alt. fullkornsvetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 tsk äkta vaniljsocker
  • 1/2 tsk ingefära
  • ca 1/2-1 tsk kanel
  • 1 msk rörsocker (kan ersättas med ca 1/2 tsk salt om man vill ha osötade kakor till ex ost,uteslut i så fall äv. vaniljsocker)
  • ca 0,25-0,5 dl olivolja
  • ca 1/2-1 dl vatten
  • 1 ägg (kan utelämnas om man inte tål ägg)

Förvärm ugnen till 200 grader C. Täck en plåt med bakplåtspapper eller smörj den med fett (ex. Smör). Rör i hop de torra ingredienserna i en bunke/skål. Tillsätt oljan och rör om. Tillsätt så mycket vatten att det blir grötliknande konsistens. Rör ned ägget. Fördela smeten på plåten med hjälp av två matskedar (ca 1 rågad msk/kaka). Grädda i ugnen ca 7-10 min. (Tiden gäller för varmluftsugn. Vanlig ugn kan ta några minuter ytterligare.) Passa så att de inte blir brända. De är klara när de är gyllene och fått lite färg i kanterna och på undersidan.

Kakorna innehåller lite rörsocker men är inte onyttigare än ex. frukostflingor eller t.ex. tekakor. Eftersom kakorna innehåller havregryn, fullkorn, olivolja och ägg mättar de bättre. Kompletterat med t.ex. ett kokt ägg och en nyttig bärsmoothie blir det en bra frukost.

Det efterlängtade högtrycket med värme, sol och blå himmel ser ut att komma till slut! Man får vara glad att den sista sommarlovsveckan ser ut att bjuda på riktig sommar.

Nästa vecka ska bli en riktigt härlig sommarvecka och då gäller det att ta vara på dagarna och förgylla våra barns sista sommarlovsdagar med glada minnen, innan det är dags för inrutade läxdagar, höst, regn och rusk…

För annars har ju tråkigt nog den här sommaren mest sett ut som i Thomas Ledins sommarsång om vår typiska svenska sommar…

”Sommaren är kort
de mesta regnar bort
men nu är den här
så ta för dig
solen skiner idag
hösten kommer snart
de går med vindens fart
så lyssna på mig
solen skiner
kanske bara idag…”

Det är inte konstigt att vi svenskar och engelsmännen alltid pratar om vädret. Det är lätt att bli lyrisk när sommarsolen väl tittar fram, och kanske uppskattar vi därför också vår vackra sol så mycket mer än våra sydligare grannar. Ja, det kanske rent av är dags att fira de vackra sommardagarna med lite extra god mat :)

Något gott och nyttigt att bjuda på i sommarvärmen är denna enkla dessert. Den passar även som ett trevligt mellanmål. Halvtinade bär med grädde tycker jag är lika gott som glass…

Läskande sommarefterrätt i värmen

Fräsch sommardessert – vattenmelon, frusna blåbär och hallon, apelsin och nyvispad grädde

Fräsch sommardessert (1 port.)

Ingredienser:

  • 1/2-1 apelsin i klyftor
  • ca 1/2-1 dl halvtinade blandade hallon och blåbär
  • ca 1 dl vattenmelon i bitar
  • ca 2-4 msk vispad grädde (40% utan tillsatser)

Fördela på ett fat och toppa med grädde.

Denna efterrätt innehåller inget tillsatt socker om man använder vanlig 40% grädde. (36% grädde innehåller oftast modifierad stärkelse)

Ibland behöver man förnya sig. Fransk potatissallad är en rätt som är lika god varm som kall. Den passar bra både till matlåda och fest. Salladen kan ätas  som varm nylagad eller kall, och står sig i kylen några dagar. Och till min förvåning tyckte barnen om den även till frukost. Fransk potatissallad, dill och varmrökt regnbågslax (på extrapris ;) ) åts i stora portioner.

Fransk potatissallad är inte bara gott, det är även nyttigt och billigt… Mina barn tyckte om salladen när jag uteslöt purjolök och rädisor. Men barns smak är högst personlig… Och en extra liten bonus med denna sallad är att kall kokt potatis har en högre halt resistent stärkelse (bättre för blodsockret än varm kokt potatis) och även vinäger/citron bidrar till ett stabilare blodsocker.

Fransk potatissallad (ca 4 port.)

Ingredienser:

  • 8-10 potatisar
  • 3 msk olivolja
  • 2 msk äppelcidervinäger alt. citron eller annan vinäger
  • 1 msk vatten
  • 1/2 krm peppar
  • 1/2 tsk salt
  • 1 dl hackad gräslök
  • ev. en 1/2 finstrimlad purjolök (kan uteslutas eller bytas ut mot 1/2 valfri lök)
  • ca 1 dl hackad ättiksgurka alt. kapris (ej så noga med mängden)
  • ev. ca 5 st tunt skivade rädisor

Borsta och skölj potatisen (ska kokas med skal). Koka potatisen (ca 15-20 min beroende på storlek, känn med sticka). Blanda dressingen (olja, vatten, vinäger/citron, peppar och salt). Skiva potatisen (i originalreceptet skalar man potatisen när den har kokat, men potatisskal är nyttigt). Blanda den skivade potatisen medan den fortfarande är varm med dressingen i en stor skål. Tillsätt övriga ingredienser och rör om. Kan serveras direkt (ljummen) alt. ätas kall. Passar bra till rökt fisk, grillad kyckling eller kallskuret alt. bönor/linser. Kan förvaras i kylen några dagar.

En varm härlig sommardag är det gott och fräscht med enkel lätt mat. Något som passar bra i värmen är mixad soppa av gröna ärtor garnerad med färska örter och ev. en klick crème fraiche. Ett glas isvatten med citron är ett enkelt sätt att göra det lite lyxigare. Och som avslutning en kall jordgubbsdessert med chiafrön toppad med citronmeliss. Nyttigt, snabblagat och gott.

Chiafrön är nyttiga (järn, protein, kalium, magnesium, zink, omega 3 samt antioxidanter) och ger ökad uthållighet/energi. Det finns förstås många andra födoämnen man kan äta istället för chiafrön och få i sig samma näringsämnen (de har ett ganska högt kilopris), men bra egenskaper dessa frön har, är att de gelear sig och att de har en neutral smak. Och det är egenskaper som jag tycker lämpar sig i desserter.

Enkel sommarlyx

Enkel sommarlyx – soppa av gröna ärtor med färsk mejram, isvatten med citron och jordgubbsdessert med chiafrön och citronmeliss.

Här är recepten för en liten lyxig och smidig lättlunch:

 

Mixad soppa av gröna ärtor (ca 2 port.)

Ingredienser:

  • 5 dl frysta gröna ärtor
  • 1 buljongtärning (grönsak eller kyckling, alt. sparad sky)
  • 5 dl vatten
  • Färsk örtkrydda, t. ex. mejram
  • ev. ca 1 msk crème fraiche per portion

Koka upp vattnet i t.ex. en vattenkokare. Häll i ärtor och vatten i gryta/kastrull. Lägg i buljongtärningen. Koka upp och låt sjuda i ca 5 min. Mixa soppan. Servera med färsk örtkrydda (ex. mejram) och toppa ev. med crème fraiche.

Jordgubbsdessert med chiafrön (ca 2 port.)

Ingredienser:

  • ca 3 dl frysta jordgubbar, lätt tinade alt. färska.
  • ca 1 dl naturell mild yoghurt
  • ca 3 tsk chiafrön
  • ca 2 tsk flytande honung
  • citronmeliss till garnering

Mixa jordgubbar tillsammans med yoghurt, chiafrön och honung. Häll upp i serveringsskålar alt. fina glas (t.ex. vinglas). Låt stå minst 5 min, gärna längre (blir fastare i konsistensen om det står längre). Ev. kan man låta den stelna i kylen för en mer glassliknande efterrätt. Garnera med citronmeliss. Kan även garneras med vispad grädde och hackad choklad.

Hallonpaj (ca 8-10 små port.)

Ingredienser:

  • ca 100 g smör (alt. 1 dl olja, t.ex. oliv- eller rapsolja)
  • 3 dl vetemjöl (alt. fullkorns-, dinkelmjöl etc kan bytas mot mandelmjöl om man inte tål gluten)
  • ca 2-3 dl hallon (alt. andra valfria bär)
  • ca 2 msk rörsocker (alt. vitt socker eller honung)
  • ca 250 g keso (alt. en burk crème fraiche alt. kvarg. Tål man inte mjölk kan man prova sig fram med olika mjölkfria produkter som har liknande konsistens alt. hemmagjord vaniljkräm på havremjölk)
  • 2 ägg (kan uteslutas om man inte tål ägg, öka i så fall mängden keso med någon dl)
  • ca 1/2-1 dl florsocker (alt. vanligt socker/rörsocker eller honung)

Arbeta samman rumstempererat smör och mjöl (blir det för torrt kan man tillsätta lite kallt vatten. Låt degen vila i kylen ca 20-30 min. Förvärm ugnen till ca 200 grader C. (Om hallonen är frysta kan de med fördel tas fram nu och få tina lätt i rumstemperatur). Fördela pajdegen i en pajform och förgrädda den ( mitt i ugnen ) en stund tills den får lite lätt färg. Bred ut hallonen och strö över rörsockret. Om hallonen är frysta – ställ in pajen några minuter i ugnen tills hallonen tinat. Blanda keso med florsocker och rör sist i äggen. Fördela blandningen över hallen. Grädda pajen mitt i ugnen tills den blir gyllenbrun. (ca 20-35 min). Passa så att den inte blir bränd. Låt svalna innan servering. Kan ätas som den är eller serveras med t.ex. grädde eller vaniljsås.

Vill man undvika socker helt och hållet, kan man utesluta florsockret och smaksätta keson med äkta vanilj (smaka av efter hand hur stor mängd som behövs) och smaksätta hallonen med någon krydda (t.ex. ingefära, kardemumma, mint etc.). Ett alternativ är att minska mängden socker lite efterhand och på så vis vänja sig vid mindre söt smak. Men mängden socker i receptet ger inte en jättesöt paj och den passar därför bra som vardagsefterrätt.

De senaste årens heta debatt kring olika dieters vara eller icke vara, och hur de framställts i ett nästan religiöst skimmer, har fått mig att fundera en hel del kring vad som är vår ”ursprungsföda” och vilka hälsoeffekter olika typer av födoämnen har. Eftersom argumenten för respektive diet ofta grundat sig på vad vi människor under evolutionens gång har levt på, och att dessa födoämnen därför skulle vara de mest hälsosamma. En tanke som slagit mig är att vi inte längre vare sig är vattenlevande varelser eller särskilt lika vår och våra ”kusiner” apornas anfader. Vi har utvecklats en del sedan dess. Pga av evolutionen är vi inte numera heller identiska med stenålders- eller bronsåldersmänniskor. Det är fullt möjligt att vi mår bättre av en stenåldersdiet, men personligen tycker jag att man inte per automatik kan utgå ifrån att vi alla mår bäst av en stenålderskost med argumentet att vi en gång ätit så. Därmed inte sagt att det inte skulle kunna vara så.

Många debatter  om vår kost har nästan haft en fanatisk glöd där retoriken påmint en del om den som används av fanatiska religionsutövare. Debattörerna har inte kunnat anklagas för att vara objektiva och öppna för andra trosläror, utan många dieter har framställts som den enda rätta saliggörande vägen. För alla människor. Och det tråkiga med fanatism är att det slår tillbaka på alla troende inom en troslära. Även de som inte tror blint kommer att få stå till svars för fanatikernas retorik och handlingar, hur orättvist det än är. När det gäller kost behöver ju alla ideér inom en diet inte vara fel, bara för att några hävdar att detta är den enda rätt vägen.

Med tanke på att vi människor visat sig vara mycket flexibla och anpassningsbara och på så vis lyckats sprida sig och överleva i de mest vitt skilda miljöer, skulle det inte vara så långsökt att tro att olika människor skulle kunna må bra av olika dieter. Har man under tusentals år levt på jordbruk kanske en stor del av den populationen är anpassad för att leva på det som ett jordbrukssamhälle kan ge. Och de som levt kvar i jägar-/samlarsamhällen under tusentals år, kanske inte är anpassade för en kolhydratrik diet. Men jag tror inte att man kan gå så långt som att särskilja vissa folkgrupper och säga att denna är enhetligt. Olika folkgrupper har hela tiden knutit olika band med andra folkgrupper t.ex. genom äktenskap av politiska skäl, folkvandring eller assimilation. Det ska bli intressant att se vad som kommer att hända med kostråden i framtiden, allteftersom t.ex. DNA-tekniken utvecklas och kanske blir billigare. Och det skulle vara intressent att se vilka effekter personligt utformade kostråd skulle kunna få. Kostråd som bygger på våra egna genetiska förutsättningar, vår ålder och livsstil. Kostråd som är grundade på välgjorda vetenskapliga studier.

För något år sedan råkade jag hitta en bok om forntida mat (”Forntida Teknik 2/89, 1/90 – Forntida mat” – Utgiven av Föreningen Forntida Teknik – Redaktör: Tomas Johansson, Utgiven 1990, ISSN: 0283-3301). Boken har ju några år på nacken och forskningen har gått framåt en del sedan dess, men den var trots det väldigt intressant. Innehållet bygger på både empiriska studier av hur nutida jägarsamhällen lever och på arkeologiska forskningsrön, samt kvalificerade gissningar kring forntida ”recept”, matlagningsmetoder, förvaring och förmodade livsvillkor.

En intressant sak som beskrivs i boken är den s.k. vildrenssjukan. Människor som följt och levt på samma villkor som arktiska folk som lever på renjakt, har drabbats av magproblem när de ätit stora mängder magert kött, vilket de i boken benämner som vildrenssjukan. Det är ett välkänt fenomen bland dessa folk, att om man till större delen lever av magert kött, drabbas man av diarré, liknöjdhet och initiativlöshet. ”Medicinen” mot detta är att äta en bit späck (dvs fett). Jägarna åt i första hand märgen som finns i benen, blod, de feta delarna av köttet samt inälvor. Fisk räckte inte för att tillfredsställa fettbehovet, utan åts mest på sommaren för att ge omväxling. På vintern krävdes mer för att kroppen behövde bättre bränsle för att klara kyla ned till – 45 grader.

Det är krävande att överleva på det man hittar i naturen och det är svårt att få ihop tillräckligt med kalorier för att täcka dagsbehovet. Att leta mat kräver mycket energi (jmf. militär verksamhet i fält drar ca 4400 kcal, i 30-40 graders kyla ca 6000 kcal) . För att få i sig ca 2000 kcal (basalt behov) skulle man behöva äta något av följande (källa arméns överlevnadshandbok):

  • 1,9 kg abborre
  • 0,9 kg lax
  • 1,4 kg måsägg
  • 1,4 kg tjäder
  • 1,7 kg ren
  • 1,6 kg älg
  • 1,3 kg hönskött
  • 0,7 kg bogfläsk
  • 0,2 kg rent fett
  • 7,1 kg blåbär
  • 10,6 kg hjortron
  • 6,1 kg lav
  • 8,1 kg björkblad (maj)
  • 3,0 kg hundkex (rot augusti)
  • 8,9 kg maskros (unga blad)
  • 6,1 kg vass (rotstock)
  • 0,6 kg ris
  • 0,4 kg linfrö

Kroppens biologiska processer följer ett mönster när den blir utan mat. Först förbrukas de upplagrade kolhydraterna, vilket tar ca ett dygn. Det uppstår energibrist i hjärna och nervsystem. Sedan sker en omställning när kroppen börjar förbruka sina upplagrade fettreserver. Teoretiskt räcker fettet i ca 4 veckor (beroende på vilka reserver man har), om man utför måttligt arbete. Kolhydratbrist gör att fettet förbränns ofullständigt och restprodukten (ketoner) utsöndras ur kroppen. Ett symptom är att utandningsluften då luktar aceton. Proteiner (muskler) bryts samtidigt ned för att omvandlas till blodsocker, men det är en långsam process och man når inte normalvärdet. Efter någon vecka utan mat kan man få muskelkramper och stelhet och känna sig omtöcknad och trött.

Om man lyckas äta ca 500 kcal kolhydrater per dygn blir det inte lika kännbart och man mår bättre. Det motsvarar ca 130 g socker (Egen anm.: rent socker innehåller dock inte några näringsämnen och äter man inte mycket annat finns goda chanser till blodsockerfall, om man inte noga sprider ut konsumtionen över tid). Teoretiskt skulle man då kunna hålla blodsockerkurvan på normal nivå tills fettreserverna är slut. Men utifrån de försök som författarna till boken gjort, visar det sig att det är mycket stora individuella skillnader på hur man står sig efter ett par dagar. Precis som vid fasta är ofta den tredje dagen svår.

Men en människa behöver inte enbart energi för att överleva. Vi behöver även ha balans mellan proteiner, kolhydrater och fett. Dessutom fodrar vi vitaminer, mineraler, antioxidanter, fibrer osv. I verkligheten behöver man alltså äta en kombination av olika födoämnen för att må bra på längre sikt. Men om man ser tillbaka historiskt har inte människor alltid haft den valmöjligheten. T.ex. inlandsjägarna på stenåldern bör ha haft en god tillgång på proteiner (jakt och fiske), men fett och kolhydrater var förmodligen en bristvara särskilt vintertid då både bytesdjur och fisk har lägre fetthalt. Under senare tid sker t.ex. slakten oftast under hösten då fetthalten är högre. Växter tros har varit ett viktigt inslag i kosten för att tillgodose behovet av vitaminer, spårämnen och fibrer. De vilda växterna innehöll dock inte några större mängder kolhydrater.

Vilka slutsatser kan man då dra utifrån detta? Jo att vi människor nog inte levt på uteslutande blodiga biffar. Att vi behöver kolhydrater och fett för att fungera. Att människor som lever av jakt även äter bär, örter, nötter, rötter och andra växtdelar. T.ex. barken på träd innehåller C-vitamin, vilket är ett vitamin som är livsnödvändigt, men som vi själva inte kan producera. Inte heller har vi förmodligen kunnat frossa i fett eller socker eftersom det är en bristvara i naturen. Att försöka leva på enbart växter  som växer vilt i norden är också svårt om man ska tillgodose energibehovet. Att äta t.ex. 7,1 kg (motsvara ca 15 liter) blåbär innebär två svåra problem. Dels kräver det oftast mer energi än vad man får i sig, att samla in en så stor mängd bär, och dels kan man få magproblem pga det organiska syrainnehållet. Det finns sällan rikliga mängder med snabba kolhydrater i naturen och det är därför inte särskilt förvånande att människokroppen hittills inte prioriterat att utveckla någon god förmåga att hantera stora mängder snabba kolhydrater. Men vi verkar ha en bättre förmåga att kunna hantera snabba kolhydrater när vi är aktiva. Det kanske hänger ihop med att vi rör oss mer och under längre tid när vi samlar in växter, nötter och bär. Jakt kräver ofta mer intensitet när vi fäller bytet, men ger i gengäld mer energi tillbaka och mat över till nästa dag. Vilket ger möjlighet till en längre vila, innan vi behöver leta ny föda.

Min personliga slutsats är att det är individuellt vilken kost som är bäst för olika människor och att det är många faktorer som påverkar. Men jag är övertygad om att vi alla behöver en varierad kost för att kunna tillgodose de behov vi har. Och att vi behöver äta näringsrik mat om vi ska må bra i det långa loppet.

Vi har ett behov av aktivitet varje dag för att kunna må bra. Om vi inte längre ägnar våra dagar åt att leta mat, så måste vi få utlopp för detta behov på annat vis…genom t.ex. promenader och en allmänt rörlig vardag.

Jag tror inte att LCHF är något som skulle passa alla. Jag tror inte heller att alla måste leva på stenåldersdiet för att må bra. Om man med GI menar att man av kolhydraterna man äter, till största del bör välja långsamma kolhydrater så kan det nog gagna de flesta. Eftersom de flesta människor idag inte gör av med 4000-6000 kcal/dag är det också vanskligt att dra alltför stora slutsatser av hur en stenåldersdiet fungerar för inaktiva människor som varken jagar sin mat själva eller spenderar sin tid under tuffa fysiska förhållanden.

Men visst kan det vara värt att prova att utesluta ett födoämne i taget under en tid om man t.ex. har magproblem eller allmänt inte mår bra. T.ex. vetemjöl och socker. För dagens vetemjöl och socker är inte något som de som har odlat jorden, har ätit i flera tusen år. Det är ett ganska nytt påfund. Först 1747 lyckades man utvinna vitt socker ur sockerbetor. Vitt mjöl var inte vardagsmat innan 1900-talet. Dagens vetemjöl innehåller dessutom väldigt lite näring jämfört med tidigare. (Fullkornsmjöl har ett bättre näringsvärde.) Både vitt socker och vitt vetemjöl ger alltför snabba kolhydrater och det tycks i alla fall alla studier peka på att vi inte klarar av att hantera i någon större mängd.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.